Bröllop och begravning

30073173_10155733822563650_2204190186130913540_o

Tid för eftertanke. Sitter på tågresan genom ett skiftande landskap hem till Västerbottens trygga famn. Från krokus till snöslask i mängder. Våren kan ta sig i uttryck på många sätt. I April har många anledningar dragit mig till Göteborg. Min kusin Evelinas bröllop i Kungälvs kyrka och Davids morfar Lennarts begravning i gamla kyrkan på Öckerö. Livets två ytterligheter under en helg. Massivt, vackert, uttömmande, mäktigt. Jag behöver den långa tio timmars hemfärden för att landa. Starka känslor med inslag av både glädje och sorg sätter spår. Släktskapens gemensamma rötter träder fram och vill knyta an, vare sig vi är på hemmaort eller i Göteborg. Fint att få känna samhörighet med Davids släkt. Så självklar och naturlig är deras stora varma famn. Minnen och känslor hjälper oss att se och känna. Sång av Davids systrar Linda, Anna och Eva kittlar mina tårkanaler, speglar sig. Jag hann bara träffa Davids morfar en gång. Ändå känns det som att jag har en bra bild av vem han var. Kanske just för att han bara var den han var, såsom familjen så ömt beskriver honom.

30167342_10155733702688650_4141714050781901447_o

13918533_10153952035638650_88145396_o kopia

David och morfar Lennart var lika varandra både i utseende och sinnelag. Det är fint hur vi har våra förebilder. Jag och farmor som också hade vår alldeles egna relation. Vad är det då att vara en förebild? När en människa inte längre finns är det lätt att vi plötsligt bara kommer ihåg de positiva sidorna. Men ju mer vi pratar om det desto mer kommer vi fram till att det är fascinationen över att få ta del av en morfar och farmors HELA jag. Att vi fick möta dem även som människor. Även de bar på oro, drömmar som aldrig blev verklighet. Även den trygga stommen behöver vatten. Det är en törst men framförallt en  tröst. Att man kan ge till andra även om man inte alltid mår bra själv. Denna förtröstan kom så fint fram under begravningen. Jag grät av tacksamhet. Att fått dela glädje och sorg med sina mor och farföräldrar är en gåva.

jag&farmor kopia

bruden kopia 2

Evelina hade efterliknat farmors brudbukett med stora liljor.

30727215_1579002695542400_3236201292816711680_n

30738183_10215255319767497_5208147346801557504_n

30073466_10155733830853650_3417166295046420352_o

Dagen till ära på Evelina & Gustavs bröllop hade jag farmors Västerbottensdräkt som jag ärvt av henne. Det var nästan så det gick att känna farmors närvaro. Hon hade tyckt att det var fantastiskt stort med detta bröllop i Kungälvs kyrka där Evelina själv jobbar som präst. Farmor var en stor ventil för Evelina när de båda hade gudstro som ett brinnande tema. Även där har jag och David något gemensamt, det här med präster. Evelina är präst liksom Davids syster Linda som höll i begravningen. Rötter blottar sig, kanske är vi inte olika varandra ändå? Påtagliga tankar under helgens sång. Göteborg, nu förstår jag varför jag ska dansa runt på dina gator iklädd Västerbottensdräkten! Helt rätt i tiden helt enkelt. Det behöver inte vara svårare än så, att känna glädje och sorg.

30425146_10155733839648650_3348707974684187257_o

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s