Sitter här på morgonkvisten och försöker förstå att det är sista dagen jag jobbar med fotvård kommunalt i Robertsfors efter 3,5 års anställning. Luktar på hyacinterna och kollar på isgatan utanför. Jag har valt att satsa enbart på mitt eget företag Julias fotspår framöver. Det har hänt mycket under dessa år! Tänker tillbaka på vars jag var i livet innan…..

Första året med fotvård som egenföretagare i Umeå då jag hyrde in mig på Fothälsan och Fotvårdscenter. En tid då jag var allmänt förvirrad över att vara tillbaka på hemmaplan fast i en helt ny kontext. Vad vill jag? Vem är jag?

Bodde på Grisbacka i en källare, mitt så kallade rävgryt. Efter att ha varit inhyrd hos en psykopat i Göteborg var jag svältfödd på att ha mitt eget space. Njöt i fulla drag av egen tid där ingen kunde störa mig!

Umgicks mycket med farmor i hennes lägenhet på Mariehem. Efter att jag hade gått i hennes fotspår och själv valt att utbilda mig till fotvårdsterapeut var det som att vi kom varandra närmre. Vi kunde spegla oss mer i varandra.

Efter mina två år på Munka konstskola i Skåne var jag påtagligt präglad av att tänka estetiskt i allt jag tog mig för. Påbörjade mitt dokumenterande av fötter En förebild, flera fotspår.

Under mitt halvår i Göteborg när jag utbildade mig till fotvårdare på Axelssons var rena rama korvstoppningen! Intensivt på alla plan. Även i denna atmosfär kom konsten med in i bilden. Jag chockade min klass genom att under en vanlig lektion avbryta med min monolog Bruden som aldrig kissar eller bajsar.

Gränslandet mellan konst och fotvård. En period då jag sommarjobbade på äldreboende och mådde allmänt dåligt, kände mig bortkommen. Vars hör jag hemma? Vandrade runt bland egna rötter, ut på Västerbottens myrmarker för att se vad jag kunde hitta.

En sommar då jag och släkten planterade ny skog i egen mark, Grannäs –  där min mamma är uppvuxen. En by utanför Bjurholm, mitt paradis. Min tillflykt!

Tiden innan jag visste att jag skulle gå på folkhögskola med teater och konst för att sedan gå vidare till fotvård. Jag började sommarjobba på Bruksbacken när jag var 16 år, Sävars äldreboende, där min mamma jobbar. Hela tiden har min drivkraft varit att lyssna på andra människors livsöden. Genom andra berättelser försöka förstå för att bättre förstå mig själv och min egen livsväg.