Välkommen till Julias fotspår

julia2

Foto: Thea Holmqvist

Jag heter Julia Larsson och bor i en by i Västerbotten. Driver mitt företag Julias fotspår där jag arbetar med medicinsk fotvård och mitt konstnärskap. Här i min blogg skriver jag om allt mellan himmel och jord. Här får hela mitt känsloregister plats. Kom, följ med mig in i snårig skog, öppet hav och djupa dalar  –

Boka tid innan min mammaledighet!

layout kopia (kopia 2)

Passa på! Boka in en fotvårdsbehandling på mottagningen i Bygdeå innan jag går på mammaledigt 23/11. Ring 072-2226652 eller maila. Än finns det tider kvar! Jag gör inte längre några hembesök (magen är i vägen) men jobbar på efter bästa förmåga. Unna dina fötter en omgång innan vinterns kyla träder fram. Dina fötter ska orka balansera dig på blankis och ta dig fram genom snöslask och rimfrost.

Under min mammaledighet kommer jag hänvisa er till Julia Johansson som är anställd i kommun och kommer ta hand om så många hon hinner. Vänteköerna kan bli långa så hör av er i god tid till kommunens nr 070-2954272. Jag är så glad att jag har min nya kollega. Gränsen mellan kommunalt och privat spelar ingen roll för mig. Det finns kundunderlag så det räcker för oss båda. Ju mer vi hjälper varandra desto mer gynnar det oss själva. Inga konstigheter.

Många frågar mig hur länge jag kommer att vara mammaledig men det kan jag inte svara på i nuläget. Att vara egen företagare och mammaledig är ingen given ekvation men jag tänker försöka ta det med ro. Självklart vill jag inte lämna mina kunders fötter i sticket, men lika lite vill jag lämna mitt första barn och föräldraskapet i sticket. Tiden får utvisa. Ingen är oumbärlig. Ett nytt kapitel börjar och det ser jag fram emot. Självklart känns det läskigt att stanna upp med fotvården när jag kontinuerligt tagit hand om mina kunders fötter de senaste fem åren. Ett år med 100% i egen regi. Samtidigt säger min magkänsla mig att en paus behövs nu vilket mammaledigheten (på ett plan) naturligt kommer att ge mig. Mitt fokus kommer bli något annat. Jag kommer ta mig an en helt ny roll som kommer vara med mig i resten av livet. Det är storslaget!

De fem hundåren är avverkade som egen företagare. Även om jag kombinerat med en kommunal tjänst har visionen hela tiden vara att styra mig själv. Komma närmare min dröm – att kombinera två olika världar som för mig kan bli en – fotvård och konst. Konsten har hamnat i skymundan och det vill jag ändra på. Ge min skapande kraft mer utrymme. Vägen dit är inte enkel men den kittlar mig morgon och kväll. Kom närmre min verklighet, jag vet att du finns där så visa dig, kära innersta kärna.

 

Morgondimma

IMG_0687 (kopia)

IMG_0696 (kopia)

Imorse när jag egentligen skulle göra något helt annat kollar jag ut över gethagen ner mot naturbetet och ser hur solen tränger genom tjock dimma. Jag måste ut! Måste gå ut i denna vackra oktobermorgonen. Planerna ändras och jag följer min impuls. Jag har långa listor i min allt-i-allo bok på saker som jag vill och måste göra. Tycker om att planera och fullfölja, på så sätt motiverar jag mig dag för dag. Är min egen chef. Men lika mycket som jag gör det tror jag det är viktigt att bara släppa efter. Forma dagen efter vad som uppstår. Släpp tyglarna fri! Det jag tänkte göra kan vänta. Många gråa dagar inväntar höstens mörker. Allt som ger mig energi är bra. Så enkelt. Så svårt att förstå och ta till sig mellan varven.

