Att vi mår bra av rutiner vet alla. Såklart är vi mer eller mindre känsliga för att brytas i vår lunk. Ställa om, göra annorlunda. Sedan jag fick barn har jag blivit mer varse om rutinernas betydelse. Alla basala behov med sömn och mat, vila och aktivitet, hitta lämpliga tillfällen som anpassar just denna lilla individ. Tänker att det är många föräldrar med mig som kämpar febrilt med att hitta balansen dagligen. Men hur är det med oss själv och våra rutiner? Jag har sett mig själv som en flexibel och anpassningsbar person. Kan sova vars som helst, äter det som bjuds, lätt att umgås med många olika. MEN i den alldeles vanliga vardagslunken har jag upptäckt att jag är fyrkantig. Om jag ska kunna behålla mig lugn och må bra mår jag så otroligt mycket bättre med att hålla fast vid vissa rutiner. Mitt i alla mina att-göra-listor, vilda fantasier om att göra det ena och det andra, så är det så skönt att ha det vanliga livet att falla tillbaka på. Där jag bara gör. För det är väl själva vitsen med rutiner? Att slippa tänka hela tiden.

Morgonen är viktig för mig – att börja dagen mjukt. Gärna en lång uppstart.

• Äter gröt och sedan avlämning på förskolan kl7
• Morgonyoga i ateljén (etablerad rutin för några år sedan som jag försökt återuppta sista året. Rörelseschemat kommer av sig själv, etablerat i kroppen, 20 min + mina mantran).
• Gör i ordning mottagningen för dagens första kund kl8.30
• In i huset med en kopp kaffe, sedan känner jag mig redo!

Det är först nu, när jag har arbetet hemmavid, som jag på riktigt kan känna in mig egen rytm. Arbeta ostört. Detta kanske inte låter logiskt, eftersom jag träffar mina kunder hela dagarna och minst sagt blir rubbad i systemet av alla relationer, anknytningsmönster och socialt spel. Men detta efter en tydlig ram där jag själv utstakat gränserna. Det gör mig lugn och trygg, och därefter kan vara vidöppen –

Allmänna rutiner jag etablerat under hösten:

• Använda tandtråd varje kväll. Brukar funka någon vecka efter tandläkarbesök men nu har jag hållit på i över två månader.
• En chokladbit till lunchkaffet (istället för flera)
• Smörja in fötterna varje kväll (Ja, även som fotvårdare kan man slarva!)
• Använda en hederlig väckarklocka så jag slipper ha mobilen i sovrummet

En större förändring som funkat ca två månader är att inte gå in på Facebook eller Instragram efter kl21 och fram till kl8 på morgonen. Jag har försökt begränsa sociala medier på olika sätt men antingen har jag varit för sträng mot mig själv så att det blivit för stort steg, eller för slapphänt. Detta funkar faktiskt! Det är prövande. Så lätt att slentrianmässigt gå in på messenger för att kolla om jag hunnit få svar. Men sedan kommer jag på mig själv, jag behöver inte svara ikväll. Jag kanske till och med ger ett bättre svar om jag får sova på saken? Låter banalt men så skönt (och otäckt) att förstå vilken makt det sociala flödet har över oss. Efter kl21 behöver jag skärma av, varva ner, gå in i mig själv och landa i dagen. När ska jag annars ha tid för reflektion? Vill inte somna med skärmen i ansiktet eller vakna därefter?

Jag har hört att det tar tre veckor att etablera en rutin. Ligger mycket i det tror jag, att inte ge upp för tidigt. Det är svårt i början, att medvetet stå emot alla frestelser. Allt som är så lättillgängligt idag. Men nu börjar jag känna att jag inte ens vill gå in och kolla. Att det är skönt att släppa, skönt att lita på att mina val gör mig gott. Också för att jag känner det i kroppen, lugnet som snabbare infinner sig. Belöningen kommer av sig själv. Kanske den största skillnaden mellan löften och rutiner? Att svika sitt nyårslöfte blir lätt ett hårt slag. Lätt att känna sig misslyckad och ännu sämre. Men att mjukt införa någon vana som kroppen börjar gilla och behöva, det tänker jag är något annat.

Rutinen jag jobbar på nu:

• Att ligga i sängen kl22, så jag hinner läsa någon gång? Detta har varit ett mål länge. Varför det är så svårt vet jag inte. Sedan jag fick barn har jag knappt läst ut en enda bok. Det är trist, eftersom jag gillar och läsa och har ett helt bibliotek i mitt sovrum som är oläst. Att varva ner med ögonen vilande i en bok, en tillflykt någonstans, känns så lockande. Ändå sysslar jag ofta på med annat. För när barnet väl somnat är det så mycket jag vill och behöver fixa i hemmet. Går omkring och plockar, vattnar blommor, viker tvätt. Eller ja, ibland vet jag inte riktigt vad jag gör? Alternativ somnar jag efter 1-2 sidor av ren utmattning.

Nu har jag pratat om rutiner och varför jag tror att det är en bra grej. Håller du med? Jag har i flera dagar försökt tänka ut hur jag skulle fotografera rutin-bilden men fann det svårt. Hur visar jag i bild en rutin, har någon ett förslag? Mitt i denna vardag som pågår där mycket handlar om sökande av balans så tänker jag samtidigt att det är av vikt att förstå att saker och ting rubbas. Livet kommer alltid komme emellan. Det händer grejer vi inte kan rå för. Det är meningslöst att vara rädd för kaos, var det någon som sa. Den meningen bär jag med mig, på sidan om alla mina försök.