1. Familjen
2. Hemmet
3. Arbetet

Nu har jag sett den igen. Lars Molins släktkrönika Tre kärlekar (finns på svtplay). Det har blivit en sådan serie som jag känner behov av att se om och om igen. Små stycken eller helheten. När saker och ting händer i mitt liv som jag behöver landa i. Det är som med viss musik och en del böcker. De återkommer som en kär vän.

I serien följer vi framförallt Gösta och Lillians resa. Kärleken är stark men likaså drömmen om det rätta yrket och hemmet som kallar på Gösta. Vad av dessa tre är viktigast? Hela tiden denna släktgård som pappan förväntar sig ska gå i arv. Och Gösta är den utvalda arbetskarln men han vill något helt annat. Jag känner med Gösta, hans starka vision om vad han vill – flyga. Fast kriget snart är slut och alla avråder honom från att bli officer är han fast besluten. Han har bestämt sig.

Jag känner med Lillian som genomgår en traumatisk förlossning av ett barn som hon inte alls önskat sig, vilket det finns anledning för. På slutet av 40-talets förväntas kvinnan vara hushållets domän. Hon drömmer storslaget och är beredd att gå långt för helt andra planer. Hon passar inte alls in i normen men är vacker och rik. Vilket har fört med sig stora konsekvenser från hennes tidigare liv som hon släpar med sig som en tung sten.

Jag känner för Britta, syster till Gösta. Hon som föder en oäkting med bär sin ”skuld” med stolhet. Hon är kär i den redan gifta fadern och de träffas i smyg. En förälskelse som varar länge. Hon bedriver Hedmans café och är driftig. Går sin egen väg. Skrattar och gråter om vartannat. Britta är en sådan person som jag vill ha som vän.

Jag känner med Göstas och Brittas föräldrar. Moderns kamp om att vara alla till lags. Gösta och hans storebror Orvar är alltid osams. Hon lappar och lagar. Ger aldrig upp. Står upp och tar hand om. En beundransvärd bondmora! Medan faderns kamp är en egensinnig sådan. Han har hela byn emot sig. Han vill ha kvar forsen tills Gösta kommer hem och tar över gården. Ingen förstår sig på honom och medan hans hälsa sviktar blir det alltmer kritiskt läge. Han är envis krake, ändå känner jag även med honom. Hans stolhet över arvet och varför det är så viktigt att föra släkten vidare.

Jag känner med överstens fru Anna från Tyskland. Hon som förlorat hela sin släkt i kriget. Allt hon önskar sig är ett barn och så blir hon bästa vän med Lillian som får det barn hon inte vill ha. Men Lillian behöver definitivt Annas stöd. De är båda två udda fåglar som kan finna tröst hos varandra. Jag tycker om deras vänskap. Den bara är. Sådär som olika händelser kan veckla ut en vänskap som varar för livet. Jag har varit med om dig, alltså kan jag inte förlora dig.

Tre kärlekar drabbar mig. Det är något som växer fram ur karaktärerna. Platsen i Norrbotten. Jag känner släktets rötter dra i mig. Vad är egentligen viktigast, dessa stora frågor att tampas med. Kärleken till den du vill dela ditt liv med. Kanske bilda familj med. Vad är du beredd att uppoffra när du samtidigt har en tydlig dröm om vad du vill arbeta med. Du ljuger hellre än att berätta att sanningen inte blev som du tänkt dig. Kanske är det inte alltid viktigast att berätta hela sanningen. Men att vara sann mot sig själv. Den plats där du befinner dig och vill vara på. Inte vad ditt arv säger dig att du bör göra utan där du i ditt eget väsen känner dig hemmastadd. Där ska du växa och gro. Men kan du göra det samtidigt, alla dessa tre? Eller är det för mycket begärt av den stora kärleken. Det är de tre kärlekars mysterium.