En vän, en mamma, en Gudmor.

JohannaS (kopia)

Min kära vän Johanna har äntligen dratt från storstan tillbaka till Västerbotten. Norrlands trygga famn ropade, kom tillbaka! Vi lärde känna varandra på riktigt under gymnasiet och har bott med varandra i en vindsvåning. Det var på den tiden då Scharinska villan fortfarande levde rövare om helgerna och vi sprang dit var och varannan helg, ett kvarter från oss. Liksom konsthögskolans atmosfär. Sedan har vi bott på olika håll, hälsat på varandra när vi kunnat eller ringt timtals långa samtal. Storbölat, skrattat och delat bekymmer. Johanna har med sin röst på andra sidan luren lyckats trösta mig mitt i en panikångestattack. Det är guld. Hon är en guldvän. På ett besynnerligt sätt under de senaste tio åren har vi alltid lyckats ha kontakt. Ett bevis på att det går att hålla en relation levande på distans, om båda vill.

Om Johanna tar några dagar på sig att svara på ett sms blir jag inte orolig att hon inte bryr sig om vår relation. För jag VET att hon gör det. Jag är trygg i att vi är vänner för livet. Hur detta kan kännas självklart kan jag inte beskriva och tänker inte heller försöka. Det är det bästa med en riktig vän. Det kravlösa. Vi bara är.

Det är en lyx att ha en vän som förstår.

Sedan drygt två år blev Johanna mamma till Sven. Jag har hälsat på några gånger i Stockholm men nu bor dom i Umeå. Vilken lycka att få ses mer i vardagen och dela både vänskap och mammarollen mer. Lära känna varandras barn. Därför kändes det givet för mig att tillfråga Johanna om hon ville bli Gudmor till Henning. En vän för livet som nu också bor i närheten, vilket innebär att hon på ett helt annat sätt kommer få möjlighet att träffa Henning redan som liten plutt. Att Johanna dessutom har färska erfarenheter av spädbarnstiden gör det än mer lyxigt.

CJHK8310 (kopia)

Att vara Gudmor är ett förtroende från familjen och kyrkan. Som Gudmor har du fått förmånen att vara med och följa ett barn genom livet. Dela med dig av dina erfarenheter och våga tala om trons alla olika aspekter. 

Bevara Henning i din kärlek

Hjälp honom att känna kärlek och frimodighet

Utmana oss närstående att vara med och bygga

en bra värld för alla barn

Låt oss förvalta jorden så, att den kan bära frukt även i framtiden

Du som finns nära oss alla,

låt oss dag för dag mogna i din kärlek.

Husmöte.

58382188_500393690493551_5840052089627082752_n

Varje söndagskväll sätter vi oss ner, utvärderar veckan som gått och den som komma skall. Totalt 58 gånger hittills har vi haft husmöten. Vi sätter oss helt enkelt ner och går igenom allt ofrånkomligt som berör ett förhållande. Vad har hänt och vad vill vi ska hända?

  1. Hem och hushåll
  2. Ekonomi
  3. Familj, vänner & bekanta
  4. Egen tid/gemensam tid
  5. Visioner
  6. Sex
  7. Jobb & studier
  8. Övrigt

120 (kopia)

Detta kan förstås kännas väldigt påtvingat ibland. Måste vi, behöver vi verkligen? I söndags satte vi oss ner fast vi hade haft ett bråk en kort stund innan. Det är tjusningen med att etablera rutiner. Man gör det per automatik. Vi började gå i parterapi för ungefär 1,5 år sedan och har sedan dess gått sporadiskt. Robertsfors kommun har ett avtal med St Lukas i Umeå som gör att det är betydligt billigare och därför ger chansen till fler par att ta denna möjlighet. En möjlighet som hjälpt oss på vägen. Även om vi fortfarande har saker och ting som skaver. Situationer som uppstår där vi inte alls har verktygen att lösa dem på ett sansat och moget sätt. Känslorna sväller över och förnuftet kommer i skymundan. Att komma ihåg att andas och invänta rätt tillfälle att prata är svårt. Det är verkligen en konst. Hur gör folk? Att inte agera i affekt är en ständig utmaning. Att våga säga förlåt och orka tro på kärlekens starka drivkraft.

