Fort sveper årets första månad förbi! Med snövallar, regndropp och blygsam sol om vartannat. Ungefär lika föränderligt som vädret varit har min vardag varit. En vanlig dag, vad är det? Amma lite nu, sova lite där, vara lite i Sikeå och lite i Rickleå. Lämna Henning för några timmar som försvinner i en grisblink. Hem och försöka få till en middag i rimlig tid. Drömmer mig bort, om allt jag vill göra när jag är mamma ”ledig”. Börjar litegrann, lämnar litegrann. Alla tankar som lagrats, DÅ när jag har tid. Skrattar åt mig själv, vet ju att det bara är en flyktig dröm. Tvåbarnsmorsa! Att vara tillräcklig för två. Och så var det mig och David och alla vänner och familj som jag så gärna vill umgås med. Lusten ligger så nära till hands, hela tiden. Orken och rimligheten är något annat. Ändå trivs jag med tillvaron och utmaningen att se varje litet steg. Varje dag som bygger på. Växer fram gör du med din intensiva blick och fäktande händer i luften. Vad tänker du på? Och Henning som är storebror nu. Att vara liten och stor samtidigt är svårt. Jag känner det själv. Mamma och samtidigt samma gamla vanliga Julia. Starksköra är vi allihopa. Var dag formar en liten bit av det som är vår verklighet. Det vi har att handskas med, just nu, Sedan kommer något annat. Jag tycker om hur rollen som förälder tvingar en in i nuet. Jag kan drömma samtidigt som jag ammar eller gör middag. I slutändan är det ändå maten som ställs på bordet, hamnar i vår mage och gör oss mätta, som är det slutgiltiga resultatet. Dagens skörd är gjord. Belåtet kan jag somna, även denna natt. I väntan på nästa dags utmaningar.

Gösta Ganters blir en månad. Växer för varje dag och jag fattar ingenting.

Farmor är på besök i flera dagar och myser med oss.

Henning leker hej vilt med sina gåvor från julafton och födelsedag. På gott och ont att bli fyra år strax efter jul.

Börjar sakta stiga ur bubblan och träffa vänner igen. Underbart att ha så många fina i närheten. Njut över en brunch hos grannen snett över åkern. Tack Frida!

Lånar ut gullegris till längtande famnar. Katarina vaggar, länge.

Sakta förändras ljuset, för var dag.

Tulpaner stiger in i våra hus, med hopp om nya tider detta nya år. Är så nyfiken på dig.