För två år sedan fick jag ett kort av David där det stod Grattis till flickvänskapet! Det var från och med då som vi officiellt började kalla oss för ett par. Är det viktigt med datum för när man blir tillsammans? I vilket ögonblick vet man att man är tillsammans? Jag vet inte, jag vet bara att det var just kring den här tiden för två år sedan som det gick fram som en uppenbarelse genom hela mig, från dag till dag förstärktes övertygelsen. NU ÄR DET VI. Det visade sig vara ömsesidigt och så har det fortgått. Vi har känts självklara även i mer tunga perioder. Vi har prövats på olika sätt men jag tvivlar sällan på att vi ska ge upp. För en person som jag som har väldigt lätt att tvivla på allt möjligt så är det bara att tacka barmhärtigt för denna underbara grundtro. Jag kallar dig inte gärna pojkvän, sambo eller min kille. Även om du är alltihop är jag mer bekväm med att kalla dig för min käraste och min DD. Du är min hyresgäst och lite (eller väldigt mycket)mer. Två år är verkligen ingenting och väldigt mycket. Resan har bara börjat.