Sjukt dålig på att vara sjuk

Dom senaste dagarna har jag varit sjuk. Halsont och huvudvärk räcker i dessa tider för att inte kunna jobba. Förr i tiden hade jag bitit ihop och harvat på…Jag är sällan sjuk och nu hade jag laddat upp ordentligt med kunder inför denna vecka. Bara till att att ringa och avboka. Vilken kund kan bli sur när jag säger att vi måste ändra tid men att det är så fullbokat, så jag hoppas dina fötter klarar sig en månad till? Jag är ju sjuk, vem vill träffa mig då? Ingen med sunt bondförnuft. Men ändå känner jag mig oumbärlig. Jag är INTE det, men känslan av ynklighet som kryper under skinnet på mig får mig att känna mig totalt sämst.

Det är något med rollerna som krockar. I min arbetsroll ska jag ta hand om den behövande. Att då behöva ringa och vara så ynklig…nä, fy tusan! Är i dessa stunder jag önskar jag hade en assistent som gjorde jobbet. Men som egen företagare är det svårt att slappna av. Känslan av att allt hänger på mig är också en sanning. Utan min närvaro blir det ingen fotvård uträttad. Inga pengar som drivs in. Bara onda fötter. Jag blir på så fruktansvärt dåligt humör. Har svårt att släppa taget om jobbet jag var inställd på att uträtta, människorna jag var beredd på att möta.

Jag har svårt för gränser. Går omkring i min ensamhet och känner, kanske är jag inte sjuk ändå? Trots att jag redan avbokat kunderna. Jag ser tid som en guldgruva. Wow, nu kan jag hinna göra det här istället. Att stryka några klädesplagg eller plantera om en blomma, det kan väl en sjuk göra? Plötsligt har några timmar gått och jag har inte legat på soffan i över huvudtaget. Det ena avlöser det andra, av småfix. Detta kan anses som världens lyxproblem, men jag vet inte hur jag ska bete mig när jag är sjuk. Detta är förstås inte om jag har frossa eller hög feber men allmänt krasslig, i mellanläget, hur gör man? Vad gör du?

Bestämt mig för att se ett till avsnitt av en serie men plötsligt märker jag att jag putsar ett fönster. Såhär har det alltid varit. Så länge jag gör något känner jag mig inte särskilt sjuk. Men min hjärna går ändå in i ett annat viloläge. Jag kan stänga av den sociala kompetensen. Gå in i mig själv. Bara göra på känn. Kanske är det rena rama medicinen för mig? Uppenbarligen mår jag bättre bara nu efter tre dagar. Funderar vidare…blir inte klok.

Drömmer om den dagen jag bara ligger kvar i sängen och läser en hel dag. Tittar ut på höststormen och kryper längre ner under täcket. Fast det är ljust ute. Den dagen kommer jag bli stolt över mig själv. Jag vill på djupet kunna slappna av och inte prestera något på en hel dag, helt oberörd. Som en vän brukar säga till mig, jag kan längta till att vara sjuk ibland. För då krävs det ingenting av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s