Välkommen till Julias fotspår

julia2

Foto: Thea Holmqvist

Jag heter Julia Larsson och bor i en by i Västerbotten. Driver mitt företag Julias fotspår där jag arbetar med medicinsk fotvård och mitt konstnärskap. Här i min blogg skriver jag om allt mellan himmel och jord. Här får hela mitt känsloregister plats. Kom, följ med mig in i snårig skog, öppet hav och djupa dalar  –

En vecka innan beräknad.

Jag fortsätter vanka omkring i det tysta frostiga Sikeå. Aldrig har jag tillbringat så många vardagar hemmavid och först nu inser jag vad lugnt här är under vinterhalvåret. Att gå nere vid hamnen är som förbytt till skillnad från sommarens brus. Tycker om att det är sådana kontraster mellan de olika årstiderna.

IMG_1097 (kopia 2)

IMG_1090 (kopia 2)

IMG_1118 (kopia 2)

Det är en speciell tid nu. Att invänta barnet som verkligen kan komma när som helst. Det är ett så tydligt FÖRE barnet, vad kommer EFTER? Varje morgon tänker jag idag kanske det händer, eller vill du vänta lite till lille vän? Jag fylls av denna skräckblandade förtjusning. En välbekant känsla men nu med ett helt nytt innehåll. Jag sover som en stock om nätterna vilket jag förstås är väldigt tacksam för. Så länge mitt tillstånd är såhär kan jag uthärda att vänta lite till. Men jag måste erkänna att jag känner mig som ett otåligt barn som väntar på tomten. Jag har alltid älskat julens förväntan bland stjärnglitter, månljus och sprakande eldstäder. När konsumtionshetsen och stressen över all julmat kan uteslutas, då kan verkligen den där magiska julfriden infinna sig. I det vill jag vara, tänder ljus och knaprar saffranskorpor. Tänder brasa och dricker glöggte. Skriver omsorgsfulla julkort och slår in klappar med vackert papper. Brukar jag verkligen hinna göra sådant här i lugn och ro?

Just en vecka innan jul tror jag stressen kan vara som värst, hur ska all mat hinna göras och inhandlas? Vilka klappar har jag inte köpt? En vecka går så snabbt. Att jag varit mammaledig hela december har såklart hjälpt till. Tid och åter tid har funnits. Sedan tror jag också en anledning helt enkelt har varit att jag hållit mig mycket hemma inomhus och kurat. Jag har inte varit bland folkvimlet i julhetsen, inte låtit mig påverkats. Istället har jag städat hela huset, sorterat upp små skrymslen och bunkrat upp frysen med julfika. Vet ju aldrig när lugnet infinner sig efter att barnet kommit. Så jag passar på helt enkelt. Hoppas innerligt att jag kommer att komma ihåg den här känslan av att ha tid även när jag blivit mamma. Att jag kan trösta mig när jag är som mest sliten att lugnet kommer komma tillbaka. För det gör det, det säger alla kloka äldre föräldrar som senare i livet med tindrande ögon vill ha sina barnbarn att återuppleva barnskratten (och skriken) med.

Liv på nytt. Snart ett nytt år.

IMG_1148 (kopia 2)

IMG_1133 (kopia 2)

Vankar runt i byn

Gudskelov att jag är mammaledig nu och kan ta dagarna som de kommer för nu börjar min kropp ge påtaglig kännedom om min graviditet. Barnets huvud trycker mig neråt och det börjar kännas tungt när jag går. Ska försöka bege mig ut på en liten promenad varje dag för att hålla igång fogarna men det har känts motigt i det gråa regnrusket. Men idag smög solen sig fram och sken upp hela byn! Måtte denna snö få ligga kvar.

IMG_1015 (kopia)

IMG_1012 (kopia)

IMG_1018 (kopia)

IMG_1022 (kopia)

Runtom i Sikeå kommer jag gå många promenader med barnvagnen men tills vidare får jag vanka fram. Inte så pjåkigt när byn badar i rimfrost och glittersnö. Tycker så mycket om att gå när det knarrar under skorna. Se snötunga granar och ett hav som håller på att lägga sig under tung is. Spana in i alla vackra hus som står kors och tvärs, adventsstakar och ljusslingor hänger i vart och vartannat fönster och träd.

IMG_1023 (kopia)

Spår från den gamla tågrälsen in till Robertsfors påminner om Sikeå hamns historia…

IMG_1026 (kopia)

IMG_1031 (kopia)

IMG_1033 (kopia)

På andra sidan hamnen bor Katarina som är mammaledig med Ilon. Jag vankade mig fram till ett besök. Är så tacksam över att ha vänner i byn som är småbarnsföräldrar. Är guld värt att känna mig trygg och omgiven av erfarna rutinerade päron.

