Vaknade idag efter tio timmars sömn och möttes av virvlande snö utanför fönstret. Som om jag gått i ide kröp jag sakta upp i morgonrocken och julklappens mysiga tofflor. Vilken dag är det? Under mellandagarna tappar jag helt tid och rum. Det är så skönt att inte behöva veta vilken dag eller datum det är. Efter juldagarnas intensiva umgänge är det skönt att bara ta dagen som den kommer. Inte bestämma något utan känna efter och låta dagen bida sin tid.

När jag väl vaknat till liv klädde jag på mig ordentligt och gick ut för att skotta snö, en massa snöflingor i drivor. Jag släppte ut getterna så att de också (till sin förtjusning!) fick känna på riktig vinter. Äntligen, jag jublar inombords! Såhär ska det se ut! Svettig och nöjd kom in till mitt hem, julfint och lugnt, tyst och skönt. Bara någon skoter och traktor långt borta i fjärran. Inget annat som stör mig en dag som denna.