Tänk att jag får börja en fredagsmorgon med att åka till min vän på andra sidan hamnen för att ha möte. Äta julfika och klura tillsammans över våra olika projekt. Katarina Paulsson driver sitt företag Trädgårdsmästaren i Sikeå som trädgårdsmästare och allkonstnär. Om hon inte rafsar ihop en snygg bukett från egen trädgård så skissar hon vackra porträtt eller renoverar någon del av sin stora Västerbottensgård. Kanske vill du ha hjälp att anlägga en köksträdgård eller beskära några buskar? Befinner du dig inom Robertsfors kommun så hör av dig till denna kvinna!

Vi är två egenföretagare med tusen tankar och ideér i samma by. Känsliga konstnärssjälar som brinner av iver men också räds och tvivlas sitt storhetsvansinne som ständigt måste tyglas och begränsas. För att kunna hålla gnistan igång. Att få vara två och dela hjälper. Vilken jäkla tillgång!

Katarina jobbar redan hemifrån och det kommer jag också göra inom snar framtid. Att ha en arbetskollega att cykla till på tio minuter är inte fy skam när en bor på landsbygden! Jag får ofta frågan om det inte är ensamt att vara egen företagare? Jag träffar först och främst mina kunder och är snarare rädd för att bli socialt utmattad än något annat. Så varje liten paus är värdefull för mig. Men visst har jag ibland saknat kollegor där man ventilerar och bollar ideér och lösningar på olika saker kring arbetet. Där det finns gemenskap och sammanhållning. Tyvärr har jag alltför många vänner som är på arbetsplatser med ständiga konflikter som dränerar dem på energi. Så att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt tänker jag är A och O.

Vi gräver där vi står. Ibland kanske vi gräver lite för djupt. Alltså inte bara när det grävs in jordvärme eller grävmaskinen drar avlopp från brunnen. Utan i känslosnack. Det är en konst att separera arbete från privatliv när en är sin egen. Jag har ju bara mig själv som verktyg. Ingen chef som kan bestämma åt mig eller grupptryck från kollegor som tar sin ställning. Därför har vi bestämt oss för att ha veckomöte. Vi börjar dela med oss av våra praktiska göromål. Projekt som redan är igång eller ska dras igång. Hjälper varandra att lösa upp trådarna och prioritera. Vad är viktigast just denna vecka?

Sedan avslutar vi med högt och lågt av känslor, relationer, grubblerier. Att ha en vän till kollega är en ynnest. Vi pratar samma språk. Det behövs inget inlindande utan rakt på sak. Att vi båda har separerat och blivit själva med varsin stor gård att ta hand om. Plus mamma-ansvaret att tygla delvis på egen hand, gör så klart att vi har ännu mer att dela.

Kanske undrar ni vad jag har för projekt förutom mitt arbete som fotvårdare? Det är ideér som börjar ta form och liksom knådas fram att få ta större och större plats. Ju mer näring jag ger dem, desto mer växer mina tankefrön. Att formulera och ge dem tid är ett sätt. Fortsättning följer!