Om vi ändå ska vara hemma och måla klart huset kan vi väl lika gärna öppna gårdshuset för loppis i helgen? och så blev det. Jag med mina bollar i luften. Skyliften på plats och så var det bara att köra igång: hoppas färgen räcker, hoppas vi hinner måla innan regnet tar vid. Måla, måla, måla. Loppiskunder varvas med penseldragen. Jag och David försöker rensa ut våra dubletter, verkligen rannsaka allt vi äger. Eftersom jag är en samlare så har jag blivit extra varnad sen jag blev med hus. Om du har utrymme så fyller du dem. Frågan är bara vad du uppfyller? Jag vägrar att ha saker i mitt hem som jag varken använder eller tycker om längre. Hur är det då med porslinsvasen du ärvde av mormor eller favorittröjan som du inte använt på flera år? Allt har sin tid, så även ägodelar. Även om jag kan förälska mig i olika saker så vägrar jag ha huset så fullt att jag glömmer hälften av vad jag har. Det har blivit så lättillgängligt med Loppis, vilket passar väldigt bra att ha i gårdshuset tills vidare. Ha öppet när vi känner för det. Det är roligt när någon vän eller främling kommer in på gården och fyndar av våra saker. Att låta sakerna gå vidare, få nytt liv i någon annans ägo. Helgen blev en härlig kombination av att äntligen få ta hand om huset med kärlekens färg, faluröd. Ta hand om det vi har och göra oss av med det vi inte behöver. Påtagligt hur vi börjat bygga på något nytt. Rensa, sortera, bygga nytt, måla över. Skapa liv.

Helgen avslutades med surströmming i stugan för att fira pappa som fyllt år. Falu-Davids första sura strömming, välkommen till Västerbotten, på riktigt!