IMG_0709 (kopia)

IMG_0700 (kopia)

Jag fortsätter mitt favoritstråk ner till fågeltornet. Dimman dansar ute på den blöta åkern. Dropparna hänger och dallrar på grankvistarnas skägglav. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte tar denna lilla morgonpromenad på 20 minuter varje morgon? Luften är frisk och jag påminns om hur mycket jag längtade efter just detta när sommaren var som kvalmigast och jag nästintill fick klaustrofobi av att bara existera. Att fotografera är för mig ett liknande behov som att skriva. Gå till grunden.

Berätta! Berika! Bevara!

IMG_0724 (kopia)

IMG_0736 (kopia)

IMG_0730 (kopia)

Förgänglighetskänslig

74 (kopia)

Det har gått en fin serie på SVT play som heter Meningen med livet som jag har följt meningen med livet. Journalisten Anna Lindman har samtalat med olika personer om vad meningen kan innehålla, behöver vi känna en mening med våra liv? Denna slitna fråga kan kännas både skämmig och pretentiös. Ska man som vuxen hålla på att grubbla över denna ständiga fråga, är inte det något vi bör ha kommit fram till i unga år och sedan leva därefter? Det kan väl inte vara så svårt? Vare sig du tycker dig ha kommit till ro med dessa frågeställningar eller inte så tror jag livet drabbar oss onekligen med både känslor av slump och öde. När något i livet flyter på bra tror jag det är lättare att tänka att det är våra medvetna val som tagit oss dit. Vi söker ständigt en känsla av kontroll, av att ta medvetna beslut. När du sedan hamnar i kris är det lättare att skylla dina misslyckanden på någon annan eller på slumpen. Varför ska just detta drabba mig? Jag som har haft en sådan jobbig höst förtjänar faktiskt att må bra nu. Ja, det gör du. Men jag försöker få mig själv att inse att livet även måste innehålla saktmodiga dagar där det inte händer någonting särskilt. Små ljusglimtar finns alltid att fånga, men det är inte alltid man orkar greppa och njuta av dem. Och det är okej.

I sista avsnittet säger författaren Merete Mazzarella ett ord som jag fastnar för. Anna doftar på en hop syrener och beklagar sig över att de blommar så kort tid och att man måste hinna njuta. Merete Aha, är du också sådär förgänglighetskänslig? Alltså att du är ständigt medveten om att tiden går, att allting har ett slut. Jag doftar in ordet, kanske är jag inte bara högkänslig utan även förgänglighetskänslig? Förgänglighet som betyder ej ändlig, beständig är både vemodigt och vackert.

Detta stora behov jag verkar ha av att tänka på livet – döden. Hur rädslan för döden kan verka meningslös när man verkligen vidrör livets mening. Hur skulle livet kunna kännas angeläget, här och nu, om jag visste att jag alltid skulle leva? Att jag skulle ha all tid i världen på mig. Kanske är det därför jag mår så bra av att ständigt omges av gamla människor, de som snart levt klart sina dagar. De upplevs ofta väldigt orädda och närvarande. Livet går inte längre att förlora för att de har levt det. Bara att överlevt 90 år är en vinst oavsett hur de där åren avspeglat sig i verkligheten. Jag blir lugn när jag tänker vidare, sätter mig i bilen för att köra hem till 91-åriga Sixten. Säga hej till varandra, prata strunt och uppskatta dagen en stund.

IMG_3066 kopia (kopia)

 

 

Två år som husägare

Torpinnan (kopia)

Jag blir inte kär i människor, jag blir kär i hus. Så skrev jag i en text innan jag hade flyttat in i huset och innan jag träffat David. Under den tiden jag spanat in detta hus (1,5 år) hade något oerhört starkt väckts inom mig, förmodligen utan att jag förstått det. Så som det oftast är med insikter. Jag kände att här kunde jag slå läger, komma till ro. Fortsätter att förundras över hur den känslan var och är så självklar och stark. Jag är kompromisslös i det fallet, trogen mig själv när det kommer till det som känns äkta och genuint i mitt liv. Vare sig det handlar om platser, vänner, kärlek. För vem hade jag varit idag om huset inte blivit mitt? Som med ett förhållande är ett hus mycket mer än tak över huvudet. Det är mitt hem, platsen där jag vill bygga upp ett liv. Byn runtomkring och mitt företag, havet och människorna här. De spelar en stor roll. Det är så mycket runtomkring som inger mina dagdrömmar daglig näring. Jag behöver eder.

