Äkta möte – Äkta hem

Vad är ett hem? Vad behöver vi olika människor för att landa hemma och kunna koppla av från dagens stressade samhälle? Vad behöver jag? De senaste två åren i mitt hus har jag tänkt mycket kring detta. Vad det innebär att skapa sig sin egen fristad. Kanske har jag mest upptäckt hur bra jag mår av att vistas i den miljö där jag själv bestämmer hur jag vill ha det. Av enkla anledningar som att jag bara känner för det. Följer magkänslan. Är det en slump att jag i grund och botten mår betydligt bättre nu i mitt hus på landet än under de åren jag bodde i kollektiv, internat, andra hands lägenheter för att inte tala om när jag var inneboende hos en psykopat. Jag tror inte det. Jag tror att vi är olika känsliga för i vilken grad miljön påverkar oss men jag tror ingen kan förneka att det inte har någon betydelse. Du själv ger ditt hem en betydelse. Du ger huset en del av din själ, om du så vill.

Bildresultat för nina äkta hem

aktahem.se 

I veckan var jag med på Nina Tegenfeldts workshop Äkta möte hemma i hennes underbart mysiga växthus med temat utmattning och hemmet som kraftplats. Jag träffade ett gäng kvinnor för första gången, vi åt super gott fika och samtalade om hemmets betydelse och vad det innebär att vara en högkänslig person. Sedan fick vi slita och riva bland inredningstidningar för att skapa vårt eget rum – dit vi vill nå. Jag sökte mig fram bland bilderna, orden. Försökte fånga den där inre bilden ur mitt huvud. Färg och form, framträd! Var så länge sedan jag höll på med collage att jag blev helt betagen. Det är just detta jag älskar med collage, att helt och fullt utan vidare eftertanke klippa ut bilderna jag vill ha. Bilder som redan finns men som jag själv kan omskapa till det jag vill. Samma grej som med loppis för mig, att återvända det som ägts av någon annan. Nu har jag min chans att sätta en ny prägel på det hela. Så tillfredsställande känsla.

Tänk att nära samtal kan uppstå på en kort tid med människor man aldrig tidigare träffat. Det är något jag förundras över. Självklart påverkades vi alla av Ninas vackra plats med inbjudande färger, dofter, ljus. En viss energi uppstod i växthuset som höll oss varma hela kvällen trots att regnet smattrade mot rutorna. Kanske för att vi alla var inkännande och nyfikna, vad mer behövs för att skapa en skön atmosfär?

Och jag tänker på hur sorgligt det är med alla sterila sjukhusfasader och bristen på smakfull inredning på äldreboenden. Jag tänker på studier som finns att sjuka patienter som har fönsterutsikt mot skogen snabbare blir frisk. Vad säger det om vi människors behov av att se skönhet? Hemmet och platsen är viktig. Jag tycker om Ninas titel som hemvägledare istället för inredare. Att hon hjälper andra människor att hitta hem i sitt eget hem. Det handlar inte om att inreda någon annans hem med ett mode och en smak som är inne just nu. Det handlar om att hitta vad du själv gillar och mår bra. Enkelt och så svårt, därför det är bra att sådana som Nina finns, leder en på vägen.

 

 

Mina val inför valet och jag står i kvalet.

12,2 (kopia)

Det är några dagar innan valet och jag fundera över mina val i livet. Jag har aldrig varit särskilt insatt i partipolitiken, hur kommer det sig att jag är så ”opolitisk”? Är jag inte intresserad av vad som händer i världen? Är jag så upptagen av mitt eget liv att politikens makt inte skakar om mig tillräckligt för att JAG ska bli engagerad? Jag tänker ofta att jag borde lyssna mer på radio, se mer på nyheterna och ge mig in i större debatter. Det hör ju till allmänbildning. Men det är som att jag aldrig når fram.

Jag har nära till känslorna men tydliga och starka åsikter kommer sällan ur mig. Jag tvivlar och funderar, trivs bland öppna samtal med olika människor där frågorna är mer intressanta än svaren. Pratar och skriver gärna om vad meningen med livet är. Istället för att gå in i en debatt hamnar jag bland dagboksanteckningar om vad jag tyckte för några år sedan om en fråga och vad jag känner idag. Som alla människor brottas jag mellan förnuft och känsla. Vilken drivkraft ska jag ta mest hänsyn till. Oftast vinner känslan. Jag gör det som känns rätt. För jag vet att är det något jag är bra på när jag väl vågar och tar mig tid att lyssna inåt. Att följa min magkänsla. Det är sällan den drivkraften leder mig fel.

