Sommarens dikt hos Frisören&Kreatören är nu ett minne blott. Instoppad i ett doftande kuvert, precis som många andra ljuva händelser ur sommaren. Hösten har nu klivit in både ute och inne. In klev jag häromdagen hos min vän Annica på hennes salong i Robertsfors. Som av en slump fick jag lyssna på hennes kunds solosång från frisörstolen, medan jag skrev dessa rader på ”poesi-pelaren” mitt inne i rummet.

Letar efter tecken: Årsringar, lövnyans, vattenljud, fågelflykt, döende växter, torkade bär
Skiftningarna i trädtopparna rodnar åt mitt febrila sökande i skogen
Jag gräver i fuktig jord
löven virvlar runt mig till något plötsligt landar i mitt hår
det är fågelskit
borstar bort sommarens smuts
Klar och ren luft fyller mig och ett välkommet tomrum öppnar upp sig
Nakna träd vågar möta
Jag vill klä på er, in i den värme vi inte visste fanns
men du, du, du
påminner mig
Stark och sårbar, vi är två, jag är tudelad
en kärlekshandling att bryta itu
Kvistar och småkrafs kan vara bra till mycket, ett ihopplock inför vinter
onödigt, nödvändigt
Hur ska jag kunna städa undan en pågående fest, där samtalen fortfarande är möjliga?
där kropparna fortfarande dansar till eldens lågor
svettdroppar blir till iskristaller
Besatthetens magiska trollformel försöker nå fram
En trött blick möter stjärnhimlen och försöker väcka stjärnorna
det språk jag ej förstår