IMG_1038 (kopia)

På vägen hem gick jag förbi Anna & Peters fina hus. Tänk att jag bodde hemma hos dem på vardagarna i 1,5 år! Tack vare den chansen fick jag upptäcka Sikeå. Från att cykla hit i vintermörkret från jobbet och bara känna till gammfolk till att successivt se den rullians av folkström från alla håll och kanter när våren plötsligt blomstrade. Mitt hus anlände i mitt bröst för sedan bestå. Här vill jag stanna. Vankar hem till mitt.

Information till kunder! Kommunen slutar att ha fotvård i Bygdeå & jag har mammaledigt.

Rost2 kopia (kopia)

Jag vill nu informera mina kära kunder personligen att kommunen tog ett drastiskt beslut förra veckan som jag inte alls var beredd på. Kommunens fotvård på Hammarhöjd i Bygdeå har upphört från och med 1/12. Jag tycker det är synd eftersom behovet är stort i Bygdeå och kunder finns i överflöd. Ekonomin dras in på och kommunen anser att det är för dyrt att bedriva fotvård på tre mottagningar. Så alla behövande fötter, ni får under min mammaledighet vända er till Julia Johansson i kommun på Edfastgården i Robertsfors eller på Nysätragården i Ånäset. Julia nr2 kommer ta hand om alla så gott hon kan på sin 80% tjänst. Ring och boka in tid redan nu så slipper du vänta!

maja9 kopia (kopia)

Foto: Maja Franzén 

Nu är det en ny vecka, förkylningen har lagt sig och det yr blötsnö utanför. Adventsstjärnor hänger på sniskan och damm ligger i gömda vrår. Ignorerar dem ett tag till, det är ändå så mörkt hela dagarna att det inte syns. Nu ska jag försöka varva ner rejält innan barnet kommer till världen. Jag pratar hela tiden om behovet av att landa, vad är det då jag menar? Vad är viktigt att prioritera det närmsta tiden? Vila. Igår röjde jag hela eftermiddagen tills jag grät av att en adventsstjärna var lite trasig i hörnet. Då har jag inte alls tagit hand om mig utan bara i desperat behov försökt att ta hand om huset och allt vad det behöver. Vill så gärna slutföra verandan, balkongdörren, stenen i carporten, julstöket och sortera bland alla fotvårdsgrejer. Frågan är om något av detta är viktigt innan barnet kommer? Knappast. Det viktiga är att jag skrivit klart förlossningsbrevet och packat BB-väskan. Vem vet, barnet är fullt utvecklat och kan komma i morgon om hen vill. Framförallt är det viktigt att jag är utvilad inför förlossningen. Äta och sova, det skall bli.

Jag och mamma kopia (kopia)

Jag & mamma.

 

Från utveckling till inveckling

IMG_1002

Räknar kvitton från hela årets skörd av fotvårdsbehandlingar, går igenom journalerna och kommer fram till att jag byggt upp en kundkrets på ungefär 350 kunder. Igår jobbade jag min sista dag och har härmed gått på mammaledigt. Nu går jag in i ett annat läge där vila på heltid står på schemat, sedan ekar kalendern tom. Jag bläddrar mellan bladen, är det verkligen möjligt? Jag är så van att leva min vardag via in/avbokningar av kunder i min kalender. Klottrar över och skriver till är vardagsrutin och något som sker av bara farten.

I fem år har jag jobbat som fotvårdare. Det låter overkligt men är sant. Automatiskt börjar jag tänka tillbaka, hur det hela började. Mitt första år i Umeå när jag startade upp mitt företag känns så avlägset att jag knappt kan minnas hur det var. Sedan kom min tid som anställd i Robertsfors kommun, ett vikariat som bara skulle vara i ett halvår. Jag ville testa på att vara kommunanställd och jobba på farmors gamla arbetsplats. Farmor levde i Umeå sedan 20 år tillbaka och det blev många telefonsamtal och möten mellan oss, är så tacksam för den tiden, då jag inte visste att det var hennes sista år på jordelivet. Det var som att släktforska, att möta kunder som farmor och farfar känt. Människor vars rötter var liknande mina egna. Jag kände mig välkommen och hemmastadd. Rotad på ett sätt som jag inte gjort tidigare.