Vad är det då att vara politisk? Självklart har jag föreställningar om det. Jag har till exempel aldrig gått i en manifestation. Det tilltalar mig inte även om själva manifestationen kan stå för något jag tror på. Själva syftet att känna kraften från varandra, varför gör jag inte det? Som om allas åsikter trots att de går jämsides med mig får mig att bli avvaktande. Måste jag uttrycka och känna något så starkt och självklart? För mig är världen en enda stor djungel där jag varsamt försöker leta mig framåt. En nära vän sa nyligen till mig att hon visst tycker att jag är politisk. Jag kämpar för det jag tror på och ser också till att det blir handling av det som är mig angeläget. Jag har behov av att uttrycka mig, vill beröra andra människor. Visst, det köper jag.

Äldreomsorgen är ett ämne som alltid stått mig nära. Kanske för att min mamma jobbat på ett demensboende hela mitt liv där jag själv började sommarjobba som 16-åring. Omsorgen om de äldre, hur ska vi visa det i vårt samhälle där deras värde alltmer krymper och blir bortglömt? Svar: genom att umgås med dem. I mitt dagliga jobb träffar jag många 70-90 åringar där jag vårdar deras fötter, samtalar om livet med dem. Jag tycker det är intressant att höra vad de tycker är viktigt i livet, de som levt så oerhört mycket längre än jag. Det i sin tur hjälper mig att få perspektiv på mitt eget liv. Jag har ett pågående projekt där jag intervjuar dem och har högläsning på ett seniorboende. Kanske för att de har all tid i världen, det finns ingen press på mig att jag måste tycka si eller så utan vi kan tillsammans fundera i lugn och ro. Med dem får jag bara vara, tänka fritt. Jag önskar att fler fick ta del av den enorma tillgången.

Och visst, där finns en stor brännpunkt för mig som faktiskt är tydlig. Fast hur ska vi förändra äldreomsorgen  rent politiskt för att alla pensionärer ska få ett tryggare och värdigare liv? Det kan jag inte svara på, orkar inte sätta mig in i de enskilda frågorna. Som om jag inte förmår tänka ut lösningar utan istället bara vill göra handling av det. Själv känna att jag kan massera en änkemans fötter rörd till tårar. Det räcker för mig, att i min vardag få små stunder där jag känner att jag gjort skillnad för en annan människas välmående.

Kalla det politik eller vad du vill. Jag vet inte.

Bibi2 kopia 2 (kopia)

Mer än halvtid

IMG_0241 (kopia 2)

Okej nu berättar jag helt offentligt eftersom min kropp ändå numera berättar sig själv. Jag är gravid.  Jag kan inte längre välja vem jag vill berätta det för utan det syns. Jag blir generad över folks blickar på ICA eller kundernas avvaktande frågor. Det är något väldigt ovant att bli så uttittad. Jag inser med detsamma hur bortskämd jag vanligtvis är att ta min kropp för givet, den funkar och gör oftast som jag vill. Jag är stolt över kulan som börjar framträda men allt är så ovant. En helt ny process har tagit vid.

Nu är jag mitt uppe i att berätta för varje kund eftersom det påverkar mina inbokningar tre månader framåt. Då är jag höggravid och hur tusan mår jag då? Detta med att vara gravid är helt bortom min kontroll. Kroppen tar överhand, alla hormoner som rusar genom mig. Jag försöker acceptera det vilket kan vara svårt i mitt företag när jag ständigt planerar och blickar framåt. Magen bara växer, sommaren har flugit fram och nu står jag här inför hösten. En tid som kan kännas långsam, då allt omkring än sakta förmultnar och blir grått och mörkt. Nu är min känsla något annat, jag vill stanna tiden. Vinterns isiga sol känns redan nära. Hur ska jag hinna förbereda mig för att bli mamma? Andas. Vill hinna landa i mossan och lyssna inåt. Livet därinne. Vem är du?

 

Att vara vid en fyr.

IMG_0476 (kopia 2)

IMG_0576 (kopia 2)

Förra veckan åkte jag och Klara ut till Holmön för att upptäcka Fjäderägg och Bergudden. Vi sov en natt vid vardera fyr. Så underbart att vara omsluten av havet, den friska höstluften i håret, mina andetag. Jag har under många år tänkt mig ut till Fjäderägg men det har liksom aldrig blivit av, sådär som det lätt kan bli när något är för nära. Då kommer Klara från Göteborg och drar med mig, tänk att det ibland kan behövas för att man ska få tummen ur röven! Tack gudskelov för det. Vi fick tre vackra dagar med naturen upptryckt i ansiktet. Det är något speciellt med en fyr, en byggnad som står och lyser upp, kanske någon därute på vattnet kan behöva få syn på mig? Som en räddning på ett stormande hav. Ännu mer speciellt blev det att besöka Fjäderägg eftersom Klaras mormor föddes och levde sitt första år ute på den karga steniga ön. Undrar just hur det kan ha varit på hösten i början av 1900-talet?

