Munkviken retreat

.Foto 2017-11-12 13 06 20 kopiaBehöver vi tystnad för att hinna ikapp oss själva? Känslor som kanske aldrig hunnits bearbetas, olösta problem som i hemlighet oroat och tagit kraft från oss. Jag är övertygad om att tystnaden gör någonting med oss människor. Vi får chans att tänka våra tankar färdigt och få en överblick över var vi befinner oss. På så sätt tror jag också att vi lättare kan förstå vilka vägval vi ska göra framöver i vår livsvandring.

Retreat – ”att dra sig tillbaka” för att finna vila, inre samling och orientering i den livssituation man är i.

Meditation – mäta, besinna, reflektera. Att gå in mot sin mitt, in mot den inre vilan och öppenheten.

Mystik – jag stänger. Jag sluter ögonen eftersom det handlar om ett område bortom mina sinnesintryck.

”Tystnaden i retreaten har en melodi. Jag är inte i ett vakuum. Jag vet mig välkomnad, accepterad. Jag är i en atmosfär av vänskap utan krav. Jag kan släppa taget, föras med i den obevekligt lugnt framflytande dygnsrytmen. Jag låter tröttheten få komma fram, vilar mig igenom den. Det är som att ta av sig kläderna, bli naken, nära sig själv”.

Foto 2017-11-12 13 01 38 kopia

Helgens retreat i Munkviken har varit välgörande för min själ. Till skillnad från förra året som var det första upplevelsen gick jag nu mer naturligt in i den tysta gemenskapen. Att snabbt släppa taget om alla sociala koder är befriande. Vi sitter där i en stor matsal med havsutsikt, äter vår utsökta mat till klassisk musik. Tankarna får komma och gå som vågorna, molnen på himlen. Jag behöver varken förklara eller formulera mig.  I tystnaden får jag vara ifred med mitt sökande. Detta är en kristen retreat och jag undersöker min tro på nytt. Jag öppnar upp den dörr som förut var mig självklar och given. Förut visste jag att jag var kristen, nu vet jag inte längre. Jag har vistats i många sammanhang och olika världar de sista åren. Även om det gjort mig mer splittrad och osäker är jag tacksam för att min blick vidgats. Att vara främmande i eget land är så klart lika både skrämmande och spännande. Högst nödvändigt.

Att vara kristen är att söka en närmare relation till Gud. Du söker något större än dig själv, du är inte det gudomliga utan det finns något större därutanför. Många säger att de tror på någonting, frågan är bara vad. En del är ateister medan andra tror på naturens krafter. Vad tror jag på? Jag tycker det är svårt att prata religion utan att det blir laddat ämne. Precis som det är med politik eller feminism. Du måste ta ställning och därefter aktivt arbeta för frågan du brinner för. Men om min låga enbart brinner av personliga skäl, är jag egocentrisk då? Jag försöker känna efter vad jag behöver för att må bra. Jag tror att det är sunt att tillfredsställa sina behov. Om jag mår bra så kommer jag naturligt vara mer generös mot min omgivning. Det är min högsta tro. Enkelt.

När det kommer till den kristna tron försöker jag tillåta mig själv att få vara osäker. Jag ber när jag behöver och går in i kyrkan och tänder ett ljus när jag känner för det. Jag går även på yogakurser i zen-buddhismen för att väcka min känslor och bli mer medveten om mina tankar. Genom kroppens fysiska utmaningar närmar jag den inre kärnan. Jag kan känna mig lika hemma och bekväm där som här. Jag tycker andlighet lyser med sin frånvaro i vårt samhälle, därför är det så härligt att få vara bland andra människor som också aktivt söker sig trevande framåt. Ett utrymme för existensiella frågor utan självklara svar. Om det så handlar om religionen, konst eller yoga är för mig inte lika viktigt. Jag vill vara i kontakt med min livsväg. Svårt.

Genom att aktivt gå in i tystnaden utforskar jag den inre lågans sken. Vad vill ljuset säga mig? Varför vill jag tro? Och dagen avslutas i brasrummet med värme och gemenskap, utan ord har vi kommunicerat och jag slutar inte fascineras över detta faktum. Ord är mig överflödiga ändå älskar jag språket. Skriver timme efter timme i min dagbok, som så många gånger förr. Jag lämnar vackra Munkviken med stärkt hjärta. Avvaktar med att kolla mail på datorn och mobilen, vill vara frånkopplad, bara en liten stund till.

”Den som genomskådar allt, ser ingenting längre”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s