Sommarens dikt hos Frisören&Kreatören är nu ett minne blott. Instoppad i ett doftande kuvert, precis som många andra ljuva händelser ur sommaren. Hösten har nu klivit in både ute och inne. In klev jag häromdagen hos min vän Annica på hennes salong i Robertsfors. Som av en slump fick jag lyssna på hennes kunds solosång från frisörstolen, medan jag skrev dessa rader på ”poesi-pelaren” mitt inne i rummet.

Letar efter tecken: Årsringar, lövnyans, vattenljud, fågelflykt, döende växter, torkade bär

Skiftningarna i trädtopparna rodnar åt mitt febrila sökande i skogen

Jag gräver i fuktig jord

löven virvlar runt mig till något plötsligt landar i mitt hår

det är fågelskit

borstar bort sommarens smuts

Klar och ren luft fyller mig och ett välkommet tomrum öppnar upp sig

Nakna träd vågar möta

Jag vill klä på er, in i den värme vi inte visste fanns

men du, du, du

påminner mig

Stark och sårbar, vi är två, jag är tudelad

en kärlekshandling att bryta itu

Kvistar och småkrafs kan vara bra till mycket, ett ihopplock inför vinter

onödigt, nödvändigt

Hur ska jag kunna städa undan en pågående fest, där samtalen fortfarande är möjliga?

där kropparna fortfarande dansar till eldens lågor

svettdroppar blir till iskristaller

Besatthetens magiska trollformel försöker nå fram

En trött blick möter stjärnhimlen och försöker väcka stjärnorna

det språk jag ej förstår