Den senaste tiden har jag lagt lite extra krut på att marknadsföra mig. Affischer och visitkort som jag strör ut lite här och var där jag tycker att det passar. På gamla slitna anslagstavlor, vårdcentralen och frisören, korttids och Lövlundens äldreboende. Vars vill jag synas? Vilka kunder vill jag nå? För mig känns det viktigt att nå fram till de som bor ute i glesbygden. De utsatta som av en eller annan orsak inte kan ta sig så långt. Då kan jag komma och göra hembesök. Jag älskar att åka runt på slingriga vägar i snöpuder, bland renar och tunga granar av snö. Det är mindre härligt att köra fast i lössnön och snömodden, desperat gräva fram däcken för att med min taniga framhjulsdrift komma framåt. Tur nog lever jag på andra drivkrafter! Tacka skogen där jag kan skrika ut min frustration när det behövs! Häromdagen när jag körde runt efter Kustlandsvägens vackra framfart kom det över mig, det var detta jag satt och dagdrömde om på Axelssons under utbildningen! Att med egen bil och under egen regi kunna färdas mellan de gamla gårdarna till de gamla behövande äldre människorna. De som behöver min hjälp. Där jag själv styr över min egen tid. Detta är nu min vardag!

Vilka vet att jag nu håller på med privat fotvård? Vilka vet hur viktigt det är med fungerande fötter? Vilka yngre vet att fotvård är även för er? Även om jag tyck om gammfolket är jag peppad på att hjälpa fler unga människor. Att även få jobba med mer förebyggande fotvård är en utmaning för mig. Problemen ligger oftast på andra ställen. Nu när Robertsfors kommun både har kommunal fotvård och mitt företag Julias fotspår så finns plötsligt möjligheten för ALLA i kommunen att få fotvård. Det tycker jag är fantastiskt! En så enkel och basal omsorg som fötterna borde i min värld vara lika självklar som att lägga pengar på tandvården eller frisören för den delen. Jag är så förtjust i tanken att min kundkrets är allmänheten. Vanligt och ovanligt folk. Som när jag ringer bilmekanikern för att få hjälp med bilen och samtalet slutar i att han bokar en fotvård. Eller när hon på bussen ringer mig en vecka senare eller hon som köpte en lampa av mig plötsligt också blev min kund. Sådant ger mig energi!

Osthyveln i Ånäset när den är som vackrast. Tack Västerbottensosten!