Dörr efter dörr, öppnar upp

2020 har för mig handlat mycket om dörrar. Olika slags dörrar som stängs och öppnas på olika sätt beroende på storlek, utseende, väder och hur bra huset matchar med dörren. Att en dörr sätter grunden för husets standard och uttryck har jag tidigare inte tänkt något särskilt kring. Men nu. För att komma in måste jag öppna dig. När jag går min väg måste du stängas. Nyckeln vridas om (frånsett att det är praktiskt möjligt. En dörr har inte gått att stänga på grund av att den slagit sig). Jag lovar, det går att gå in och ut i alla fall. Och det har jag gjort, fram och tillbaka. Utomhus och inomhus har jag studerat gårdshuset i kombination med bostadshuset, ur alla vinklar och vrår. Inte ur någon hantverksblick för den äger jag inte ännu. Utan bara Julia som byggherre med öga för estetik. Det MÅSTE kännas rätt. Det hade varit enklare om jag valde första bästa dörr men nej då. Här är jag om mig och kring mig. Söker hela tiden helheten. Jag vill att huset ska prata med fotvårdsmottagningen. Att de ska trivas ihop.

Mottagningen står i centrum. Tre olika dörrar, alla av olika slag men tillsammans kommer de bli fina. En loppis dörr från 50-talet, en gammal spegeldörr som kommer fungera som en skjutdörr till toaletten och en nytillverkad ytterdörr som Egils snickeri har tillverkat. Resten av gårdens dörrar får bida sin tid.