Häromdagen lyssnade jag på söndagsintervjun med Stina Oscarsson Från tvärsäker kulturvänster till tvivlande intellektuell. Jag kände igen, hummade för mig själv till mångt och mycket av vad hon sa. Det är så fantastiskt att vissa människor kan formulera de där tankarna som en själv inte lyckats förstå sig på. Plötsligt upptäcker jag – Aha, det är så där jag tänker!

Jag är ingen opolitisk person. Jag har en åsikt om hur slipstenarna dras i detta land. Jag anser freden vara vår största tanke men jag vill inte med den stora drömmens sax klippa sönder den minsta drömmens väv. 

Stina beskriver så fint om vitsen med att inte behöva vara så säker på sin sak. Hon snodde på steken, är det inte konstigt att så många människor verkar veta precis vars de står i varje fråga? Jo, det tänker jag ofta på. Starka tydliga åsikter.  Argument och demonstrationståg med stora plakat som ska både synas och höras. Ju mer desto bättre.  Jag känner mig sällan som en del av det där. Till den grad att jag undrar om jag måste förklara mig som opolitisk eller icke feminist, för att ge några exempel. För jag har tydligen svårt att välja sida, svårt att förstå en åsikt till hundra procent och sedan dessutom behöva nita mig fast för allt annat visar på svaghet. Kan jag verkligen stå för det här? Är jag tillräckligt aktiv för att kalla mig feminist? Ja, innerst inne tycker jag det men direkt jag ska ingå i ett sammanhang, vara en del, stå upp för mig. Ja, då sköljer tvivlet över. Ändå vill jag göra ett utrop för varsamheten, många andra ord skulle inte behövas! Tack alla vänner där vi kan prata helt öppet, högt och lågt. Där vi kan dela tankar som knappt hunnits formuleras. Tillsammans testar vi dem, känner efter. Vad är det vi egentligen pratar om? Kanske något helt annat än vad vi först trodde.

Detta stämmer inte helt. Jag tycker mycket och känner ännu mer. Har väldigt lätt att känna medkänsla med andra människor och leva mig in i deras livssituation. Genom andras ögon får jag dagligen syn på mitt eget liv. Därför är jag så tacksam över att jobba med människor, allt möjligt folk. Både de som är lik mig men också så totalt olik. Många gånger överrumplas jag över hur det första intrycket kan suddas ut helt och hållet. Hur en vänskap kan uppstå när man är väldigt olika varandra. Detta är tack vare SAMTALET är min stora övertygelse. Stina beskriver samtalet som en nödvändighet för utveckling. Hur ska vi förstå oss på oss själva om vi inte speglar oss i varandra? Våga prata, om vad som helst, helt vardagligt eller från urdjupet. Att sätta ord på dina tankar minskar tystnaden och av det blir vi starka. Så vill jag tro. Genom att ta plats, men inte nödvändigtvis med färdigtänkta åsikter. Även en försiktig skakig hand kan sträcka ut sig och bli milsvidd lång och bred. Som ett öppet fält.

När jag lyssnande på intervjun tänkte jag mycket på min vision. Att arbeta med konst och fotvård under samma tak. I min värld är det möjligt – men hur ska jag göra det trovärdigt i verkligheten? Stina beskriver Sara Lidmans kamp om att debattera och att skriva romaner. Om drivkraften att vilja befinna sig i båda världar med sin skrivande hand. Vem begränsar oss? Oftast är det ingen förutom du själv.

I en roman finns ursinnet, vreden som inte behöver höja rösten. Där finns också i bästa fall en kärlek så djup att den inte behöver glittra på ytan. Romanen stammar sina svar på en livslång utmaning. Artikeln däremot är en stubbe och stubin. Och man skriver den när en massmediabild av ett skeende dämpt upp ett sådant raseri inom en att man inte får andrum till romanarbetet förrän man inlämnat en protest!

Summan av alltihop. Ibland måste man göra något för att kunna gå vidare med något annat. Tvärsäkerheten kanske är lite överskattad ändå. Även om att jag pratar om att bara tvärgöra något, ta en tvärdusch eller tväräta en macka (bondska se nånting). Jag gör mycket i all hast, som detta inlägg. Men orden och tankarna har skvalpat runt i mig under några dagar innan jag kom till text. Vad detta är för slags text är inte min uppgift att avgöra.

Varsamhet – vilket vackert ord förresten.