Nu över julledigheten har jag grävt en del i arkivet. Läst gamla dagböcker och framkallat nya fotografier. En slags process för att få syn på mig själv. Vad ska jag svara när folk frågar mig vad jag gör för konst? Jag har fortfarande inget rakt och givet svar. Drar och vrider på orden, formulerar om, intryck som uttrycker och så vidare i all oändlighet. Det är speciellt med skapandet. Det är som att en del saker som jag har gjort består. De känns lika nära när jag tittar på det som stunden då jag gjorde det. Den här bildanalysen är en sådan. Vi hade en uppgift på konstskolan där vi skulle analysera olika bilder. Eftersom jag nyss hade scannat in en massa från mammas gamla fotoalbum gjorde jag collage och skrev utifrån vissa utvalda. Den här bilden talar till mig på så många olika sätt.

Han står i ett fönster i ett hotellrum i Finland. Han står bredbent och med händerna i sidorna. Den mörka gestalten ser ut att stå stadigt med fötterna på fönsterbrädan. Det vita landskapet utanför anar vinterkyla. Bakom ett disigt landskap skymtas ett naket träd. Jag tänker mig en förmiddag i november. De breda gardinerna hänger likt röda mattor mot golvet. Framför står ett vitt blankt bord med två tillhörande stolar med röda överdrag. Det finns tre saker på bordet som jag inte kan urskilja. Det skulle kunna vara ett askfat i glas. Ovanför bordet finns två röda lampor som sitter fast i väggen och i det högra hörnet skymtas något som jag tror är mammas gamla läderväska. Resten av rummet är tomt och det ekar 70-tal.

Vad de gjorde i Finland är utsuddade minnen. Men de var i ett större sällskap. Det finns en annan bild på min morbror i samma rum när han sitter och röker och bordet är fullt av tomma ölflaskor. Dimman övertar.

Jag försöker tänka bort att det är pappa i fönstret. Det är svårt eftersom det stämmer så bra överens med bilden jag har av pappa och mammas relation. De kan inte ha varit tillsammans särskilt länge och ändå känns pappa så trygg och stabil där han står. Precis den inverkan jag tänker att han har på mamma. Jag vill gärna koppla det röda hotellrummet till deras relation. Två röda lampor, stolar och gardiner som möblerar en växande tillit. Deras alldeles egna rum.

Undrar vad pappa tänker där han står? Jag ska fråga med risk för att bli besviken av att bilden bara är arrangerad. Var det mamma eller slumpen som bestämde? Såg mamma det jag vill se idag? Att hon fångade ett ögonblick av pappas frånvarande ryggtavla. En tillfällig syn av sin förälskelse i mitten av det röda. Utsikten från ett fönster.