Idag har jag varit mamma i en månad. Det är en månad sedan Henning kom ut och mötte världen. Det firade vi med att gå en långpromenad i solgnistrande snö efter några dagars isolering på grund av all snö som vräkt ner. Du låg nerbäddad och sov förnöjt i vagnen. Stolt gick jag genom Sikeås slingriga vägar med en stark längtan efter att visa dig allt vackert som finns här ute. Vårvinterluften bär på så många drömmar under sina snöklädda grenar långt in i skogens vrå.

Tiden är besynnerlig. En månad känns både väldigt lång och kort. Det känns så oerhört självklart att Henning är här. Denna lilla person som ätit upp sig rejält på en månad upptar all min tid, dygnet runt. Du är ofrånkomlig och jag älskar det. Jag vill inte alls bädda in dagarna i ett rosa skimmer för så är det inte. Det är arbetsamt att vara förälder till ett spädbarn. Att inte få sova gör en sliten men när vilan väl fått infinna sig och jag vaknar upp med morgonsolen över ditt ansikte är lyckan så total. Jag är med och bygger liv, bygger en framtid. Det vi gör ihop ska hålla livet ut. Det är värt att kämpa för.

När jag kom hem upptäckte jag till min förskräckelse att jag var utlåst. David hade nyckeln och extranyckeln låg inte på sitt riktiga gömställe. Ingen telefon hade jag, så vad gör den moderna människan då, drabbas av total panik? Nej, jag gick över till mina grannar. Blev inbjuden på te och fika, värme och öppna famnar. Lasse åkte iväg till Davids jobb (förskolan Drömvallen i byn) för att hämta nyckeln. Jag tackade dem och ville försäkra mig om att de inte kände sig utnyttjade. Annika förklarade att hon inte gillar det ordet. Att utnyttja innebär att dra orättmätig fördel av något. Hon menade på att oss grannar emellan borde det vara självklart att vi kan nyttja varandra. Att nyttja handlar om att använda, bruka, tillgodogöra sig, gagna och hjälpa varandra. Hädanefter ska jag vara sparsam med att använda ordet utnyttjad. Glad och tacksam gick jag och Henning hem till vårt. Det är lätt att tro att vi som bor ute på landet är utelämnade åt vårt öde, ifall det händer något oplanerat. Det gör mig så lycklig över att känna motsatsen. Vi har fantastiska grannar och det har verkligen kommit fram under den första månaden med Henning.

Tack Johan & Riita som välkomande oss från BB med tänd marschall och hemstickad kofta, mössa och strumpor. Ni som handlat åt oss och tagit hand om våra katter och getter. Tack Annika för den goda kakan! För blommorna och kortet. Kjell-Arne som erbjudit sig snöslungan och bjudit in oss på fika. Det är guld värt att känna sig så omhändertagen. Speciellt när snön yr och mörkret faller på. Vi är inte ensamma. Önskar att alla småbarnsföräldrar skulle få känna sig så omhuldade som vi fått göra hittills.