Välkommen till Julias fotspår

julia2

Foto: Thea Holmqvist

Jag heter Julia Larsson och bor i en by i Västerbotten. Driver mitt företag Julias fotspår där jag arbetar med medicinsk fotvård och mitt konstnärskap. Här i min blogg skriver jag om allt mellan himmel och jord. Här får hela mitt känsloregister plats. Kom, följ med mig in i snårig skog, öppet hav och djupa dalar  –

Livets prestation

img_0173 (kopia)

Kära läsare, det har blivit lite skrivande på sista tiden på grund av det nya livet. Nu är du äntligen här, Henning Oskar Johan Ganters! Som vi har väntat på dig. Du upptar hela mitt universum och det är som det skall. Så som alla rutinerade föräldrar har berättat om, att det är ett heltidsjobb med att ha en nyfödd hemma. Det stämmer fast jag måste säga att det är ett väldigt mysigt och tillfredsställande projekt. Dessutom är det ett livsprojekt, att vara förälder. Att bli varse om denna insikt är lika skrämmande som underbart. Du kommer alltid att behöva mig. Samtidigt visste jag från första stunden jag såg dig att jag alltid, alltid kommer att älska dig helt villkorslöst. Livet är svårt men att älska dig kommer banne mig bara vara enkelt.

img_e2621 (kopia)

img_e2633 (kopia)

Det är både lättare och roligare att ha dig utanför min mage än den sista tiden då du envist tryckte dig neråt och gjorde mig både trött och tung. Tillslut ville du komma ut och möta världen, den 5/1 2019. Sista dagarna som jag väntade dig lyssnade jag mycket på poden https://vattnetgar.libsyn.com/. Där finns mängder av olika förlossningsberättelser och allas upplevelser är unika. Men först nu när jag själv förlöst ett barn förstår jag. Det är ett livets prestation, både för barnet och för mig. Och då gick min förlossning ändå väldigt skonsamt till. Även om det förstås gjorde djävulskt ont under själva värkarbetet.

img_e2704 (kopia)

Att komma hem med dig efter två dagar på BB kändes nästintill surrealistiskt. Nu är vi en liten familj. Du är i i våra händer och jag vill bära dig, nu och för evigt. Hög på känslan upprepar jag orden i mitt huvud Nu är vi en familj. Katternas modersinstinkter kom direkt och de svansar runt dig och vaktar direkt du skriker eller grymtar. Getterna får bröla ifred än så länge. Just nu skiter jag i det mesta runtomkring mig. Kanske är det mina hormoner som styr mig eller att jag helt enkelt tycker att du bör prioriteras mest i hela världen. För att få möta din frågande blick, se dig vifta febrilt med armarna och höra dina små hickningar i mörkret. Dina andetag som blir allt lugnare ju mer jag vaggar dig. Det finns så mycket kärlek och förundran över livets mysterium. Försöker förstå att jag får uppleva detta. Njut av den här tiden, folkets ord sveper runt oss som vindkyssar kring min och Hennings kroppar som ligger tätt intill, hud mot hud. Jag släpper dig inte. Rimfrosten på sovrumsfönstret glittrar mot oss. Tiden är vår. Här är vi nu.

Årssammanfattning 2018

IMG_0241 (kopia 2)

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Jag blev 30 år och gravid.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag lämnade min anställning hos kommun för att enbart satsa på mitt eget företag.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Katarina, Elena, Frida och Hanna.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 23/12 då barnets förlossning var beräknat. Detta har varit höstens ständiga samtalsämne, kommer barnet komma innan eller efter julafton? Nu är det 2019 och vi väntar…

Dog någon som stod dig nära? Davids morfar som jag bara hann träffa en gång. Min fasters man som inte överlevde cancern. En av våra getter, Geta,  som trasslade in sig i stängslet när vi var bortresta.

Vilka länder besökte du? Har hållit mig inom vårt avlånga land. Besökt Luleå, Norsjö och Fjäderägg för första gången. Västkusten och Gävle, Uppsala och Stockholm där Davids släkt och mina vänner bor.

Bästa köpet? Måste vara luftvärmepumpen! En helt annan värme som cirkulerar i vårt gamla dragiga hus, vilken välsignelse!

Gjorde någonting dig riktigt glad? När vi var på första ultraljudet och verkligen insåg att det fanns ett nytt, friskt liv i min mage.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Mer tid som ägnas åt hus och hem och med den nya familjemedlemmen såklart!

Vad önskar du att du gjort mer?  Att jag joggat och läst mer regelbundet. Att jag använt min systemkamera mer istället för att fotat med min Iphone. Att jag ringt mina vänner mer spontant.

