Hej kära läsare! Klockan är strax innan kl8 och jag sitter halvnaken på punschverandan. Värmen är tryckande redan såhär dags. Har varat i många dagar nu. Hållit mig ute på gården och arbetat. Grovarbete pågår! I lagårn, skogen, carporten, snickarbon, vinden och gårdshuset. När jag inte har arbetat på gården har jag doppat mig i havet eller lagt mig som en säl på stranden eller klippan. En och annan loppis har också besökts samtidigt som vi lämnat in loppisgrejer på Andra Varvet. En hel drös. Vi har förlorat en get och kämpar med getstängsel till de andra två. Letar hysteriskt efter en ny bil när min kör sista refrängen. Mycket tid till att skriva har inte funnits. Jag har tillåtet mig vara mitt i allt. Som jag längtat hela långa vintern och våren att ta itu med dessa ting. Även om det innebär svettigt arbete. Men ändå, vi har kämpat på och visionen om gårdens utveckling blir alltmer tydlig ju mer vi håller på. Det blir lättare att se. Gården framträder när man står mitt i och inte bara utanpå och kikar på distans. Jag trivs!

Är uppe extra tidigt denna morgon för att jag ska iväg och jobba ett dagspass på mottagningen. Mina akuta kunder ska få sina fötter behandlade. Känns avlägset att jobba när jag varit upptagen av så mycket annat. Som om jag skulle glömt bort hur jag vårdar fötter. Jag vet att det bara är bullshit. Att ta hand om fötterna innebär att förlita sig på mina händer – hantverket. Det är dom som sköter den störta delen av jobbet. Min första sommar som egen företagare blir plötsligt påtaglig. Det är jag som är chef – jag bestämmer. Hur mycket tål min plånbok att vara ledig? Återhämtning är livsviktig men till vilken grad i mitt fall? Alla tankar har snurrat men tillslut landat i något som känns rätt för mig. Jag klappar mig själv på axeln redan innan dagen har tagit fart. Magkänslan jublar och jag känner tacksamhet även om jag inte har någon betald semester. Jag får inte semester utan tar mig semester. Norpar åt mig av allt det vackra sommaren erbjuder.

Tiden flyger i dessa kvalmiga sommardagar…