JJ&DD (kopia)

Det är så många omkring mig som har separerat på sista tiden. Långa förhållanden som inte längre orkar hålla fogarna samman. Det som krackelerat med tiden kommer fram i ljuset och då kan skilda vägar ibland bli enda lösningen. Även om detta är naturligt och sker hela tiden känner jag mig påverkad och sorgsen av dessa brustna förhållanden just nu. Är det en ny trend som går? Jag tror absolut att vi påverkas av varandras förhållanden. Kan dom så kan vi. Vi törs. Vi orkar inte bry oss om vad alla omkring oss tänker. Man börjar i fråga sätta sin egen relation. Hur mycket ska jag orka härda? Är det verkligen sunt att ha det så här? Och så vidare i all oändlighet.

Att leva med en annan människa i vardagen tycker jag minst sagt är en utmaning. Att andra par klarar sig utan parterapi är för mig en gåta. Jag är så tacksam över att jag och David började i parterapi innan vi fick barn. Att försöka lösa våra problem och hur vi ska förhålla oss till varandra var svårt då men skulle vara ännu svårare nu. För nu är vi plötsligt en familj. Beroende av varandra, sammanlänkade på ett eller annat sätt i resten av våra liv. Skrämmande och fint på samma gång.

Att prata med någon som står utanför ger perspektiv på tillvaron. Vad David berättar för terapeuten kan låta helt annorlunda än när han berättat samma historia för mig. Det som är det allra bästa med parterapin tycker jag är att det blir tydligt att vi båda VILL ha en förändring. Ömsesidigheten som värnar om varandra blir självklart  i och med att vi uttalar det. Bara beslutet om att avsätta tid för att samtala om oss gör oss viktiga. VI ÄR VIKTIGA, ENSKILT LIKSOM TILLSAMMANS. Oftast när vi går därifrån tänker jag, jag kan orka kämpa för oss om vi kämpar tillsammans. För att vara ensam i ett förhållande måste vara betydligt värre än att vara ensam utan ett förhållande. Eller vad tror ni?

Lycka kopia (kopia)

Vill du lämna avtryck i Umeå? Lämna ditt fotspår här.

IMG_0331

I fredags var jag med på ett hörn under fotförbundets årsstämma som i år var i Umeå på Folkets hus. Ända sedan mitt konstprojekt om farmor som jag visade för fyra år sedan på stämman i Karlskrona har jag haft dessa fotavtryck i bakhuvudet. Om jag kan göra konst av kundernas fotavtryck måste jag kunna göra något utav vi fotvårdares avtryck? Alla har vi fötter. Alla har vi något att ge. En sådan enkel handling som att pensla färg på foten och lämna sitt avtryck på papper, det kan vi alla bidra med. Ju fler avtryck desto mer fötter som visar att vi fotvårdsterapeuter finns och behövs.

Min tanke med projektet är att med hjälp av fotvårdares avtryck exponera fotvården  på ett personligt och iögonfallande vis. Det blir spännande att se vad jag kan få för resultat av de fötter jag fick på pappret. Jag vill ha fler! Under April månad har du som inte hann på stämman möjlighet att skicka in ditt fotavtryck till mig. Resultatet kan du använda i marknadsföringssyfte, exempelvis på din hemsida eller som en affisch att sätta upp på mottagningen? När verket är färdigställt kommer jag kontakta alla de som lämnat mejladress med vidare information. 

Tack alla härliga som hjälpte till!

Tidigare projekt En förebild. Flera fotspår. https://juliasfotspar.com/portfolio/en-forebild-flera-fotspar/

56847982_10156498538938650_1220771078666715136_o (kopia)

Må fotvårdsstämman vara nördig med enbart fotvårdsprylar som säljes. Samtal om nageltrång, fotsvamp och vårtor är det normala kring lunchbordet. Men attans vad jag blir peppad av alla drivande kvinnor (ja, fotvårdare är definitivt mestadels kvinnor)! Alla som härjar runt med sina härliga energier! Och jag tänker på citatet Människor tycker om människor som tycker om människor. Jag tror absolut det stämmer in på alla oss fotvårdare. Lite sunt förnuft och nörderi på det så att du som skapt för jobbet. Sedan är det jag som fått för mig att jag ska kombinera fotvård med konst. Går det? Det återstår att se. Den här gången fick jag axla min roll som konstnär och mamma istället för fotvårdare. Nya perspektiv dyker upp, och samtalsämnen likaså. Spännande grejer!

