Första sommaren i mitt hem i Sikeå fortskrider. Jag översköljs, gång på gång, bor jag verkligen här? Kan jag bara ta för mig av allt jag har omkring mig? Jag vill bara stanna tiden. De ljusa kvällarna som inte riktigt är lika ljusa längre. Myggen som kryper in under huden. När jag känner mig trött vill jag fortfarande inte sova. Jag vill drömma levande vaken. Känna igen och igen, denna stillsamma förtjusning.

En kort kvällspromenad till fågeltornet. Se på utsikten, lyssna till fågelsången som blir ännu tydligare när dagens ståhej lagt sig, vinden stillnat.

Plockat min första skörd a vildblommor på gården. Jag upptäckte till min glädje att jag till och med har blåklockor hemma! Och så äta ruccola och rädisor i mängder.

Jag har en lejonman som myggmedel, mycket varmt men praktiskt.

Ibland är vissa kvällar så vackra att jag inte vet vars jag ska ta vägen. Aprikoshimmel efter en regnig dag, ack så tjusigt. En sådan nyans går egentligen aldrig att fånga på foto men jag gjorde mitt bästa.