Jag tog mig semester hela Juli. Det bestämde jag tidigare i vår för att jag så tydligt kände att jag behövde ett rejält avbrott från allt intensivt arbete som skett under våren. Skulle jag bryta ihop när jag fick mer tid? Vad som än fanns att upptäcka ville jag ge mig tiden att undersöka saken. Tid är en lyx, den tiden ville jag unna mig. Men tid inrymmer så otroligt mycket. En ny dimension till en annan, sedan står jag där, men vidöppen famn och vet knappt ut eller in. Vem är jag? Hur mår jag? Har så lätt att känna, så svårt att förstå vad. Saker som hänt under våren men inte handlar om mottagningen hinner ifatt mig. Trött och lättirriterad. Vill vara glad och tacksam. ÄR det men som om kroppen inte hänger med. Relationer jag inte hunnit underhålla, alla skrymslen i huset är kaos. Jag tappar bort saker och gör sönder, en efter en. Försöker vifta bort, livets storhet ligger i annat. Ser på mitt barn, så stor han plötsligt blivit. Han säger med tydlig röst vad han vill och jag kan inte längre lura honom. Jag behöver mest lyssna och bråka, krama och beundra. Jag kommer hem till en vildvuxen trädgård och förmår bara att se det jag inte har gjort. Fast jag har byggt upp en hel dröm. Jag kan inte vara riktigt klok. Jag är klok. Ibland.

Någon sa till mig, det som är viktigt är att andas, äta, och att få nya intryck. Allt detta har jag fått i mängd denna varma Juli. Att jag dessutom har skrivit lite här men fotat desto mer med systemkameran är ett gott tecken för mig att jag varit i viloläge. Jag älskar att gå omkring och fota på nya ställen, när andan faller på. Jag behöver skriva dagbok för mig själv, vilket jag värderar sju resor högre än att skriva här. Först gå till källan, sedan till er kära läsare. Så att jag inte varit aktiv på sociala medier är bara ett sundhetstecken för mig. Faktiskt inget jag jag bestämde mig för, snare något som bara föll sig så. Och att saker bara får bli som dom blir, är så skönt. Det är, vad det är.

DEL1. INTRYCK.

Vacker gammal Hälsingegård. Vill verkligen se mer av Hälsingland! Nu slingrade vi mest runt på så små vägar och in på spontana loppisar och café på måfå. Skulle kunna vigt mig åt denna syssla flera dagar i sträck.

Vi stannade av hos min vän Emma i Östersund, Orsa, Molkom hos Linda, Falun hos Marie & Göran, Sandviken hos min vän Lina, Härnösand. Lite mer än en vecka men känslan var att jag varit borta minst en månad, när jag väl landade hemma i Sikeå.