Henning Oskar Johan Ganters.

56365779_10156499104458650_3627607752764817408_o (kopia)

I lördags blev vårt gossebarn döpt i Bygdeå kyrka av faster Linda. Henning Oskar Johan Ganters, i helgen var du i centrum som aldrig förr. Både familjerna Ganters och Larsson + vänner från alla håll och kanter (Falun, Stockholm, Karlstad, Sollefteå, Göteborg, Vännäsby, Brån, Grannäs, Umeå, Sävar) kom för att välkomna dig till världen. Det var så fint att se alla nära och kära samlade runt dig. Det blev så starkt. Alla fina människor som du har omkring dig. Jag är så tacksam. Faster Eva som som sjöng Kärleksvisan, faster Anna som sjöng Din tid kommer och David som sjöng Jag ger dig min morgon. Jag kunde inte annat än gråta. Glädjens tårar.

56395177_10156499104298650_3627578181914984448_o (kopia)

56319204_324111304973257_5629626635180310528_n (kopia)

Algot och Alma fick tända dopljuset.

56571197_1207656636082214_6700812322278998016_n (kopia)

Så fint att alla barn fick komma fram. Blir så tydligt när man ser barnaskaran av åtta kusiner och tre blivande vänner. Tiden går och liten blir stor.

KPAK9937 (kopia)

Sedan efter fikat på församlingsgården läste jag den här texten. Fragment från skrivprojektet jag och David hade under 2017. Vi skrev varsin vardagsbetraktelse varje dag som vi sedan i slutet av veckan skrev ihop till en text. Jag har här valt ut delar som jag tyckte berörde föräldraskapet och tankarna kring att bli familj. Vilja ha barn tillsammans med någon annan.

16 januari 2017

De frågar mig om jag vill ha barn snart och jag svarar ja men vågar inte säga något till dig.

5 februari

Att skaffa barn är ett stort steg, jag måste ta bäbissteg.

12 mars

Jag vill sova som ett nyfött barn i din famn, du skulle bli en bra pappa.

17 april

Jag vill bygga upp ett liv med dig, lego av bästa kvalitet.

1 maj

Jag ser framtid, framtid, framtid och blir euforisk av detta tillstånd.

Jag behöver dig, nu kapitulerar jag inför detta faktum.

20 aug

Livskamrat, vilket vackert ord. Är vi så vackra?

3 sept

Att skaffa barn är att vara övertygad om människans godhet.

17 sept

Mitt i all min gråt och din hosta, du vill ha barn med mig, jag vågar knappt skriva det.

 

Sikeå och David, jag upptäckte er vid ungefär samma tidpunkt för tre år sedan och nu har ni efter en snirklig väg förenats i mitt drömhus. Med getter och katter på min gård står vi nu här och har blivit en familj. Henning Oskar Johan Ganters, du har kommit in i våra liv som det mest naturliga i världen, ändå kan jag knappt fatta det. Din lilla hand i min. Jag nyper mig i armen. Det lilla livet är vårt, att ta om hand.

Med mina uppkavlade ärmar är jag redo att möta livet tillsammans med dig. Vårsolen som ler mot oss, större och större för varje dag som går. Att få se dig växa in i sommaren ska bli en fröjd. Dina leenden som får mig att smälta och jag är övertygad om att farfar Henning och bror Oskar också ler mot dig uppe från himlen. Du bär vidare deras namn och jag känner släktträdets rötter förnöjsamt sträcka på sig i  jorden. Både jag och din pappa har mist varsin bror, Oskar och Johan. Båda dina släkten bär på varsin sorg över det barn som inte fick växa upp. Men du lever, jag tackar gudarna för din existens.

Det sägs att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Henning, du har kommit till en by som står med öppna armar, öppet hav, och bara väntar på att få vara med dig. Många håller redan av dig. Massvis av barn med fina föräldrar, det kan pappa intyga från förskolan. Pensionerade grannar som brydde sig om dig redan när du var i magen. Det finns så många som vill lära känna dig. Sitta barnvakt åt dig. Yrsa vår katt som förnöjsamt ligger bredvid och spinner när jag ammar. Getterna som hör ditt gallskrik från barnvagnen. Du är påtagligt mitt ibland oss och jag hoppas kunna ge dig all trygghet som du behöver för att må bra. Vad som än händer, tack för att ni har kommit in i mitt liv. Henning och David, jag älskar er.

