Jag och urmödrarna

vi är kvinnor omringade av kvällens mörker

Söker oss till ljuset i mitten av rummet

fönstret står på glänt  för att släppa in syre mellan förlossningsvärkar

som varit och komma skall

kött och blod knyter oss samman, löser upp andarna i halsgropen

Navelsträngen för alltid bunden och en bristande sanning om att alltid förbli

Vi är kvinnor med blodsband som snart är bundna till ett och samma knyte

livet med mig är förenat med eder, starka sköra själar

Blodmånen glänser på oss där vi sitter och bejakar, vårt universum

blodapelsin, blodprov, blodmåne, blodpudding, blodsband

Allt det jag behöver mer än någonsin nu

för att livet ska orka leva i mig

dubbelliv slår dubbla hjärtslag

inom mig det är

kontaktar, urmodern