Min morbror Tommie berättade delvis i senaste avsnittet av Karlavagnen om hur gammelfarfars slakteri så småningom förvandlades till ett museum. Tommie har alltid gillat prylar, helst ska det vara gammalt. Under årets alla auktioner och loppisar började alla grejer överta mormor och morfars hus i Grannäs. Fler och fler saker ställdes ut i gamla slakteriet. Varför då inte göra det snyggt och låta andra beskåda ett stycke kulturarv från vårt gångna bondesamhälle?

Dessa fotografier dokumenterade jag för flera år sedan. En av alla somrar jag vistas i denna miljö. Beskådat och beundrat. Inte alls otroligt att mitt eget intresse av gamla ting delvis kommer från att ha varit bland denna saliga röra. Där allt på något sätt ändå har betydelse och bör beaktas med största varsamhet. Inom släkten är det många som suckar åt Tommies samlande men jag hör till den som suckar till av förtjusning. Måste definitivt vara ett släktdrag. Att vilja mer, bygga upp –

Gammelfarmors gamla barnmorskeväska. Tänker på att väskan var bred och lång så att där skulle rymmas en nyfödd. Undra hur många barn hon förlöst runtom i byarna? Hur många överlevde? Ett livsviktigt jobb som innebar stort ansvar. Ett helt liv.

Försöker urskilja morfars handstil som barn. Vad skrev de om på den tiden? Vad drömde och fantiserade bondpojken Percy om på 30-talet?

Tommies specialté är gamla verktyg. Helst ska det vara ett mysterium vad det varit och använts till. Vad är detta för pryl?

Från slakteriet till huset har det byggts en gärdesgård som en inhängnad till området. Sedan några år tillbaka driver byn en julmarknad här. Tips till lördagens blivande nöje! Jag ska själv vara med och sälja min salvor och Malin i Ratans tvålar. Om vädret bjuder till är det julmarknad av bätter sorten med brinnande brasor och marscheller. Hästridning och nybakt bröd och andra lokala produkter. Utomhus med rökmoln och knarr under skorna. Skymningsljus och kaffekoppar i frusna händer. Precis som det ska vara tycker jag!