Gott nytt kära vänner, bekanta, okända!

Länge sedan jag skrev här. Har skrivit desto mer på Instagram. Märker hur skrivlusten sipprar ut när jag ”bara” ska lägga upp en bild. Plötsligt känner jag för att kommentera bilden. Mening blir till stycke och plötsligt har en liten berättelse vecklat ut sig. Jag vill mer. Allra helst skulle jag vilja ha en vecka till förfogande där det på schemat enbart skulle stå: SKRIV!

Ledordet för 2022: Hitta utrymme för skapande. Fridlys dem!

Jag har faktiskt inte dåligt samvete över min frånvaro på bloggen. Orkar inte slösa tid på detta ständiga samvete, det kan förgöra vem som helst. Är som om jag vore i ett ständigt reningsbad (fast jag inte badat isvak än denna vinter). Jag vill skala av, rensa bort. Därav många tankar kring energi. Vad har gett mig energi idag? Vad har tagit energi idag? Att krasst konkretisera detta gör min tillvaro mer tydlig.

• Jag vill mer av det jag redan har. Tillbringa tid i ateljén och hugga tag i projekt jag påbörjat. Vara en närvarande mamma, vara i den nygamla kärleken med David, fortsätta förfina balansen med mina fotvårdskunder. Umgås mer med vännerna jag har här och ringa oftare till vänner långväga. Det är en av de bästa känslor, tacksamheten. Att jobba hemma på min gård och uppleva förvandlingen som skett sista året är nyp i armen dagligen. Jag har en grund att stå på där jag känner mig helt hemmastadd. Det är en lyx och jag har svårt att förstå att smörgåsbordet är så uppdukat och att jag känner mig så ivrig på att hugga in!

• Hopp om att införa fler rutiner som jag vet att jag mår bra av. Fokus är att få till nattningen med 3-åringen så att tid finns att landa mjukt om kvällarna. Från jullovskaos till ett barn som somnat innan kl20 under veckan. Vad hände? Jag har lugnt krupit ner i sängen de senaste kvällarna och för första gången på länge haft ork att läsa. Vill ha mer av det! Läsa innan jag somnar och ha yoga innan första kunden. Kväll och morgon är viktig för mig. Kanske för alla? Så lätt att hamna framför scrollande på mobilen, fladdra runt på alla möjliga sidor och efteråt bara känna sig snurrig och rastlös. Därför har jag fortsatt med sociala medier förbud efter kl20-kl8. Skönt!

Jag flyter iväg i mitt skrivande. Vill skriva om allt men måste liksom även inför er sammanfatta tankar innan jag kan trycka ut mer sammanhängande text. Trodde jag hade gjort bort den biten med min egna handskrivna dagbok men icke.

Så, nu kanske du undrar vad min titel vill säga? Jo, det handlar om att få fatt på energibovar och släppa taget om små knutar. Gamla slentrianmässiga vanor som knappt syns. Att jag och David blivit tillsammans igen efter 1,5 års separation är stort för mig. Att mötas igen, samma men ändå så olikt. Vi möts någonstans. Inte alltid på mitten, inte alltid åt samma håll. Men ändå är mötet mer jämt och kompakt. Tänk dig att du kollar ut över ett snötäckt fält. En enda stor snömassa men när du kollar lite närmare är där gropar från vinden, kristaller och olika skuggningar. Du kisar och allt du kan se är ljuset. Du blir nästan förblindad. Det är mäktigt att kunna se sig själv speglas i den andre. Vi har bytt belysning. Samma konflikter kan uppstå men någonting är annorlunda. Hur vi båda bearbetat på varsitt håll. Vi är TVÅ som agerar olikt än innan. I det kan vi mötas. Det kan tyckas sorgligt att vi behövde göra slut för att finna detta. Men jag orkar inte heller bry mig om det. Jag är bara så glad och så tacksam. Att det faktiskt går.

Att med öppen blick finna en ny väg –