Min lilla familj.

sofiegranberg_100219__MG_0544-2 (kopia)

sofiegranberg_100219__MG_0651-2 (kopia)

För två veckor sedan var min kära vän Sofie Granberg hemma hos oss och hälsade på. Nu råkar hon också vara en väldigt skicklig fotograf och idag fick jag frossa i fina foton på min lilla familj! Henning, vårt vackra gossebarn. Är så tacksam att få hjälp att dokumentera den här första tiden när allting ännu är så nytt. Tack Sofie!

sofiegranberg_100219__MG_0520 (kopia 2)

sofiegranberg_100219__MG_0573 (kopia 2)

sofiegranberg_100219__MG_0608 (kopia)

sofiegranberg_100219__MG_0647 (kopia 2)

LJUSET.

IMG_0250 (kopia)

Försöker gå ut på en promenad med Henning varje dag. Men när kylan har stigit upp mot 20 minus och snön vräkt ner i dagar har vi varit väldans mycket inomhus. Jag som vanligtvis blir smått galen av att vara inne en hel dag har försökt släppa på det. Men nu har ljuset plötsligt återvänt! Det spritter av energi i kroppen och jag vill ut ut ut!!! Snart fylls fräknarna i och jag blir alltmer mig själv igen. Vem blir Henning?

IMG_0265 (kopia)

IMG_0267 (kopia)

Vackra Sikeå är dränkt i snö, så tyst och orörd knarrar jag igenom byns slingriga vägar (förutom när Henning gallskriker så klart).

IMG_0273 (kopia)

Det är inte tänkt att man ska vara lika tillgänglig under vinterhalvåret. Det visar klart och tydligt denna ingång…

IMG_0274 (kopia)

Framkallar 2018.

Mellan varven när Henning sover hinner jag gräva i arkiven. Varje år framkallar jag årets skörd i bilder. Klistrar in i fotoböcker med handskrivna noteringar utmed. Precis som förr i tin. Jag uppskattar fortfarande att bläddra i riktiga böcker, speciellt när det kommer till fotografier. Precis som jag fortfarande skriver dagbok för hand trivs jag med att dokumentera livet direkt framför mina ögon. Utan några filter emellan, ingen dataskärm som förstör bildens kvalité med missvisande ljus av strålning.

Så vad känns viktigt att framkalla? Det är min frågeställning när jag sitter och kollar igenom det gångna året. Det är inte bara de med proffsiga fotografierna som jag vill ha med utan likaså de ruffiga, kanske oskarpa bilderna. Jag tycker det är själaprocess, att välja mellan olika minnesbilder. Vad vill jag minnas under året som gått? Det som faktiskt hände eller enbart händelsernas godbitar? Vackra bilder i all ära men även det fula och tuffa får finnas med. På så vis får jag syn på hela året som gått, varken mer eller mindre. Sedan förlitar jag mig på att min hjärna ändå lägger större vikt vid de positiva bilderna, för att skingra mörkrets slöjor. Lätta på dimman vi ibland lever i.

Jag tänker på citatet Det tunga är roten till det lätta, det orörda. 

Här är några utvalda från ca 150 bilders framkallning.

37177600_10155929331113650_9196309894599278592_n (kopia)

30051635_10155733822338650_6237931648992484350_o (kopia)

IMG_1013 (kopia)

IMG_1136 (kopia)

IMG_0912 (kopia)

IMG_9974 kopia (kopia)

IMG_E1108 (kopia)

37071369_10155929330868650_5220564878938341376_n (kopia)

IMG_1118 (kopia)

IMG_1289 (kopia)

IMG_0476 (kopia 3)

IMG_0746 (kopia)

IMG_1343 (kopia)

150 (kopia)

42266882_1725401130903849_3697367041083179008_n (kopia 2)

IMG_2193 (kopia)

IMG_0907 (kopia 2)

IMG_0968 (kopia 3)

IMG_1205 (kopia 3)

Att nyttja

Idag har jag varit mamma i en månad. Det är en månad sedan Henning kom ut och mötte världen. Det firade vi med att gå en långpromenad i solgnistrande snö efter några dagars isolering på grund av all snö som vräkt ner. Du låg nerbäddad och sov förnöjt i vagnen. Stolt gick jag genom Sikeås slingriga vägar med en stark längtan efter att visa dig allt vackert som finns här ute. Vårvinterluften bär på så många drömmar under sina snöklädda grenar långt in i skogens vrå.