Jag försöker börja fota mer med min systemkamera och fick nu en rivstart! Gud vad jag njuter över att gå mållös genom naturen, fota det som kommer framför mig. Fånga in ljus och skuggor, skiftningar och form. Som meditation för ögat.

IMG_0394 (kopia 2)

IMG_0424 (kopia 2)

IMG_0520 (kopia 2)

IMG_0452 (kopia 2)

IMG_0457 (kopia 2)

IMG_0473 (kopia 2)

IMG_0498 (kopia 2)

Att gå ut från dasset och direkt mötas av ett öppet hav, då njuter jag! Samt att se flertal sälar glassa på stenarna. Äta blåbär i överflöd under kravlösa långa samtal om livet. Ständigt det brusande havet i våra hörselsnäckor. Bedövande och ljuvt. Jag undrar vad jag skulle bli för människa om jag alltid fick omges av havet på det här viset? I fyrvaktsbostäderna på Fjäderägg bodde bara vi och några fågelskådare från Englad. Gubbar som besökt ön varje år sedan 1995. Hit av alla platser, jag fascineras av deras nörderi. Och visst är det något speciellt med fågellivet. De kommer och går, vars människan än befinner sig.

IMG_0512 (kopia 2)

IMG_0509 (kopia 2)

IMG_0553 (kopia 2)

Jag fick för första gången segla! Älskar att vara ute på havet om det är någon sjöman som har sansat för mig framåt. På Holmön cyklade vi runt lite på måfå för att sedan hälsa på mina vänner Josefin och Petter som flyttat ut till Holmön året runt. Det är Josefin som driver Berguddens vandrarhem, varav det kändes extra roligt att sova där. Åh Holmön, har verkligen fått mer smak av dig!

40293497_1930733467224064_5506095533137068032_n (kopia)

Jag lovar, jag kommer att bli rynkig. Men är det rynkor som blir när jag skrattar eller är överöst av sol och havsblåst så gör det mig inget!

Foto: Klara Brynge

40266591_231250107556027_8773763251012894720_n (kopia)

Finns det någon godare doft än nytjärat?

Foto: Klara Brynge

IMG_0564 (kopia 2)

IMG_0576 (kopia 2)

Stiger upp i ottan för att åka Helena Elisabet färjan hem till fastlandet.

Rotslöjd som binder oss samman

IMG_0383 (kopia 2)

Äntligen! I sommar blev det av att jag och min moster Sonia Vallrud fick till en kurs i rotslöjd hemma hos mig i Sikeå hamn. Jag har velat lära mig i flera år men eftersom Sonia är van att hålla kurser och är lärare tyckte hon det var lika bra att fler intresserade fick lära sig grunderna samtidigt. En kombination av att Sonia blev pensionär och jag egen företagare hjälpte oss att slå slag i saken. Jag kollade runt i bygden och intresse fanns men i slutändan blev det inte en enda sikabo som var med! Vilket är en stor anledning till att leda en fortsättningskurs.

37083330_10155929445268650_2514237700043702272_n (kopia)

39876136_265982054019470_3813834489587564544_n (kopia 2)

Vi delade upp kursen i två delar. Första delen var i slutet av Juni då vi under en dag fick gräva fram våra egna rötter från marken och sedan rensa dem, vilket är det största arbetet. Detta tyckte Sonia var viktigt eftersom det är själva materialet till rotslöjd. Grovjobbet som sätter grunden för vad som kommer kunna skapas beroende på rötternas form. Är de smala eller tjocka? Krokiga, korta? Att hitta rätt mark var en utmaning. Helst ska det vara ett sandtag så det är lätt att gräva fram dem med en potatisgräv, eller lätt myrmark. Björkarna får varken vara för stora eller små. Du skadar inte trädet men måste ha markägarens tillstånd för att få gräva. Nu hade också deltagarna möjlighet att på egen hand gräva mer under sommaren.

35930068_10155878646283650_4881624154635239424_n (kopia)

36996354_10155925843113650_962506775238541312_n (kopia)

37212738_10155929480238650_7738865356051054592_n (kopia)

Del två var förra helgen där vi tio kursdeltagare samlades på min gård, de tre resterande dagarna kunde vi med stor koncentration ägna oss åt att lära oss att binda samman rötterna genom att pröva oss fram i olika tekniker. Allt du behöver är björkrötter, benpryl, kniv, läderbit och en skål med vatten. Vi fick välja ut en stödrot och sedan dela binderötterna på mitten för att kunna påbörja. Ju mer jag jobbade desto mer förstod jag hur beroende jag var utav vilka rötter jag hade plockat. Att våga släppa föreställningen om vad det skulle kunna bli hjälpte att ovisst men bestämt jobba vidare.