Vad önskar du att du gjort mindre? Spenderat pengar på prylar jag inte behöver. Slösurfat på Facebook.

Favoritserier från året som gått?  Jag har nog aldrig sett på så mycket serier som det här året på grund av David och Netflix. Bland annat Stranger things, SKAM, Breaking bad, Black mirror, Vår tid är nu och när jag var sjuk och plöjde Badhotellet. 

Bästa boken du läst i år?  Den överkänsliga människan av Elaine N. Aron som fick mig att förstå på riktigt vad det innebär att vara en högkänslig personlighetstyp.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Att jag klarat av att få en inkomst att leva på varje månad som egen företagare. Att jag fick ett mikrostöd från Länsstyrelsen till att investera i bättre fotvårdsutrustning.

Största framgång på det privata planet? Att jag och David lyckats tömma lagår´n med skit, fixat getstängsel och fått hjälp med att fälla träd och laga mystiskt läckage på verandan. Att jag intervjuat 13 stycken kunder om deras livshistorier. Att jag och Sonia lyckades genomföra en kurs i rotslöjd. Att jag antog utmaningen att gå en distanskurs i Berättandets betydelse under tre månaders tid.

Största misstaget? Att volta med bilen på grund av att jag inte var tillräckligt försiktig på dåligt underlag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag är i en ständig rörelse av alla möjliga känslor – varken mer eller mindre än tidigare. Har lättare att finna sinnesfrid på grund av huset, David och Sikeå där jag känner mig trygg.

Vad spenderade du mest pengar på? Inköp av bil, luftvärmepump och ny toalett.

Något du önskade dig och fick? Att invänta ett nytt liv i min mage.

Något du önskade dig och inte fick? Att alla mina närmsta skulle få känna balans i livet. En stabilare ekonomi.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? På min 30-års dag kom familjen hem till oss och vi åt Calzone från Roberto, precis som när jag var liten. Jag fick en ny röd cykel av mamma och pappa.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag insåg tidigare vad som var värt att lägga min energi på. Prioriterade det lustfyllda framför plikterna. Insåg min maktlöshet i mina vänners ohälsa.

Vad fick dig att må bra? Att vara min egen chef och styra upp min vardag så som jag vill ha det. Testa mina gränser utan att någon stör min process.

Vem saknade du? Mina närmsta vänner som bor alldeles för långt borta. Farmor i himlen som vanligt.

De bästa nya människorna du träffade? Klara Brynge, en ny vän! Andra inspirerande nya människor jag mött: Sofia Ahlman, Thea Holmqvist, Erica Dahlgren, Petra Falk och Ida Hillebjörk.

Mest stolt över? Min gravidmage, mitt hus och min sambo David. Att vi tillsammans skapar ett nytt liv i Sikeå.

Högsta önskan just nu?  Att jag ska föda fram ett friskt barn.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Jag tänker inta rollen som mamma med hull och hår. När och hur ska jag börja jobba igen? Hur ska jag införa mer av mitt konstnärliga uttryck i mitt företag framöver? Tid att göda dessa funderingar.

Dan före dan före dan.

IMG_1185 (kopia 3)

IMG_1186 (kopia 3)

Denna väntan. 

Jag är lugn. 

Jag är allt annat än lugn. 

Jag kan inte beskriva vad jag är.

Bara är.

Går omkring med denna tyngd neråt. 

Djupdyker inåt.

Känner alla rörelser.

Dubbla hjärtslag i takt och otakt. 

Du vill ut – se världen.

Jag vill ha dig nära.

Alltid. 

IMG_1209 (kopia 3)

IMG_1232 (kopia 3)

En vecka innan beräknad.

Jag fortsätter vanka omkring i det tysta frostiga Sikeå. Aldrig har jag tillbringat så många vardagar hemmavid och först nu inser jag vad lugnt här är under vinterhalvåret. Att gå nere vid hamnen är som förbytt till skillnad från sommarens brus. Tycker om att det är sådana kontraster mellan de olika årstiderna.

IMG_1097 (kopia 2)

IMG_1090 (kopia 2)

IMG_1118 (kopia 2)

Det är en speciell tid nu. Att invänta barnet som verkligen kan komma när som helst. Det är ett så tydligt FÖRE barnet, vad kommer EFTER? Varje morgon tänker jag idag kanske det händer, eller vill du vänta lite till lille vän? Jag fylls av denna skräckblandade förtjusning. En välbekant känsla men nu med ett helt nytt innehåll. Jag sover som en stock om nätterna vilket jag förstås är väldigt tacksam för. Så länge mitt tillstånd är såhär kan jag uthärda att vänta lite till. Men jag måste erkänna att jag känner mig som ett otåligt barn som väntar på tomten. Jag har alltid älskat julens förväntan bland stjärnglitter, månljus och sprakande eldstäder. När konsumtionshetsen och stressen över all julmat kan uteslutas, då kan verkligen den där magiska julfriden infinna sig. I det vill jag vara, tänder ljus och knaprar saffranskorpor. Tänder brasa och dricker glöggte. Skriver omsorgsfulla julkort och slår in klappar med vackert papper. Brukar jag verkligen hinna göra sådant här i lugn och ro?