Tiden är besynnerlig. En månad känns både väldigt lång och kort. Det känns så oerhört självklart att Henning är här. Denna lilla person som ätit upp sig rejält på en månad upptar all min tid, dygnet runt. Du är ofrånkomlig och jag älskar det. Jag vill inte alls bädda in dagarna i ett rosa skimmer för så är det inte. Det är arbetsamt att vara förälder till ett spädbarn. Att inte få sova gör en sliten men när vilan väl fått infinna sig och jag vaknar upp med morgonsolen över ditt ansikte är lyckan så total. Jag är med och bygger liv, bygger en framtid. Det vi gör ihop ska hålla livet ut. Det är värt att kämpa för.

49899575_560901284427062_7809233129566109696_n (kopia 2)

När jag kom hem upptäckte jag till min förskräckelse att jag var utlåst. David hade nyckeln och extranyckeln låg inte på sitt riktiga gömställe. Ingen telefon hade jag, så vad gör den moderna människan då, drabbas av total panik? Nej, jag gick över till mina grannar. Blev inbjuden på te och fika, värme och öppna famnar. Lasse åkte iväg till Davids jobb (förskolan Drömvallen i byn) för att hämta nyckeln. Jag tackade dem och ville försäkra mig om att de inte kände sig utnyttjade. Annika förklarade att hon inte gillar det ordet. Att utnyttja innebär att dra orättmätig fördel av något. Hon menade på att oss grannar emellan borde det vara självklart att vi kan nyttja varandra. Att nyttja handlar om att använda, bruka, tillgodogöra sig, gagna och hjälpa varandra. Hädanefter ska jag vara sparsam med att använda ordet utnyttjad. Glad och tacksam gick jag och Henning hem till vårt. Det är lätt att tro att vi som bor ute på landet är utelämnade åt vårt öde, ifall det händer något oplanerat. Det gör mig så lycklig över att känna motsatsen. Vi har fantastiska grannar och det har verkligen kommit fram under den första månaden med Henning.

Tack Johan & Riita som välkomande oss från BB med tänd marschall och hemstickad kofta, mössa och strumpor. Ni som handlat åt oss och tagit hand om våra katter och getter. Tack Annika för den goda kakan! För blommorna och kortet. Kjell-Arne som erbjudit sig snöslungan och bjudit in oss på fika. Det är guld värt att känna sig så omhändertagen. Speciellt när snön yr och mörkret faller på. Vi är inte ensamma. Önskar att alla småbarnsföräldrar skulle få känna sig så omhuldade som vi fått göra hittills.

 

Omställning

50604651_583193865426828_967832667829567488_n (kopia)

Det är min första dag som jag är hemma helt ensam med dig och du är grinigare än någonsin. Du vill inte sova. Jag måste få sova snart. När du tillslut somnar vill jag duscha, ta en nypa luft, dammsuga och ringa ett samtal också. Jag vet att det enda jag borde göra är att prioritera sömnen ändå är det svårt för mig. Omställningen. Att vara mamma till 100 procent. Är så van att genomföra det jag tänkt ut. Vara effektiv när jag känner för det. Jag har förstått att detta skulle bli den största utmaningen för mig, att ”bara vara” mamma. Beslutsångest har genom hela mitt liv varit en trogen följeslagare. Vilket val ska jag göra? Vad känns mest rätt? Oftast vill jag flera saker samtidigt och måste göra listor i min anteckningsbok för att komma fram till rätt beslut (om det nu finns något). Litet som stort, söker hela tiden en helhet. Nu kan jag plötsligt inte välja. Du är mitt fokus. Älskade underbaraste Henning min. Det är skönt och jag vill tro att det gör mig gott, att begränsa mitt tidsfönster. Samtidigt är det så pass ovant för mig att jag smått drabbas av panik mellan varven. Omställningen. Kanske det svåraste vi människor sysslar med. Acceptera förändringar som kommer till oss. Försöker att inte få dåligt samvete över detta. Jag vill vara den mamma Henning behöver. Men tiden, jag behöver tid för att ställa om.