9 (kopia)

71 (kopia)

IMG_9595 kopia (kopia)

Nu har jag bott i huset i ganska precis två år. Långt och kort, allt i ett som detta flöde av liv alltid innebär. Tiden är mig allt ett förunderligt ting. David har flyttat in i mitt hjärta och in i mitt hus. Han bor här och försöker skapa sig ett eget förhållande till huset. Kanske inte det lättaste när jag har ett starkt förhållande till dem båda. En viss svartsjuka kan såklart uppstå. Men ändå, vi lever och frodas här, nu även med ett nytt liv i min mage. Hanterar livet allt eftersom, med dess gåvor och motgångar stångas vi och brölar, jamar och slickar våra sår, precis som katterna och getterna.

IMG_7575 kopia 3 (kopia)

104 (kopia)

Borka var katten som ingick i huset men nu lever han inte längre precis som en av getterna, Geta. Livet går vidare. Djuren saknas mig. Systrarna Yrsa och Ursula fyller snart ett år och getterna Diamanta och Gullspira är i min ägo nu med äntligen ett ordentligt getstängsel omkring sig. Jag lagrar med halm och hö inför vintern. Njuter över att se dem njuta, precis som katterna stolt kommer med möss i deras käftar. Tänker hur det kunde bli såhär. Känns som det var nyss jag var singel och bodde i min källarlägenhet på Grisbacka. Led av panikångest och kände mig vilsen. Rädd att aldrig träffa den rätta eller hitta hem. Nu leder mig grusvägen in till ett alltmer Svensson Svensson liv utifrån sett med sambo, Volvo, hus och barn. Inifrån känns processen mer likt en glimt av Larsson-Ganters samvaro i sprakande, glödande eld.

IMG_9302 kopia 2 (kopia)

IMG_9005 kopia (kopia)

53 (kopia)

 

Andningshål

Fyrkant kopia (kopia)

Oktobermörkret kryper nära inpå in under huden. Frostiga mornar och stjärnklara nätter står för dörren. Borstar tänderna på balkongen och andas in den friska luften, tio djupa andetag och jag sover lite djupare. Mina lungor fylls på och under mitt hjärta växer sig ett nytt liv allt starkare. Jag förundras och blinkar till, tiden går fort. Jag vill att tiden ska gå fort samtidigt som jag vill stanna upp, andas tio andetag till och hinna – ja, hinna vadå? Förstå vad som händer i mig nu.

Ett sätt att skapa mig detta andningshål är att gå på måndagens djupmeditation i kyrkan. Vi sitter framme vid altaret och mediterar under tystnad i tjugo minuter. Allting är stilla, förutom hjärtat och livet som pulserar inom mig. Barnets sparkar blir allt kraftigare, jag fylls med kraft. Att tystnaden kan visa sig på så många olika sätt. Här är allt lugnt och stilla. Kyrkans atmosfär med tända ljus. Sedan fikar vi tillsammans och pratar lite om livet och vad som är våra grundläggande behov, egentligen. Jag sträcker sedan ut mig på en kyrkbänk och lyssnar på latinska munkar som sjunger. Vad de sjunger om vet jag inte men det låter vackert. Vad jag tänker på i denna stund, om jag är troende eller enbart fascinerad av tro, det spelar ingen roll. Att religion ska vara så känsligt att prata om har jag aldrig förstått. Politik ska vi alla uttrycka våra starka åsikter om men när det kommer till vår egen innersta tro – då håller vi gärna käft. Varför är det så? Det känns så andefattigt och främmande för mig. För den saks skull är jag inte säker på min sak för att jag varje måndag besöker en kyrka för en stunds meditation. Det är gratis och välkomnande, förstår inte att fler utnyttjar detta tillfälle. För vem uppskattar inte en kyrkas lugn? Jag vet fortfarande inte vad som är meningen med livet men jag mår bra av att söka efter den. I tystnad kan jag lättare komma i kontakt med mina mörka luckor och vidöppna dörrar som brusar. Här är jag fri för en stund.

