Ni som känner mig bra kommer att bli chockade nu. Jag har nämligen köpt en Iphone! Begagnad så klart men ändå. Ni som inte känner mig så bra blir förmodligen mer förvånad över att jag inte redan har en. Eller ja, jag har haft pappas gamla företagstelefon som just så pass haft fungerade swish och BankID. Den skaffade jag enbart för att separera telefonnumren mellan privat och företag. Det har funkat och jag har nöjt mig. Många tror att jag aktivt är en motståndare till all elektronik när jag tar upp min privata lilla telefon med tryckknappar och utan internet. Själv upplever jag det mer som ett icke existerande intresse. Så länge telefonen funkar är jag nöjd. Tycker det är jobbigt och ofta onödigt att ställa om. Programmera om mig själv bara för att hela samhället förväntar sig det. Jag tycker inte om att byta ut något som inte är trasigt så min privata telefon tänker jag behålla så länge jag kan! Det är rentav trevligt att trycka fram ett sms på knappar och få gensvar med ett litet brev i det högra hörnet. Behöver bara ladda telefonen en gång i veckan och slipper en massa reklam som piper. Medan vänners telefoner går sönder hit och dit ligger min tryggt och stilla i fickan.

Däremot har jag i företagets mening kommit till en ny punkt. Jag har vägt för och nackdelar med att ha en Iphone och helt enkelt kommit fram till att uppdatera mig för att underlätta mitt arbete. Jag är väl medveten om att jag ibland gör det svårt för mig själv, som att till exempel sitta kvällen innan och rita kartor till mina kunder ute på landsbygden istället för att använda telefonen direkt i bilen. Jag är också medveten om att jag på det här obekväma och besvärliga sättet fått mer kontakt med fler människor för att jag helt enkelt behövt deras hjälp när jag inte kunnat kolla upp informationen själv direkt på telefonen. Det går att lösa problem på många sätt! Jag har också kunnat sitta på bussen eller tåget utan att känna pressen över att jag borde kolla mail och Facebook direkt efter arbetsdagen. Jag har kunnat sätta tydliga gränser för NÄR jag ska vara uppkopplad eller frånkopplad. En bra metod för att lättare slappna av i detta samhälle som verkar vilja trycka in information av alla dess slag i våra hjärnor. När ska vi sortera bland allt? Nu blir den verkliga utmaningen att trots denna tillgänglighet kunna begränsa mig. Jag tror att det går, om jag är vaksam.

Här är bilder från min förra telefon (p.g.a dålig kvalité har väldigt lite bilder fotats med denna).

1. Sofie mitt i hösten under Göteborgsbesök 2. Emma, jag och Maja i randigt 3. David och Marie framför kakelugnen 4. Blommor som jag fått av syster och moster 5. Gåvor från inflyttningsfesten 6. Maja på besök i deprimerande väder 7. David läser med Borka  8. Tillfälligt draperi för att stänga ute kylan 9. Försöker förstå hur man avläser en vattenmätare 10. En sådan behöver till min blivande mottagning 11. Gammalt fint medicinskåp 12. David skriver febrilt på skrivmaskinen på vårt gångna projekt 2017. 

Fördelar med min nya telefon:

• Jag kommer kunna fota finare bilder även om inget slår RAW filer från min systemkamera som jag vägrar sluta fota med och framkalla från.
• Jag ska testa att ha ett instagramkonto men sluta om det blir för kravfyllt. Går det att ha både instagram och blogg utan att känna press? Jag vill framförallt få inspiration från er andra, ta del av nära och käras flöden.
• Jag kommer kunna marknadsföra mitt företag och nå fram till fler kunder.
• Lyssna på den musik och podd jag känner för tillfället (använt Ipod vilket kan kännas lite begränsat eftersom jag är dålig på att uppdatera den).
• Använda Izettle så att mina kunder kan betala med kort.
• Fota kunders fötter när det behövs till journalen. Läsa på om deras problem innan jag i slutet av dagen hinner glömma.
• Kolla upp vägbeskrivningar och telefonnummer till kunder när jag står mitt ute i ingenstans och varken har nummer eller adresser.

LÖFTE TILL MIG SJÄLV: JAG TÄNKER INTE SITTA OCH BLÄDDRA I TELEFONEN NÄR JAG SITTER I SAMTAL MED ANDRA MÄNNISKOR. DETTA SOM FÖREKOMMER OCH ÄR FULLT ACCEPTERAT NUMERA ÄR FÖR MIG ETT MYCKET TRIST BETEENDE. LIKASÅ NÄR NÅGON DIREKT KOLLAR UPP DET VI PRATAR OM. DET SOM SKULLE KUNNAT BLI ETT INTRESSANT SAMTALSÄMNE FALLER PLADASK TILL INGENTING. JAG VILL FORTSÄTTA DAGDRÖMMA OCH FILOSOFERA PÅ FRÅGOR UTAN SVAR. JAG TÄNKER HA TELEFONEN PÅ LJUDLÖS NÄR ARBETSDAGEN ÄR ÖVER. JAG TÄNKER FORTSÄTTA SITTA PÅ TÅG OCH BUSS OCH STIRRA UT GENOM FÖNSTRET ÄVEN OM FACEBOOK BARA ÄR ETT FINGERTRYCK BORT I FLÖDET UTAN SLUT.

PS. JAG TÄNKER  INTERVJUA MIN KUND SOM ÄR EL-ALLERGIKER SÅ JAG KAN INFORMERA FLER MÄNNISKOR OM STRÅLNINGENS BETYDELSE FÖR VÅR HÄLSA. DET VI SÄLLAN PRATAR OM MEN SOM JAG ÄR ÖVERTYGAD OM PÅVERKAR OSS. DS.