Kära läsare, det har blivit lite skrivande på sista tiden på grund av det nya livet. Nu är du äntligen här, Henning Oskar Johan Ganters! Som vi har väntat på dig. Du upptar hela mitt universum och det är som det skall. Så som alla rutinerade föräldrar har berättat om, att det är ett heltidsjobb med att ha en nyfödd hemma. Det stämmer fast jag måste säga att det är ett väldigt mysigt och tillfredsställande projekt. Dessutom är det ett livsprojekt, att vara förälder. Att bli varse om denna insikt är lika skrämmande som underbart. Du kommer alltid att behöva mig. Samtidigt visste jag från första stunden jag såg dig att jag alltid, alltid kommer att älska dig helt villkorslöst. Livet är svårt men att älska dig kommer banne mig bara vara enkelt.

Det är både lättare och roligare att ha dig utanför min mage än den sista tiden då du envist tryckte dig neråt och gjorde mig både trött och tung. Tillslut ville du komma ut och möta världen, den 5/1 2019. Sista dagarna som jag väntade dig lyssnade jag mycket på poden https://vattnetgar.libsyn.com/. Där finns mängder av olika förlossningsberättelser och allas upplevelser är unika. Men först nu när jag själv förlöst ett barn förstår jag. Det är ett livets prestation, både för barnet och för mig. Och då gick min förlossning ändå väldigt skonsamt till. Även om det förstås gjorde djävulskt ont under själva värkarbetet.

Att komma hem med dig efter två dagar på BB kändes nästintill surrealistiskt. Nu är vi en liten familj. Du är i i våra händer och jag vill bära dig, nu och för evigt. Hög på känslan upprepar jag orden i mitt huvud Nu är vi en familj. Katternas modersinstinkter kom direkt och de svansar runt dig och vaktar direkt du skriker eller grymtar. Getterna får bröla ifred än så länge. Just nu skiter jag i det mesta runtomkring mig. Kanske är det mina hormoner som styr mig eller att jag helt enkelt tycker att du bör prioriteras mest i hela världen. För att få möta din frågande blick, se dig vifta febrilt med armarna och höra dina små hickningar i mörkret. Dina andetag som blir allt lugnare ju mer jag vaggar dig. Det finns så mycket kärlek och förundran över livets mysterium. Försöker förstå att jag får uppleva detta. Njut av den här tiden, folkets ord sveper runt oss som vindkyssar kring min och Hennings kroppar som ligger tätt intill, hud mot hud. Jag släpper dig inte. Rimfrosten på sovrumsfönstret glittrar mot oss. Tiden är vår. Här är vi nu.