Ett collage i förbifarten. 

Jag fortsätter att fyllas på. Efter helgens Littfest, påbörjan av kursen Berättandets betydelse, teaterföreställningar, hemliga planer på eget dokumentärt projekt och dagens kursstart av Högläsning för äldre med demens blir jag alltmer inspirerad. Snart blir jag överfylld vilket innebär att jag själv får ett behov av att vilja berätta mig. Varför jag har detta behov kan jag inte svara på. Alltid velat dokumentera om det som händer omkring mig. Inte för att jag tror att jag är unik och speciell utan jag tror helt enkelt det är så att jag mår bra av att uttrycka mina känslor och tankar. Allt ryms liksom inte därinne.

Vilken form det blir framöver blir en överraskning. Fortsätter träna mitt tålamod med att invänta mig själv. Fortsätta lyssna på andras berättelser. Ju mer jag lyssnar desto mer förstår jag andra och därmed också mig själv. Däremellan försöker jag hitta mellanrum för det är endast då jag själv kan hitta kraft och börja skapa. Med vidare eftertanke är det sällan jag skapar mitt i allt brus om jag inte måste. Jag behöver lugn. Allra helst behöver jag bli nästintill uttråkad. Då kommer orden och bilderna fram. Kliver ut och hälsar angenämt. Oftast går de hand i hand.

Tacka vet jag eget företagande! Äntligen har jag möjligheten att styra mig egen tid och få in den konstnärliga biten i min verksamhet. Fastän den är betydligt mer diffus och oklar i sin form än så länge kämpar jag nu för att skapa mer utrymme och tid. Vilket är en förutsättning. Att ta sig tid för konsten kräver också mod. Att våga ta mitt konstnärliga behov på allvar är enkelt inför mig själv men svårare inför min omvärld. Jag blir ständigt ifrågasatt och får försöka förklara det jag själv inte förstår mig på. Min konstnärliga process. Det är svårt och kräver övning. Ingen vill väl uppfattas som flummig och otydlig men det känns ofta nästintill omöjligt. Jag måste helt enkelt träna mig på att säga nej till saker för sätta konsten före. Träna mig på att strunta i vad folk tänker. Ingen behöver veta vad jag gör dygnet runt.

Berättandets betydelse är en kurs på distans, 50% som ingår i Etnologi programmet. Kursen handlar om vardagligt berättande i muntliga och medierade former med utgångspunkt i etnologisk forskning. Jag ska speciellt läsa om berättandets betydelse för kultur och identitet. Om hur man kan använda berättandet i olika former och syften. Jag håller just nu på att läsa om bakgrunden för folklig tradition. Jag hoppas få mer kött på benen för att på ett enklare sätt veta hur jag ska dokumentera och utforma mitt projekt med kundernas livsöden genom att förstå mer om intervjumetodik.

Högläsning för äldre med demens är en kurs genom Bilda där vi frivilliga för lära oss om hur vi kan berätta för äldre människor och varför det är så viktigt. Berättandet får helt enkelt oss människor att minnas och därmed känner vi oss automatiskt mer levande. Högläsning ger en lugnande effekt som kan hålla i sig resten av dagen, även om själva historien kanske är bortglömd efter bara några minuter. Vi pratade idag om hur själva samtalet faktiskt kan vara viktigare än innehållet i boken. Det kan vara grisslakt eller årstider, kärlek eller hur det var att att växa upp på landet. Allt som väcker och berör. Väldigt intressant. Processen fortgår.