Mitt i kallaste Februari fick jag besök av Folkrörelsearkivet från Västerbottens museét. Anna, Erica och Karin ville prata med mig om hur det är att bo i en by idag. Huruvida Sara Lidmans citat stämmer, Så vitt man bor i en by måste man bry sig. Om detta har jag många tankar. Dels för att jag råkade kära ner mig i byn Sikeå för fem år sedan, dels för att jag gräver bland mina rötter. Sikeå är en grannby till där min pappa växte upp, i Ultervattnet. Jag träffar många äldre i mitt arbete som levt och verkat i byarna runtom inom Robertsfors kommun. Det känns ofta som att jag går och bär på en guldgruva som jag vill öppna upp för allmänheten. Dela med mig av mina guldmynt.

Jag har alltid varit fascinerad av äldre människor, hus och föremål. Allt som bär på en historia dras jag till. Under vår pratstund fick jag lov att försöka sätta ord på vad det är som händer i mig egentligen. Varför blir jag så engagerad när det kommer till byalivet? Varför vill jag bevara olika livsöden? Samlar på mig livshistorier utan mål. Med full tillförsikt att det kommer lyssnas på, från andra än mig. I framtiden.

Jag tror jag föddes med ett gammalmodigt hjärta…

Om du vill höra mer tycker jag du ska gå in och lyssna på det nya avsnittet från podcasten Livet i arkivet. T.ex hittar du det på Spotify eller här https://www.vbm.se/aktuellt/podcast-livet-i-arkivet/Avsnittet handlar om att bry sig om och ordna livet i västerbottniska byar, förr och nu. Och att göra efterforskningar om dem.

Extramaterial finner du här https://www.folkrorelsearkivet.se/demokratiska-arkivet/livet-i-arkivet-podd/bybor-som-bryr-sig/