Sommar-dikten

Kroppens centrum

krymper, sväller, gapar, häpnar

surrar likt humlorna suger nektar ur mitt inre

 

Lägger mina handflator över bröstkorgen

hjärt och lungräddning pågår ständigt

rädda det som räddas kan, ropar jag under vattenytan

redan där, redan här för att hjälpa

blommorna behöver ogräs för att smälta in

rycker bort, plockar fram

upp och ner hela tiden

 

Magknip

där allt ska brytas ner

varje beståndsdel tills det sista sandkornet

det som fastnat i sandalen eller trosan efter en dag på stranden

 

Luggen och gluggen skapar naturliga mellanrum

fräknarna täcker inte allt, bara nästan

där emellan är det rött och flammigt likt elden

jag lägger mig raklång i nuet

mellan hägg och syren ryms hela mitt väsen

för en kort stund

 

Jag är ren när jag äter livets gift

för endast där vågar jag sträcka ut min kropp

andas ut orena och osunda tankar

är det tillåtet denna ljuva sommarkväll?

Ligger kvar mitt i livets öga

mitt i min bräcklighet som om jag vore en olycka

men verskapen om att jag är lyckligt lottad är starkare

 

Kanske handlar det egentligen bara om lite grönska på jeansen

en blåbärsfläck som inte går bort

årets första myggbett eller skrubbsår som svider

tankarna binder spindelnät som endast syns i skymningsljuset

jag vill inte förstöra, jag vill tro att allt är som det ska

låter de ljusa nätter tala sitt eget språk

och ögonens läppar sluter sig

IMG_7000 (kopia)

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s