Jag och mina kära vän Sofie Granberg (som har gjort den snygga designen) bestämde oss för att göra en spontaninbjudan till nyårsfest hemma hos mig. Sent ute var det många som redan var uppbokade men i slutändan blev vi en härlig skara på sex personer. Det är så spännande att bjuda in vänner och bekanta från olika kretsar, hur ska vi mötas och sammansvetsas? Det är också en bra övning för mig att släppa på kontrollen och ansvaret om att JAG ska ta hand om alla. Jag försöker att bara njuta över att kunna ha ett hus att erbjuda, en plats för härlig gemenskap. Med facit i hand gick det väldigt bra! Trots min förkylning som kom liksom en raket från fjärran kunde jag med blixtrar och dunder ha en glittrande kväll. Tack alla!

Och ja, jag lovar, det var så många raketer och så mycket partaj i mitt kök som på bilderna!!! Det är i Sikeå hamn det händer, hos mig. Då vet ni gott folk!

Nyårsfirande kan lätt bli pressat och förknippat med att ha det så himla festligt och trevligt att man tillslut glömmer tolvslagets glans. Att ringa in det nya året, tänka tillbaka på året som gått och längtan och förhoppningar om vad komma skall med det nya året. Det tycker jag är den verkliga tjusningen med nyårsfirande. Jag är tudelad till stora anordnade fester, jag vill gärna fira med att klä upp mig och förbereda riktigt god mat tillsammans med härliga människor. Samtidigt vill jag inte stressa ihjäl mig. I år blev det faktiskt riktigt trevligt. Behagligt som Sofie uttryckte det. Precis den där kombinationen av avslappnat och festligt umgänge. Vi hade gjort enorma mängder mat som vi kunde frossa i oss hela kvällen och har rester kvar för minst en vecka framåt.

Jag och Sofie bjöd in resten att delta i vår lilla tradition. Göra upp en stor brasa och skriva ner på en lapp skiten från 2017 – det man vill bli av med. Sedan skriva upp drömmar om 2018 – det man vill komma närmre. Därefter eldar man upp båda två. Eld kan stå för mycket, både rädsla och värme. Men vi tänker att skiten ska brinna bort! Det nya ska brinna upp i luften och ut bland molnen för att vädras, låta vinden ta fart i längtans glöd!

Nu ska jag göra mig egen lilla tradition. Gå igenom 2017 foton för att framkalla och klistra in i min egen minnesbank. Kanske är jag en av få som fortfarande sätter in fotografier i album? Jag ska läsa igenom årets dagböcker och sammanfatta vad jag varit med om. Detta funkar som en slags terapi för mig. Ett sätt att komma till ro med det som varit. Det tycker jag bättre om än att göra en massa nyårslöften som lätt faller över till prestation och oro att misslyckas.

Så, nu undrar jag med stillsam förtjusning. Vad har 2018 att erbjuda?