Tiden kom då jag hyrde in mig hos Anna och Peter i Sikeå och där upptäckte jag denna fantastiska by. Det ena ledde till det andra och efter 1,5 år hade jag köpt hus i Sikeå hamn, mitt drömhus! David hade kommit in i bilden och plötsligt var jag delaktig av ett sammanhang. Jag var behövd av en stor kundkrets, nykär i både hus och David och stortrivdes med min tillvaro. Jag hade haft min utställning om farmor och min relation på en del olika ställen där både bekant och obekant publik fick ta del av vår historia. I vilka fotspår vi väljer att vandra….En förebild. Flera fotspår.

Tiden var mogen att övergå till att jobba med mitt eget företag på heltid. Julia Johansson var nyutbildad i kommun och jag tog tillfället i akt att våga ta steget. Lämna över tjänsten till henne för att hyra in mig på mottagningen i Bygdeå på Hammarhöjd och fortsätta med hembesöken runtom i byarna. Detta är vad jag har prövat under 2018. Att stå på egna ben – ta hand om andras fötter, i egen regi. Bära eller brista? Fötterna har burit mig framåt men nu inväntar ett nytt kapitel. De fem hundåren som egen företagare är avverkade, nu ska jag ta paus. Paus från att hela tiden tänka på hur jag ska växa, utvecklas, marknadsföra mig själv och mitt företag.

Nu ska jag snart bli mamma. Jag vill vara en närvarande mamma. Jag vill gå in i rollen med hull och hår och anta utmaningen att skapa ett nytt litet friskt liv. Mitt fokus kommer vara på barnet och jag är så förväntansfull vad det kommer göra med mig. Tror aldrig man kan vara helt redo för att bli förälder men jag känner mig i alla fall väldigt redo att gå in i bubblan för att se vad som kommer ut på andra sidan. För vem säger att vi hela tiden måste utvecklas? Nu vill jag gå in i mig själv och istället invecklas.

Tack farmor för vägen du visat mig!

3. kopia 4 (kopia)

 

Julmarknad i Grannäs

IMG_0963 (kopia)

IMG_0968 (kopia)

Igår var det julmarknad i Grannäs för tredje året men första gången för mig. Äntligen! Det var frostigt och några minus med sol så julstämningen infann sig med detsamma. Grannäs är min mammas barndomsby en bit inåt landet efter Bjurholm. Ingen stor by men desto mer folk som sökte sig hit. Det är min kära morbror Tommie och moster Sonia som framförallt anordnat denna fina marknad med byastugeföreningens hjälp. Min morbrors bakgård med små stugor, gärdsgård och ett gammalt slakteri som är ombyggt till hans museum av gamla prylar, passar alldeles ypperligt för att skapa en mysig julmarknad. Ljusslingor, kokkaffe framför öppen brasa, marschaller längst vägen, ponnyridning med bjällra och sjön som ligger just nedanför med ett tunt lager av is skapar en gemytlig miljö minst sagt.

IMG_0991 (kopia)

Morbror Tommie är på hugget som vanligt!

IMG_0969 (kopia)

Moster Sonia säljer allt möjligt hemgjort, också som vanligt!

IMG_0984 (kopia)

Jag med hjälp av David sålde mina ringblomssalvor och Malin i Ratans tvålar  som jag är återförsäljare till. Det är så trevligt att träffa människor som är intresserade av mina produkter. Även om det märks långa vägar att David är en mer rutinerad försäljare i jämförelse med mig. Tur att jag fick med honom!

IMG_0960 (kopia)

Jag tycker att den här storleken på marknad är lagom stor. Må Gammliamarknad vara mysig men det är så hysteriskt mycket folk att jag knappt orkar eller kan se sakerna som faktiskt säljs. Här fanns allt som behövs! Mycket hembakat och genuint hantverk i småskaliga varianter. Så som kransar, julbockar, handstöpta ljus, havtornssylt, honung, älgskav med bröd, rökt ost och enbärskorv, julgranar, stickade sockar, tenntrådsarmband, brända mandlar och fika…

IMG_0976 (kopia)

IMG_0967 (kopia)

 

 

Tvärsjuk.

IMG_0934 (kopia)

Plötsligt blev jag sjuk, halsont och frossa de sista dagarna jag ska jobba innan mammaledigt. Så himla typiskt! När min envishet inte räcker till blir jag på tvären. Nu hade jag ansträngt mig och pusslat ihop de sista kunderna och så måste jag ringa runt till alla och styra om. Det är då jag önskar att jag hade haft en egen assistent som skulle kunna hjälpa mig. Men nejdå, ont i halsen måste jag ringa runt och ursäkta mig. Nu är alla kunder väldigt vänliga och har stort överseende med att jag dessutom är höggravid. Kanske har de mer överseende än jag själv? Förmodligen.