IMG_0319 (kopia 2)

IMG_0356 (kopia 2)

IMG_0349 (kopia 2)

Rotslöjd är ett utdöende hantverk, det är inte många som kan lära ut det längre därför är jag väldigt tacksam att Sonia så glatt delar med sig av sin långa erfarenhet. Allt som krävs är tålamod och fantasi säger hon till oss obekymrat. Rejält handlag är också ett stort plus inser jag efter första dagen då min tumme krampaktigt värker efter att ha hållit i det lilla stycket jag lyckats åstadkomma genom att dra rejält i varje rot för att få det jämt och snyggt. Allt från små korgar, armband, underlägg, äggkopp och smycken hann träda fram under dessa dagar. Jag håller verkligen med Sonia om att man tappar tid och rum. Det finns något rogivande över att kunna skapa något så vackert och hållbart med så enkla medel. En naturkraft. Rotslöjd var ett hantverk som förut användes som bruksföremål till saltflaskor och korgar vilket idag gör rotslöjden till ett kulturarv. Sonia sammanfattar kursen med att hon tyckte det var fantastiskt att så många unga var nyfikna på detta väldigt gamla hantverk. Det känns bra att lämna över kunskapsfacklan till den nya generationen. Så vem är sugen att vara med på nästa kurs? Hör av dig!

IMG_0335 (kopia 2)

IMG_0367 (kopia 2)

IMG_0372 (kopia 2)

IMG_0347 (kopia 2)

Thea (en av deltagarna) har skrivit en jätte fint reportage i Norran igår!

Läs här: Norran rotslöjd

 

Stillingsön – jag är en ö.

Nu har jag varit väldigt tyst här på bloggen och det beror på att jag haft riktig semester. Alltså att jag har varit frikopplad från alla måsten och borden. Så länge jag är hemmavid så är det svårt. Vi åkte iväg bland skrikande getter som var tvungen att vara inomhus för att vi inte hunnit göra klart hagen. De överlevde men just då kändes det jobbigt, att lämna alla pågående projekt. Varje gång jag gör det fascineras jag över hur fort och skönt det är att övergå till den totala ledigheten. Jag fylls till början av en rastlöshet, ska jag bara ligga här och läsa? Kan jag äta frukost tills kl11? Ja, det kan jag banne mig och det är väldigt skönt. Att på ett sätt lämna över mig själv, tillåta mig att bara vara och inte hela tiden ha huvudfokus på nästa steg. Då är det perfekt att kliva rakt in i familjen Ganters samhället, som jag brukar säga. En stor familj där hela känsloregistret ligger nära till hands för dem alla. Konflikter uppstår och löses, kärlek ges i överflöd och små och stora kompromisser görs om vartannat. Alla ska vi dela utrymme i den lilla och väldigt mysiga stugan Solliden som ligger på Stillingsön på västkusten. Jag har svårt att ta plats när det finns så många att förhålla mig till. Jag kan inte strunta i dem som kommit att bli en del av min familj, jag blir automatiskt känslomässigt engagerad. Det är så speciellt att kliva in i en annans familj och så snabbt känna mig som en självklar del av den. Fantastiskt och obegripligt. Hur gick det till? Jag ser Davids roll som lillebror, storebror, morbror, farbror, son. Ju mer jag umgås med familjen desto mer lär jag känna David. Förstår varför han är som han är. Det är fint. Att ha en till familj. Tack för dessa fina dagar på Stillingsön bland havssalt, fårgård, havskatt och badsvan, punschveranda och loppisrunda, djuplodade samtal och ro till att läsa och skriva. Ligga på en varm klippa och få ifyllda fräknar till max.

Ps. Jag vill verkligen börja fota med min systemkamera igen så jag får kvalitetsbilder! Stort störningsmoment när bilderna oskarpa kommer in i datorn.

 

 

 

En kväll med Davids systrar på Stillingsön.

Jag och urmödrarna

vi är kvinnor omringade av kvällens mörker

Söker oss till ljuset i mitten av rummet

fönstret står på glänt  för att släppa in syre mellan förlossningsvärkar

som varit och komma skall

kött och blod knyter oss samman, löser upp andarna i halsgropen

Navelsträngen för alltid bunden och en bristande sanning om att alltid förbli

Vi är kvinnor med blodsband som snart är bundna till ett och samma knyte

livet med mig är förenat med eder, starka sköra själar

Blodmånen glänser på oss där vi sitter och bejakar, vårt universum

blodapelsin, blodprov, blodmåne, blodpudding, blodsband

Allt det jag behöver mer än någonsin nu

för att livet ska orka leva i mig

dubbelliv slår dubbla hjärtslag

inom mig det är

kontaktar, urmodern

38645815_10216464118932488_3676325197436157952_n (kopia 3)