Sikeås eldsjälar.

IMG_1090 (kopia 2)

Nyligen dog Sture Bäckström, Sikeås urinvånare och eldsjäl. Han som levt och verkat i Sikeå under så många år. Det är så sorgligt och tomt. Jag var så nära att få intervjua dig om din livshistoria men sjukdom och en kall vinter hann före. Under det sista hembesöket med fotvård var jag höggravid. Du mådde inget vidare, jag förstod det även om du inte sa något uttalat. Engagerad och intresserad pratade du som vanligt om hur vi tillsammans kan göra för att fortsätta hålla Sikeå levande. Du brann för byns utveckling. Jag tyckte det var spännande att prata med dig, det fanns en framtidsanda som inspirerade mig. Många undrar varför Sikeå är en så populär by? Det finns en camping, ett café, en loppis, en båtklubb och en ridskola. Flera små föreningar som drivs av andra eldsjälar. Nu känns det extra viktigt att hålla fast vid den brinnande lågan. Inte ge upp. Nu när Sture och hans kära anhängare Kurt Nyman dött under senaste halvåret. För jag tror, att sådana brinnande bestående eldsjälar gör större avtryck för en by än man någonsin som nyinflyttad kan förstå. Utan sådana som dem vore byn förlorad. Denna ära vill jag tillägna dem, Sture och Kurt, även om jag bara var i starten att lära känna dem och på riktigt förstå allt de har bidragit med. Tillgången till att möta både yngre och äldre som bor i Sikeå ger mig en slags helhetsbild. Här finns inflyttade som inte alls har någon anknytning till byn men ändå känner sig välkomnade och hemmastadda. Också urinvånarnas förtjänst. Att vara öppensinnad för nya influenser. Nya människor som kommer från andra håll. Det sa Sture till mig flera gånger. Det är så viktigt för byn att det kommer sådana som du. Som har nya ideér och vill saker som angår byn. 

Eldsjäl – En person som har en brinnande entusiasm för något. Eldsjälen engagerar sig ofta ideellt för en ideell förening eller för en egen sak och anser att något är såpass viktigt att det är värt att lägga ner sin tid och sitt liv för att förbättra eller arbeta med det .

IMG_2272

Även om jag inte alls är skyldig Sikeå något känner jag ett slags ansvar, speciellt nu när vi förlorat Sture och Kurt. Även om många äldre inte tror att vi yngre bryr oss, så gör vi det, det vet jag. Men hur ska vi visa det så det passar oss rent praktiskt i våra nuvarande vardagliga liv? Många har småbarn och pendlar långt till jobbet. Hur ska tiden räcka till för att underhålla det vi redan har, eller måste vi förnya något?

IMG_1021 kopia

Jag drog med mig David hit ut till Sikeå, som har ännu mindre anknytning än jag. Jag har ju i alla fall mina rötter i grannbyn Ultervattnet jämfört med dalmasen. Vi har haft Skrivcafé på Träffpunkten, varför fortsätter vi inte med det? Ideérna finns men vad gör vi av dem? Tiden flyger och jag med mitt eget företag ska ta mig en rejäl funderare under mammaledigheten hur jag vill leva framåt.

96

Sture sa också att det är omöjligt att komma till Sikeå obemärkt. Det stämmer. Jag har hunnit vara med i Träffpunktens styrelse och David är nu redaktör för tidningen Spiran. I den här byn behövs man. Det kan vara på ont och gott när tiden inte räcker till. Samvetet kan få sig en törn men jag tycker ändå det är något väldigt fint med detta. Jämfört med att bo i en storstad så gör du avtryck här vare sig du vill eller inte. Det finns ingen som tvingar dig men utbudet finns och eldsjälarna lyser fram här och där med sitt ljus när det behagas. Ingen tvingas men alla trugas!

Länge lysa Sikeå!

Tack Sture och Kurt, ni har lämnat avtryck. Även för mig som nyinflyttad.

En till familj.