IMG_0938 (kopia)

När jag tillslut accepterat mitt tillstånd blir det lite lättare. Jag har tillit till att min kropp jobbar snabbt. Idag klädde jag på mig rejält och gick ut en liten promenad kring huset. Det var så magiskt vackert med all frost!

IMG_0941 (kopia)

Jag älskar skägglav! Friskhetstecken helt enkelt.

IMG_0949 (kopia)

IMG_0950 (kopia)

När novembersolen väl är framme ligger den så lågt att den knappt är synbar. Det varma skenet varar inte länge men är bedårande vackert.

IMG_0955 (kopia)

Den högkänsliga människan.

tomtebloss (kopia)

Jag har precis slukat Elaine N. Arons bok om konsten att må bra i en överväldigande värld, Den högkänsliga människan. Vad innebär det att vara en HSP person? En så kallad hyper sensitiv person? Det är bara de senaste åren jag kommit i kontakt med det begreppet och tänkt att kanske är jag sådan. HSP är ingen sjukdom utan en personlighetstyp. Att vara högkänslig innebär att ditt nervsystem är känsligare än genomsnittet, du lägger helt enkelt märke till små detaljer och olika sinnesstämningar i grupper och sociala sammanhang vilket gör att du lätt blir överstimulerad. Allt du ser och upplever bearbetar du ordentligt i ditt inre. Inget lämnas åt slumpen, du behöver känna och tänka efter annars mår du helt enkelt inte bra. Jag får syn på mig själv i detta, som om hela jag plötsligt framträder och blir tydligare i konturerna. Känslospröten som hela tiden är utåt, känner in.

Jag tycker boken tar upp så fint om olika slags högkänsliga människor och hur vi påverkas beroende på hur vår uppväxt varit. Fick du vara ifred eller blev du hela tiden påtvingad att vara social och framåt? Att vara högkänslig behöver inte direkt betyda att du är introvert, vilket jag tror många med mig spontant tänker på. Visst, det är vanligare att du är den mer tystlåtna tillbakadragna personen eftersom din hjärna hela tiden måste bearbeta all information som du översköljs av ”därute i verkligheten”. Det tar mycket energi och blir därmed en logisk följd. Sedan har man alltid sina olika roller i olika sammanhang. I mitt arbete där jag hela tiden träffar människor och dessutom driver mitt eget så behöver jag vara en väldigt social person för att nå fram. Eftersom jag trivs med det jag gör lockar det fram mina ambitioner och jag anstränger mig för att vara mitt allra bästa jag. Detta är väldigt tillfredsställande men tar också energi såklart. Ofta är det först när jag kommer hem efter dagen som jag märker hur alla samtal med olika människor påverkat mig, jag är återigen överstimulerad. Försöker sortera i tankar och känslor men det är inte alltid så lätt. Här behövs tillit till tiden och vett om att ta ett steg tillbaka. Gärna redan innan min energi är på botten för då är jag mest en blöt pöl av känslosvall, där kan inga förnuftiga tankar få plats.

Jag kan varmt rekommendera boken! Även du som inte är en HSP kan du ha nytta av att bättre förstå dig på oss som är det. Vi lever i överväldigande värld av ett ständigt informationsflöde. Förr var det kanske lättare att hantera för att vi inte hade lika många relationer att förhålla oss till, inte lika många mail och sms som inväntar svar. Vi hade helt enkelt mer långtråkigt, vilket numera är min målpunkt. Mellanrummen ekar med sin frånvaro i vardagen. Men endast där, mitt i tristessen, blir jag kreativ. Då vill skapa någonting av ingenting. Hela jag kan få utrymme att plötsligt, framträda.

85 (kopia 2)

Du är högkänslig…

Om du lägger märke till subtila detaljer i din omgivning.

Om andra människors sinnesstämningar påverkar dig starkt. 

Om du är känslig för smärta. 

Om du behöver dra dig undan efter hektiska dagar.

Om du blir överväldigad av sådant som skarpt ljus, lukt, textil som kliar eller sticks.

Om du har ett rikt och komplext inre liv.

Om du blir besvärad av oljud.

Om du lätt blir väldigt berörd av konst och musik.

Om du är samvetsgrann.

Om du blir nervös av att göra många olika saker på kort tid.

Om du vet vad som behövs göras för andra människor som är i en situation där de inte trivs.

Om du anstränger dig hårt för att inte göra fel eller glömma saker. 

Om du lätt blir överstimulerad när det händer mycket omkring dig.

Om du blir skör efter stora omställningar i livet.

Om du i allra högsta grad undviker upprörande eller överväldigande situationer i  ditt liv. 

Om du lätt blir nervös av att känna tydlig konkurrens eller bli observerad när du utför en uppgift.