Nu har jag inte tid att skriva mer, den barmhärtiga vilan inväntar skymningsljusets blå timme som blir allt senare för var dag som går.

 

 

 

Livets prestation

img_0173 (kopia)

Kära läsare, det har blivit lite skrivande på sista tiden på grund av det nya livet. Nu är du äntligen här, Henning Oskar Johan Ganters! Som vi har väntat på dig. Du upptar hela mitt universum och det är som det skall. Så som alla rutinerade föräldrar har berättat om, att det är ett heltidsjobb med att ha en nyfödd hemma. Det stämmer fast jag måste säga att det är ett väldigt mysigt och tillfredsställande projekt. Dessutom är det ett livsprojekt, att vara förälder. Att bli varse om denna insikt är lika skrämmande som underbart. Du kommer alltid att behöva mig. Samtidigt visste jag från första stunden jag såg dig att jag alltid, alltid kommer att älska dig helt villkorslöst. Livet är svårt men att älska dig kommer banne mig bara vara enkelt.

img_e2621 (kopia)

img_e2633 (kopia)

Det är både lättare och roligare att ha dig utanför min mage än den sista tiden då du envist tryckte dig neråt och gjorde mig både trött och tung. Tillslut ville du komma ut och möta världen, den 5/1 2019. Sista dagarna som jag väntade dig lyssnade jag mycket på poden https://vattnetgar.libsyn.com/. Där finns mängder av olika förlossningsberättelser och allas upplevelser är unika. Men först nu när jag själv förlöst ett barn förstår jag. Det är ett livets prestation, både för barnet och för mig. Och då gick min förlossning ändå väldigt skonsamt till. Även om det förstås gjorde djävulskt ont under själva värkarbetet.

img_e2704 (kopia)

Att komma hem med dig efter två dagar på BB kändes nästintill surrealistiskt. Nu är vi en liten familj. Du är i i våra händer och jag vill bära dig, nu och för evigt. Hög på känslan upprepar jag orden i mitt huvud Nu är vi en familj. Katternas modersinstinkter kom direkt och de svansar runt dig och vaktar direkt du skriker eller grymtar. Getterna får bröla ifred än så länge. Just nu skiter jag i det mesta runtomkring mig. Kanske är det mina hormoner som styr mig eller att jag helt enkelt tycker att du bör prioriteras mest i hela världen. För att få möta din frågande blick, se dig vifta febrilt med armarna och höra dina små hickningar i mörkret. Dina andetag som blir allt lugnare ju mer jag vaggar dig. Det finns så mycket kärlek och förundran över livets mysterium. Försöker förstå att jag får uppleva detta. Njut av den här tiden, folkets ord sveper runt oss som vindkyssar kring min och Hennings kroppar som ligger tätt intill, hud mot hud. Jag släpper dig inte. Rimfrosten på sovrumsfönstret glittrar mot oss. Tiden är vår. Här är vi nu.

Årssammanfattning 2018

IMG_0241 (kopia 2)

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Jag blev 30 år och gravid.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag lämnade min anställning hos kommun för att enbart satsa på mitt eget företag.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Katarina, Elena, Frida och Hanna.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 23/12 då barnets förlossning var beräknat. Detta har varit höstens ständiga samtalsämne, kommer barnet komma innan eller efter julafton? Nu är det 2019 och vi väntar…

Dog någon som stod dig nära? Davids morfar som jag bara hann träffa en gång. Min fasters man som inte överlevde cancern. En av våra getter, Geta,  som trasslade in sig i stängslet när vi var bortresta.