IMG_2796 (kopia)

Under Hennings levnadstid på 2,5 månad har vi hunnit få besök av familjen Ganters i tre omgångar. Från Stockholm, Karlstad och Falun har de kommit. Farmor och farfar när du bara var två veckor. Faster Anna, Linda och Eva med kusinerna Junie, Vidar, Moses och Jakob. Genom Henning har även jag fått en till familj! Det känns så stort och så lyxigt. Jag har tyckt om Davids familj från första stund men i och med Henning är vi för alltid sammanflätade, blodsband binder oss samman. Henning Ganters, det är på riktigt, kött och blod, hjärta och smärta. Dramatiskt är detta liv.

Tanken svindlar, er kärlek och omsorg till Henning som är mitt och Davids barn. Att han ska få växa upp med två släkten som älskar och bryr sig om. Henning har redan åtta kusiner och fler lär det bli. Vilken rikedom! Jag är så glad och tacksam över detta. Att jag tycker om Davids familj. Motsatsen är förstås katastrof och väldigt påfrestande. Att det känns naturligt att dela med varandra är så avslappnande. Det är som det skall. Att kliva in i familjen Ganters samhället är en känsloresa. Efter en vecka i Sälen med magsjuka och andra prövningar förra året förstod jag att den här familjen kommer bestå i mitt liv. Vi finns här för varandra, även i det svåra. Jag är redan en del av dem. En slags samhörighet som så klart förstärker mitt och Davids band. Tack David! Du och Henning har gett mig en till familj. Det är storslaget! Ville bara säga det.

50777194_734210223630812_6435288454673727488_n (kopia)

51279063_2265787473689841_3179045916740943872_n (kopia)

IMG_2802 (kopia)

IMG_3156 (kopia)

51068996_10156728866264543_2254198634524442624_n (kopia)

IMG_3131 (kopia)

 

Läslust.

Sista veckan har vi gått igenom biblioteket hemma. Sorterat och sovrat ut. Hur kategoriserar du i din bokhylla? Jag och David har två helt olika system så vi var tvungna att dela upp hans och mina. Jag har som vanligt ett väldigt icke logiskt system. Jag sorterar om och om igen tills varje bok har fått sin plats. Tills det känns rätt i maggropen helt enkelt. Helt obegripligt för någon annan men för mig är det nu en tillfredsställelse att stå och kolla på bokryggarnas titlar. Ord och meningar som talar till mig. Berättelser som väntar på att bli lästa. Författare som bär på viktiga budskap som tåls att begrunda igen. Gå tillbaka och bläddra bland förnuft och känsla. Skapa mig en egen uppfattning på nytt, formulera och förtydliga.

53639437_667005010421867_3919208544372523008_n

Sune Jonsson boken som jag hittade för 50kr på en loppis. Älskar att hitta sådant som säljaren inte förstår är ett riktigt kap!

53383208_335331790422130_537692882841108480_n

Vilken Sara Lidman bok ska jag hugga in på? Hjortronlandet läste jag och Ida högt för varandra en sommar vid havet och på självaste hjortronmyren i Västerbottens inland.

53573933_2055451554754001_975343431758905344_n

Mata mig med poesi! Har börjat läsa högt för Henning vid skötbordet (hans favoritplats).

54416013_371594166761811_4484680163287629824_n

Det är något både tryggt och ombonat med proppfyllda bokhyllor tycker jag. David som har jobbat flera år på Åkerbloms har en uppsjö av böcker men även jag har samlat på mig en hel del under sista åren. Jag har långt ifrån läst alla. Om sanningen ska fram så har jag läst otroligt lite sista tiden tyvärr. Varför? Jag känner mig rik att äga många böcker men man kan fråga sig om det är nödvändigt? Det är fantastiskt att vi har bibliotek där man gratis kan låna böcker. Hur många böcker är rimligt att ha i sin ägo? Hur som vill jag nu läsa det jag har. Jag och David har därför bestämt oss för att välja ut varsin bok varje månad som vi tycker den andra ska läsa. För att verkligen få in rutin. Jag har nu påbörjat Processen och David Momo. Ska bli intressant att se om vi klarar det. Och att få diskutera böckerna med varandra.

54080406_361540144442315_1717381985141260288_n

Det har även blivit en del fyndade barnböcker de sista åren. Mest för att det är så oemotståndligt fina illustartioner så jag inte kan låta bli! Nu känns det extra kul när de står i hyllan och väntar på att ryckas ut för att bli lästa för Henning. Snart så!

54230789_559558984447681_3875615502491451392_n

53812008_2346031432389091_8967064112504766464_n