I lördags blev vårt gossebarn döpt i Bygdeå kyrka av faster Linda. Henning Oskar Johan Ganters, i helgen var du i centrum som aldrig förr. Både familjerna Ganters och Larsson + vänner från alla håll och kanter (Falun, Stockholm, Karlstad, Sollefteå, Göteborg, Vännäsby, Brån, Grannäs, Umeå, Sävar) kom för att välkomna dig till världen. Det var så fint att se alla nära och kära samlade runt dig. Det blev så starkt. Alla fina människor som du har omkring dig. Jag är så tacksam. Faster Eva som som sjöng Kärleksvisan, faster Anna som sjöng Din tid kommer och David som sjöng Jag ger dig min morgon. Jag kunde inte annat än gråta. Glädjens tårar.

Algot och Alma fick tända dopljuset.

Så fint att alla barn fick komma fram. Blir så tydligt när man ser barnaskaran av åtta kusiner och tre blivande vänner. Tiden går och liten blir stor.

Sedan efter fikat på församlingsgården läste jag den här texten. Fragment från skrivprojektet jag och David hade under 2017. Vi skrev varsin vardagsbetraktelse varje dag som vi sedan i slutet av veckan skrev ihop till en text. Jag har här valt ut delar som jag tyckte berörde föräldraskapet och tankarna kring att bli familj. Vilja ha barn tillsammans med någon annan.

16 januari 2017

De frågar mig om jag vill ha barn snart och jag svarar ja men vågar inte säga något till dig.

5 februari

Att skaffa barn är ett stort steg, jag måste ta bäbissteg.

12 mars

Jag vill sova som ett nyfött barn i din famn, du skulle bli en bra pappa.

17 april

Jag vill bygga upp ett liv med dig, lego av bästa kvalitet.

1 maj

Jag ser framtid, framtid, framtid och blir euforisk av detta tillstånd.

Jag behöver dig, nu kapitulerar jag inför detta faktum.

20 aug

Livskamrat, vilket vackert ord. Är vi så vackra?

3 sept

Att skaffa barn är att vara övertygad om människans godhet.

17 sept

Mitt i all min gråt och din hosta, du vill ha barn med mig, jag vågar knappt skriva det.

 

Sikeå och David, jag upptäckte er vid ungefär samma tidpunkt för tre år sedan och nu har ni efter en snirklig väg förenats i mitt drömhus. Med getter och katter på min gård står vi nu här och har blivit en familj. Henning Oskar Johan Ganters, du har kommit in i våra liv som det mest naturliga i världen, ändå kan jag knappt fatta det. Din lilla hand i min. Jag nyper mig i armen. Det lilla livet är vårt, att ta om hand.

Med mina uppkavlade ärmar är jag redo att möta livet tillsammans med dig. Vårsolen som ler mot oss, större och större för varje dag som går. Att få se dig växa in i sommaren ska bli en fröjd. Dina leenden som får mig att smälta och jag är övertygad om att farfar Henning och bror Oskar också ler mot dig uppe från himlen. Du bär vidare deras namn och jag känner släktträdets rötter förnöjsamt sträcka på sig i  jorden. Både jag och din pappa har mist varsin bror, Oskar och Johan. Båda dina släkten bär på varsin sorg över det barn som inte fick växa upp. Men du lever, jag tackar gudarna för din existens.

Det sägs att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Henning, du har kommit till en by som står med öppna armar, öppet hav, och bara väntar på att få vara med dig. Många håller redan av dig. Massvis av barn med fina föräldrar, det kan pappa intyga från förskolan. Pensionerade grannar som brydde sig om dig redan när du var i magen. Det finns så många som vill lära känna dig. Sitta barnvakt åt dig. Yrsa vår katt som förnöjsamt ligger bredvid och spinner när jag ammar. Getterna som hör ditt gallskrik från barnvagnen. Du är påtagligt mitt ibland oss och jag hoppas kunna ge dig all trygghet som du behöver för att må bra. Vad som än händer, tack för att ni har kommit in i mitt liv. Henning och David, jag älskar er.