Vilka länder besökte du? Har hållit mig inom vårt avlånga land. Besökt Luleå, Norsjö och Fjäderägg för första gången. Västkusten och Gävle, Uppsala och Stockholm där Davids släkt och mina vänner bor.

Bästa köpet? Måste vara luftvärmepumpen! En helt annan värme som cirkulerar i vårt gamla dragiga hus, vilken välsignelse!

Gjorde någonting dig riktigt glad? När vi var på första ultraljudet och verkligen insåg att det fanns ett nytt, friskt liv i min mage.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Mer tid som ägnas åt hus och hem och med den nya familjemedlemmen såklart!

Vad önskar du att du gjort mer?  Att jag joggat och läst mer regelbundet. Att jag använt min systemkamera mer istället för att fotat med min Iphone. Att jag ringt mina vänner mer spontant.

Vad önskar du att du gjort mindre? Spenderat pengar på prylar jag inte behöver. Slösurfat på Facebook.

Favoritserier från året som gått?  Jag har nog aldrig sett på så mycket serier som det här året på grund av David och Netflix. Bland annat Stranger things, SKAM, Breaking bad, Black mirror, Vår tid är nu och när jag var sjuk och plöjde Badhotellet. 

Bästa boken du läst i år?  Den överkänsliga människan av Elaine N. Aron som fick mig att förstå på riktigt vad det innebär att vara en högkänslig personlighetstyp.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Att jag klarat av att få en inkomst att leva på varje månad som egen företagare. Att jag fick ett mikrostöd från Länsstyrelsen till att investera i bättre fotvårdsutrustning.

Största framgång på det privata planet? Att jag och David lyckats tömma lagår´n med skit, fixat getstängsel och fått hjälp med att fälla träd och laga mystiskt läckage på verandan. Att jag intervjuat 13 stycken kunder om deras livshistorier. Att jag och Sonia lyckades genomföra en kurs i rotslöjd. Att jag antog utmaningen att gå en distanskurs i Berättandets betydelse under tre månaders tid.

Största misstaget? Att volta med bilen på grund av att jag inte var tillräckligt försiktig på dåligt underlag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag är i en ständig rörelse av alla möjliga känslor – varken mer eller mindre än tidigare. Har lättare att finna sinnesfrid på grund av huset, David och Sikeå där jag känner mig trygg.

Vad spenderade du mest pengar på? Inköp av bil, luftvärmepump och ny toalett.

Något du önskade dig och fick? Att invänta ett nytt liv i min mage.

Något du önskade dig och inte fick? Att alla mina närmsta skulle få känna balans i livet. En stabilare ekonomi.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? På min 30-års dag kom familjen hem till oss och vi åt Calzone från Roberto, precis som när jag var liten. Jag fick en ny röd cykel av mamma och pappa.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag insåg tidigare vad som var värt att lägga min energi på. Prioriterade det lustfyllda framför plikterna. Insåg min maktlöshet i mina vänners ohälsa.

Vad fick dig att må bra? Att vara min egen chef och styra upp min vardag så som jag vill ha det. Testa mina gränser utan att någon stör min process.

Vem saknade du? Mina närmsta vänner som bor alldeles för långt borta. Farmor i himlen som vanligt.

De bästa nya människorna du träffade? Klara Brynge, en ny vän! Andra inspirerande nya människor jag mött: Sofia Ahlman, Thea Holmqvist, Erica Dahlgren, Petra Falk och Ida Hillebjörk.

Mest stolt över? Min gravidmage, mitt hus och min sambo David. Att vi tillsammans skapar ett nytt liv i Sikeå.

Högsta önskan just nu?  Att jag ska föda fram ett friskt barn.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Jag tänker inta rollen som mamma med hull och hår. När och hur ska jag börja jobba igen? Hur ska jag införa mer av mitt konstnärliga uttryck i mitt företag framöver? Tid att göda dessa funderingar.