31 år och lite mer människa.

60363767_867651100240110_9004975552603357184_n

Igår fyllde jag 31 år och hade en fin dag med släkt och vänner. Kände mig rik och berikad hemma på gården. Framförallt hade jag min trogna följeslagare till sällskap, en Henning. Han som vara bara ett litet frö för ett år sedan då allt fortfarande var totalt overkligt, att vi höll på att skapa ett nytt liv. Vi hade bestämt oss för att vänta berätta men het på gröten som jag är med fladderkäften i högsta hugg kring familjebordet så flög det ur mig när det bjöds på bubbel och dylikt jag inte kunde stoppa i mig Ja, ja,ja, jag är gravid! Ok!? Där och då visste ingen om de kunde ta mig på allvar, knappt jag själv heller. Nu är det definitivt allvar. Henning är mitt ibland oss och jag kan inte sluta pussa på honom.

60185340_346523352889263_1802258634923573248_n

60259962_430942234137916_4845068506862977024_n

Här står vi under vårt 100 åriga träd, 31 år och 4,5 månader, vi vill växa och gro. Bli lite mer människa. Ta plats som detta träd fått göra. Slippa konkurrera med alla andra granar i hagen, som istället blev späda och inklämda under alla år. Kanske är det inte självvalt, vi föds med olika förutsättningar och så vidare. Men nu när jag har möjligheten. Vill gräva där jag står. Och jag tänker på kära Edith Södergrans dikt:

Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Så klokt. Så sant att sträva efter.

3 reaktioner till “31 år och lite mer människa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s