Lite nu och då går jag till min Guldgruva där fotografierna som betyder något alldeles extra ligger. Att fota för mig är ett sätt att spara minnen. Ibland blir de inte det bästa ljuset och skärpan, men de betyder något, det är viktigast. Här är en del av dom + mina album där jag varje nyår fortfarande framkallar årets skörd och limmar in, skriver till. Där bara jag kan bläddra mellan bladen, som en dagbok i fotografier rör jag mig mellan tid och rum.

När David och Borka flyttar in i mitt hus och liv.

När jag fångade duv-kvinnan med en duvvinge på duvtorget. 

När Grannässjön stillnat och barndomsminnen väcks till liv.

När känslan innan och efter alla tågresor genom Sverige befinner sig.

När jag upptäcker ett nytt land, Sarajevo.

När jag bara sådär fått en ny extrafamilj i Sikeå.

När jag förstår hur viktig krokin varit för mig på konstskolan.

När jag upplever första snön med en jag inte hunnit lära känna.

När min fotvårdskund blir en nära vän och sedan dör men våra samtal lever vidare.

När jag är i en total identitetskris, splittrad mellan två världar.

När jag börjar våga intervjua mina kunder om deras liv, tack Jan.

När jag inte längre orkar vara glad när jag egentligen är ledsen.

När jag äntligen vågar vara glad fullt ut.

När jag och Ida pratar i timtals på hjortronmyren. 

När jag var hos farmor en helt vanlig måndag.

När jag umgås med min galna fina morbror och känner samhörighet.

När jag förstår att vi kommer vara vänner resten av livet.

När jag och farmor förenas i konst och fotvård

När jag inser att jag för alltid är moster åt Algot & Alma.

När hela familjen firar mamma 60 år på Ulvön.

När jag får uppleva en liten bit av Sarek med Emma och Klara.