En fågel sjunger om frihet

cyklar med vinden på min pakethållare

några vildblommor därtill

från och till mitt lilla stora hus

med öppna dörrar

 

Jag ligger i mitten av alla rum

med trägolvet under mig

det förflutna knarrar till under kroppen

trasmattans smuts ingrodd i mina porer

väntar ut mig själv

 

Mitt hem inrymmer så många delar

vad väljer jag att se?

fastnar gång på gång i spindelnätet

vars är spindeln?

 

Jag rensar ut allt onödigt

vädrar allt som vädras kan

in kommer krypen

det nödvändiga

 

Jag vill brinna men inte brinna upp

mina känslor i skogsbrand

träd för träd avverkas mitt framför mig

kådan blöder ut, saven gråter

all smärta ska ut ur våra liv, säger du

jag frågar varför

 

Sjön erbjuder mig ett renande dopp

jag försöker svalka tankarna

går upp mer naken än någonsin

insaltad är min märg

 

Cyklar iväg igen

långt borta tills jag inte vet vars jag är

där är en varningsskylt för björn

då först känner jag mig som hemma

låt mig äta blåbär i er skog och lägga mig under en gran

gå i ide när livet blir för mörkt och tungt

jag vill vara en del av er

 

När jag långt senare kommer hem igen

det lilla stora huset känns annorlunda

alla dörrar och fönster 

högt i tak och jag ropar utan svar

är det någon hemma?

 

Katten ligger som vanligt på kökssoffan och sover 

några flugor surrar vid fönsterkarmen

jag ställer mig och skär lite färska grönsaker

vill laga en god middag till mig själv

dukar upp vackert och äter gott

en enkel kärlekshandling

 

Någonting känns annorlunda i mig

har ingen aning om vad

som om alla mina rum möblerats om

jag ryms inte i hallspegeln längre

ser mig själv ur ett annat perspektiv

 

En rejäl och frisk känsla växer

såsom trädets ännu blommande bladverk

jag njuter och fylls på

kavlar fokuserat upp skjortärmarna

för tusan, det här är mitt liv