Eftersom vi knappt hann fotografera under Hennings dop för en månad sedan så gjorde vi det nu när vi var på besök i Falun istället. Det är där den gamla skira dopklänningen bevaras som är över 100 år. Davids farfar Gösta 1916, sedan har det bara fyllts på med namn. Nu ska farmor Marie brodera in Hennings namn. Jag tycker det är så fint att ett så skirt tyg kan hålla i generationer. Små knubbiga bäbisar har iklätts denna klänning. Släkten följa släktens sång. 

Gösta som blev präst har döpt David i samma klänning som nu faster Linda döpte Henning i. Känslan av släktbandets utvidgning hugger tag i mitt bröst. Berör.

Och så fick jag se ett foto på Johan i samma dopklänning och jag darrar till. Plötsligt blir allt så verkligt, David var bara drygt ett år när hans bror föddes. Åker hem till mamma och pappa i Sävar och letar fram ett foto av Oskar när han döptes. Min bror som jag aldrig har träffat. Våra bröder som inte fick växa och bli stora, det är så sorgligt. Henning axlar nu deras namn. Johan och Oskar. Mitt hjärta slår dubbelslag. I himlen ni lever för att påminna oss om livets förgänglighet. Tack liv.