Ju mer jag faktiskt stannar upp och verkligen tar mig tid att lyssna på en annan människa liv, desto mer växer livet. Det känns svårt att fånga in någons livsberättelse när det handlar om 80 år och uppåt. Hur ska jag som bara är närvarande under en timmes intervju kunna fånga in det viktigaste den människan varit med om? Och vad är det i livet som är viktigt? Det är så olika. De händelser som varit stora vändpunkter behöver inte alltid upplevas som stora. Som vanligt i livet handlar mycket om tajming. Slump eller öde, det beror på hur man ser det. Direkt kommer mina stora frågor in i bilden och jag grubblar iväg….

En Jan Sundström har jag träffat flera gånger men nu var det mer än ett år sedan. Han vill att jag ska skriva en bok om hans liv men för mig duger det gott med att börja intervjua honom ordentligt. Att skriva eller prata är stor skillnad. Jag har varit tydlig med att jag inte har tid att skriva en bok, även om det finns mängder av historier att berätta. Ska han berätta om hans resa genom Sverige på häst eller om hästflotten? Den har gången pratar vi ordentligt och jag låter tiden gå. Jan berättar om uppväxt och inläggning på Umedalen. I två timmar berättar Jan den ena historien efter den andra. Jag lyssnar. Att verkligen lyssna ordentligt tror jag tar lika mycket energi som att själv vara den som berättar. Den här gången känner jag mig trygg att inte missa något eftersom ljudinspelaren är med oss. Tack och lov!

I sommar ska jag få låna Jans stuga, dit man måste ro från Älglund och ensligt till ligger denna fina stuga. Här bodde Jan med sin häst under ett år. Han ville testa om det gick. Jag tänker testa hur det känns under en helg. Åh, vad jag längtar till högsommaren! De ljusa kvällarna med rallaros som övertar och grönskan som gör ögat skönt.