Just en vecka innan jul tror jag stressen kan vara som värst, hur ska all mat hinna göras och inhandlas? Vilka klappar har jag inte köpt? En vecka går så snabbt. Att jag varit mammaledig hela december har såklart hjälpt till. Tid och åter tid har funnits. Sedan tror jag också en anledning helt enkelt har varit att jag hållit mig mycket hemma inomhus och kurat. Jag har inte varit bland folkvimlet i julhetsen, inte låtit mig påverkats. Istället har jag städat hela huset, sorterat upp små skrymslen och bunkrat upp frysen med julfika. Vet ju aldrig när lugnet infinner sig efter att barnet kommit. Så jag passar på helt enkelt. Hoppas innerligt att jag kommer att komma ihåg den här känslan av att ha tid även när jag blivit mamma. Att jag kan trösta mig när jag är som mest sliten att lugnet kommer komma tillbaka. För det gör det, det säger alla kloka äldre föräldrar som senare i livet med tindrande ögon vill ha sina barnbarn att återuppleva barnskratten (och skriken) med.

Liv på nytt. Snart ett nytt år.

IMG_1148 (kopia 2)

IMG_1133 (kopia 2)

Vankar runt i byn

Gudskelov att jag är mammaledig nu och kan ta dagarna som de kommer för nu börjar min kropp ge påtaglig kännedom om min graviditet. Barnets huvud trycker mig neråt och det börjar kännas tungt när jag går. Ska försöka bege mig ut på en liten promenad varje dag för att hålla igång fogarna men det har känts motigt i det gråa regnrusket. Men idag smög solen sig fram och sken upp hela byn! Måtte denna snö få ligga kvar.

IMG_1015 (kopia)

IMG_1012 (kopia)

IMG_1018 (kopia)

IMG_1022 (kopia)

Runtom i Sikeå kommer jag gå många promenader med barnvagnen men tills vidare får jag vanka fram. Inte så pjåkigt när byn badar i rimfrost och glittersnö. Tycker så mycket om att gå när det knarrar under skorna. Se snötunga granar och ett hav som håller på att lägga sig under tung is. Spana in i alla vackra hus som står kors och tvärs, adventsstakar och ljusslingor hänger i vart och vartannat fönster och träd.

IMG_1023 (kopia)

Spår från den gamla tågrälsen in till Robertsfors påminner om Sikeå hamns historia…

IMG_1026 (kopia)

IMG_1031 (kopia)

IMG_1033 (kopia)

På andra sidan hamnen bor Katarina som är mammaledig med Ilon. Jag vankade mig fram till ett besök. Är så tacksam över att ha vänner i byn som är småbarnsföräldrar. Är guld värt att känna mig trygg och omgiven av erfarna rutinerade päron.

IMG_1038 (kopia)

På vägen hem gick jag förbi Anna & Peters fina hus. Tänk att jag bodde hemma hos dem på vardagarna i 1,5 år! Tack vare den chansen fick jag upptäcka Sikeå. Från att cykla hit i vintermörkret från jobbet och bara känna till gammfolk till att successivt se den rullians av folkström från alla håll och kanter när våren plötsligt blomstrade. Mitt hus anlände i mitt bröst för sedan bestå. Här vill jag stanna. Vankar hem till mitt.

Information till kunder! Kommunen slutar att ha fotvård i Bygdeå & jag har mammaledigt.

Rost2 kopia (kopia)

Jag vill nu informera mina kära kunder personligen att kommunen tog ett drastiskt beslut förra veckan som jag inte alls var beredd på. Kommunens fotvård på Hammarhöjd i Bygdeå har upphört från och med 1/12. Jag tycker det är synd eftersom behovet är stort i Bygdeå och kunder finns i överflöd. Ekonomin dras in på och kommunen anser att det är för dyrt att bedriva fotvård på tre mottagningar. Så alla behövande fötter, ni får under min mammaledighet vända er till Julia Johansson i kommun på Edfastgården i Robertsfors eller på Nysätragården i Ånäset. Julia nr2 kommer ta hand om alla så gott hon kan på sin 80% tjänst. Ring och boka in tid redan nu så slipper du vänta!

maja9 kopia (kopia)

