I februari blev jag inbjuden till kommunes kvinnliga företagsträff där bland annat Nina Tegenfeldt berättade om sin företagsresa. Hon driver Äkta hem, där hon bland annat håller kurs i Hemmet som kraftplats. Vad betyder hemmen för oss? Det blev en intressant diskussion där vi olika företagare diskuterade om hur olika vi tycker om hemmet som plats. Är det en fånge eller en fristad? En del vill bara bort för att kunna få arbetsro, en del vill hem. Bort från tvätthögar, matlagning och allt stök. Eller känns det helt enkelt för ensligt att vara hemma själv i ett tyst hus eller bara tråkigt att inte delta i det sociala bruset.

Jag är den som alltid längtar hem. Det blev så tydligt efter den här kvällen varför jag mår så bra av att vara hemmavid och arbeta. Jag vill gräva där jag står. Jag vill slänga in en tvätt samtidigt som jag har lunch. Alla moment flätas samman och blir inte en lika stor klump av göromål när en väl urlakad på kvällen landat hemmavid. Mottagningen ligger i huset bredvid där jag bor, det tror jag också är en stor bonus. Att göra en viss skillnad på arbete och inte. Däremot har jag helt släppt på att försöka hålla en gräns på att vara personlig och privat. Det är både privat och personligt att bjuda hem främlingar på gården dagligdags. Det blir en vardag. Folk kanske tror att jag är van att ha ett öppet hem där folk kommer och går, men så är inte fallet. Jag värnar om min integritet och har tänkt hit och dit kring detta. Folk kommer slänga en blick på min oklippta gräsmatta, vedhögen jag inte hunnit ta itu med eller vad det nu må vara. Men det kan jag ta, det är okej. Jag blir ännu mer mer mitt företag hemma, visar ännu mer Julias fotspår. Och fastän det kan vara jobbigt så är det något jag strävar efter. Att vara hela mitt jag till fullo. Som en gammal bonde sa till mig Det är det mest naturliga, att vi arbetar hemma. Hur märkligt är det inte att vi ska spendera några fåtal timmar om dagen i våra hem? Jag vill ägna mycket tid åt en plats där jag älskar att befinna mig. Dessutom bjuda in andra i min tillvaro – förhoppningsvis kan någon känna lite av det jag finner här.

Och jag funderar. Varför vill vi människor så gärna särskilja på våra liv? Jag vill nödvändigtvis inte ens behöva tänka på att nu arbetar jag och nu är jag den privata Julia. Att ha en offentlig plats på min egen gård är spännande. Här ska folk lämna avtryck. Komma och gå, era möten består. Formar mig liksom platsen. Vi lever i en tid med avsaknad av naturliga mötesplatser. Jag erbjuder här en variant. Öga mot öga med en kopp kaffe i vacker miljö. Jag påverkas väldigt mycket av färger, belysning, ljud. Allt jag omges av. Försöker skapa ett lugn att dela med mig av. Ständigt en process – jag vill tillåta marken under mina fötter bära mig stadigt. Samtidigt vetskapen om att vi hela tiden förändras. Min stil, mitt liv. En ständig rörelse – att lämna avtryck.