Hemavan (kopia)

Högläsning ur ”De ovanliga”

42705693_2175924326060196_4011377876824752128_n

På måndagar kl14 har jag börjat ha högläsning för de boende på Hammarhöjds seniorboende. Vi har samlats kring eftermiddagsfikat 10-12 stycken och jag har börjat läsa ur ”De ovanliga” av Åke Mokvist. Detta sker via studieförbundet Bilda, genom dom gick jag en kurs i högläsning för äldre i Skellefteå under våren. Kursen handlade om hur viktigt det är med berättandet oavsett om det väcker glädje eller sorg, så länge det väcker känslor så betyder det något. Att leva på minnen räcker långt men vi måste hjälpa varandra att minnas oavsett ålder. Detta är helt ideellt och de flesta som gick kursen var nyblivna pensionärer som kände att de äntligen hade lite tid över. Jag tänker annorlunda. Jag vill ta mig tiden och därför gör jag det. Istället för att ha kund och tjäna pengar avsätter jag en timme varje måndag eftermiddag för att det helt enkelt känns gott i själen. Att stilla mig, beröra. Använda min röst. Jag möter många äldre som känner sig uttråkade, rastlösa, understimulerade men kanske inte vågar begära något mer av sin vardag. En aktivitet som kräver att man åker iväg kan lätt kännas övermäktigt men att i samband med fikat lyssna en stund är för många ett mer rimligt alternativ.

42659939_280946369410943_6696123996108226560_n

Under första lässtunden började jag läsa ”De ovanliga”, en samling original som fortfarande lever kvar i Sverige har dokumenterats. Deras historier får utrymme i denna bok, människorna här får glänsa! Berätta sig. Det var så roligt för att det skapade diskussioner. Vilka original fanns i din by? Många runt bordet har växt upp i grannbyar och kände därmed till samma personer. Plötsligt bytte vi roller och de fick berätta för mig om olika personer som funnits i deras närhet. Bland annat bröderna Landby var det många som kände till. Eget nog hittade jag ett urklipp på dem senare  i boken som ägaren före mig har stoppat in bland bladen.

42617409_326737051425026_437671516948135936_n

42639678_711868429176060_1296418917471748096_n

Vad är då ett original? Kan vi verkligen leva som vi vill i Sverige? Har alla människor lika stort värde? Är den ekonomisk tillväxten och stressen verkligen nödvändig för vår utveckling? I boken berättar sig många människor som valt en annan väg. Kalla dem säregna, udda, socialt avvikande, fritänkande eller bara människor som är vana att klara sig själva och väljer friheten framför allt annat. Bara döda fiskar flyter med strömmen, så inleder författaren boken. Jag blev otroligt glad när jag hittade den här boken som utkom 2000 eftersom det är ett bevis på att det fortfarande finns original i Sverige. Men skaran håller på att tunnas ut. Varför?