Foto: Maja Franzén 

Nu är det en ny vecka, förkylningen har lagt sig och det yr blötsnö utanför. Adventsstjärnor hänger på sniskan och damm ligger i gömda vrår. Ignorerar dem ett tag till, det är ändå så mörkt hela dagarna att det inte syns. Nu ska jag försöka varva ner rejält innan barnet kommer till världen. Jag pratar hela tiden om behovet av att landa, vad är det då jag menar? Vad är viktigt att prioritera det närmsta tiden? Vila. Igår röjde jag hela eftermiddagen tills jag grät av att en adventsstjärna var lite trasig i hörnet. Då har jag inte alls tagit hand om mig utan bara i desperat behov försökt att ta hand om huset och allt vad det behöver. Vill så gärna slutföra verandan, balkongdörren, stenen i carporten, julstöket och sortera bland alla fotvårdsgrejer. Frågan är om något av detta är viktigt innan barnet kommer? Knappast. Det viktiga är att jag skrivit klart förlossningsbrevet och packat BB-väskan. Vem vet, barnet är fullt utvecklat och kan komma i morgon om hen vill. Framförallt är det viktigt att jag är utvilad inför förlossningen. Äta och sova, det skall bli.

Jag och mamma kopia (kopia)

Jag & mamma.

 

Från utveckling till inveckling

IMG_1002

Räknar kvitton från hela årets skörd av fotvårdsbehandlingar, går igenom journalerna och kommer fram till att jag byggt upp en kundkrets på ungefär 350 kunder. Igår jobbade jag min sista dag och har härmed gått på mammaledigt. Nu går jag in i ett annat läge där vila på heltid står på schemat, sedan ekar kalendern tom. Jag bläddrar mellan bladen, är det verkligen möjligt? Jag är så van att leva min vardag via in/avbokningar av kunder i min kalender. Klottrar över och skriver till är vardagsrutin och något som sker av bara farten.

I fem år har jag jobbat som fotvårdare. Det låter overkligt men är sant. Automatiskt börjar jag tänka tillbaka, hur det hela började. Mitt första år i Umeå när jag startade upp mitt företag känns så avlägset att jag knappt kan minnas hur det var. Sedan kom min tid som anställd i Robertsfors kommun, ett vikariat som bara skulle vara i ett halvår. Jag ville testa på att vara kommunanställd och jobba på farmors gamla arbetsplats. Farmor levde i Umeå sedan 20 år tillbaka och det blev många telefonsamtal och möten mellan oss, är så tacksam för den tiden, då jag inte visste att det var hennes sista år på jordelivet. Det var som att släktforska, att möta kunder som farmor och farfar känt. Människor vars rötter var liknande mina egna. Jag kände mig välkommen och hemmastadd. Rotad på ett sätt som jag inte gjort tidigare.

Tiden kom då jag hyrde in mig hos Anna och Peter i Sikeå och där upptäckte jag denna fantastiska by. Det ena ledde till det andra och efter 1,5 år hade jag köpt hus i Sikeå hamn, mitt drömhus! David hade kommit in i bilden och plötsligt var jag delaktig av ett sammanhang. Jag var behövd av en stor kundkrets, nykär i både hus och David och stortrivdes med min tillvaro. Jag hade haft min utställning om farmor och min relation på en del olika ställen där både bekant och obekant publik fick ta del av vår historia. I vilka fotspår vi väljer att vandra….En förebild. Flera fotspår.

Tiden var mogen att övergå till att jobba med mitt eget företag på heltid. Julia Johansson var nyutbildad i kommun och jag tog tillfället i akt att våga ta steget. Lämna över tjänsten till henne för att hyra in mig på mottagningen i Bygdeå på Hammarhöjd och fortsätta med hembesöken runtom i byarna. Detta är vad jag har prövat under 2018. Att stå på egna ben – ta hand om andras fötter, i egen regi. Bära eller brista? Fötterna har burit mig framåt men nu inväntar ett nytt kapitel. De fem hundåren som egen företagare är avverkade, nu ska jag ta paus. Paus från att hela tiden tänka på hur jag ska växa, utvecklas, marknadsföra mig själv och mitt företag.

Nu ska jag snart bli mamma. Jag vill vara en närvarande mamma. Jag vill gå in i rollen med hull och hår och anta utmaningen att skapa ett nytt litet friskt liv. Mitt fokus kommer vara på barnet och jag är så förväntansfull vad det kommer göra med mig. Tror aldrig man kan vara helt redo för att bli förälder men jag känner mig i alla fall väldigt redo att gå in i bubblan för att se vad som kommer ut på andra sidan. För vem säger att vi hela tiden måste utvecklas? Nu vill jag gå in i mig själv och istället invecklas.

Tack farmor för vägen du visat mig!

3. kopia 4 (kopia)