Imorse när jag egentligen skulle göra något helt annat kollar jag ut över gethagen ner mot naturbetet och ser hur solen tränger genom tjock dimma. Jag måste ut! Måste gå ut i denna vackra oktobermorgonen. Planerna ändras och jag följer min impuls. Jag har långa listor i min allt-i-allo bok på saker som jag vill och måste göra. Tycker om att planera och fullfölja, på så sätt motiverar jag mig dag för dag. Är min egen chef. Men lika mycket som jag gör det tror jag det är viktigt att bara släppa efter. Forma dagen efter vad som uppstår. Släpp tyglarna fri! Det jag tänkte göra kan vänta. Många gråa dagar inväntar höstens mörker. Allt som ger mig energi är bra. Så enkelt. Så svårt att förstå och ta till sig mellan varven.

Jag fortsätter mitt favoritstråk ner till fågeltornet. Dimman dansar ute på den blöta åkern. Dropparna hänger och dallrar på grankvistarnas skägglav. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte tar denna lilla morgonpromenad på 20 minuter varje morgon? Luften är frisk och jag påminns om hur mycket jag längtade efter just detta när sommaren var som kvalmigast och jag nästintill fick klaustrofobi av att bara existera. Att fotografera är för mig ett liknande behov som att skriva. Gå till grunden.

Berätta! Berika! Bevara!