42607358_245972826085944_3930605965941932032_n

42541829_1462275710541470_8899718591511789568_n

Jag tror att vi idag inte lämnas ifred på samma sätt. Det var enklare förr att leva isolerat och avskilt. Folk i byn visste att den där Perssons pojk var en nalta eljest och så var det inget mer med det ( i bästa fall). Idag tvingas vi in i samhället på ett annat sätt. Som Helena Langenhed i boken uttrycker sig Svenska folket lider av bosjuka! Dom bor ihjäl sig och får varken råd eller tid att uppleva något annat. Jag tänker att det ligger något i det. Vi är så noggranna med att göra rätt i våra livsval men för vem? De ovanliga besitter enorma kunskaper om naturen. Många uppsöker aldrig sjukhus och äter bara vegetariskt och örtmedicin. Hänvisar gärna till Bibeln utan att ens vara troende. Lever de såhär för att söka uppmärksamhet? Knappast. Oftast bor de avskilt i något litet hus i skogen med önskan om att lämnas ostörd.

Och jag undrar för mig själv, friheten, hur ofta smakar vi på dens egentliga konsistens?

 

Hållbart event i Ratan

40410495_1695189120591717_8905449787281637376_n

IMG_0663 (kopia)

I helgen har jag varit i Ratans fina gamla bygdegård (ibland är det bra att gamla bygdegårdar inte har pengar till att renoveras, så mysigt!) tillsammans med ett gäng andra härliga helhetstänkande kvinnor. Vi ville unna bygdens befolkning att komma till oss och rå om både kropp och själ. Ett hållbart event som ingick i SEE Hållbarhetsvecka. Nu blev tyvärr ekofrisören Syrran & anden sjuk men annars fanns där allt från topp till tå. Som alltid är det spännande med ett öppet event för man vet aldrig hur många som dyker upp, ids folk ta sig till oss en fredagskväll och lördagmorgon? Jajemen, det kom in nyfikna människor från olika håll och kanter och mitt i sorlet (älskar det där kvittrandet som bara uppstår när det är god stämning i lokalen) så tänkte jag, varför anordnar vi inte sådant här mer? Jag erbjöd fotmassage, tips och rådgivning för fötterna. Samt sålde en del av mina fotvårdsprodukter, framförallt min hemmagjorda ringblomssalva.

Camilla erbjöd energimassage som var väldigt populärt! Hon driver en liten och personlig Yoga – och massagestudio i Bygdeå. InMyHouse Yoga, massage och träning. Hon erbjuder även tjänster inom personlig träning, kurser och gruppträning http://ptcam.bokadirekt.se

Malin i Ratan hade såklart hela sortimentet med sina tvålar på plats. Handgjorda tvålar som funkar alldeles utmärkt till naturlig hårvård. Vad är en äkta tvål? Malin visade hur man kunde använda tvål till både diskmedel och tvättmedel. Det är Malin som styrt ihop hela eventet med vi lokala kvinnliga företagare. Sett till att där både fanns kaffe, te och lättare tilltugg att smaska på. Malin driver ett tvålmakeri i Ratan där hon erbjuder hållbara och miljövänliga rengöringsprodukter för din hy, ditt hår och ditt hem. Självklart är jag återförsäljare av hennes tvålar! Det enda jag använder i duschen numera och mitt hår och hy mår toppen!

Lisa Bjurdamm från Bobacken fanns där med sina fina färgglada och återanvända tyger som hon sytt upp till nya fina plagg för både stora och små under märket Solsmula http://solsmula.blogspot.com/.  Kläder som levt ett tidigare liv, varför ska de inte få leva vidare? Återbruk av vackra mönster och färger. Detta berättade Lisa mer om under sin föreläsning på lördagmorgon Behöver eller Villhöver? I genomsnitt slänger vi människor 8kg kläder varje år. Detta lyfter Lisa genom att ta upp frågeställningar kring konsumtion och tillväxt. Vad är rätt och fel? Svåra frågor men ack så viktiga att prata om.

Igår fanns även Hanna Alperud med sitt goda Rawfood-fika och smoothies. Hanna är hälsorådgivare och kostrådgivare , samt driver företaget Raw for Good. Utsökta!

IMG_0653 (kopia)