En dag kvar till semester. Snoret rinner och huvudet värker. Friska händer skriver sjuka meningar. Är jag sjuk eller bara halvsjuk?  Ligger raklång på vägen och röker en livslång cigarr. Hur ska jag hinna göra allt jag vill medan jag är ledig? Andas ut orena och osunda tankar. Bara frågan i sig själv kan konstatera att jag på riktigt är sjuk. Den fria tiden ligger som en skör bukett i mina händer. Alla vackra vildblommor som generöst erbjuds utanför. Bara att gå ut och plocka åt mig av det jag vill ha. Kanske är det sommarens tillgänglighet som fyller mig med tung syrendoft av melankoli? Kanske är det minnesbilderna från barndomens sommarlov som fortfarande saknas mig? Blåmärken och skrubbsår, jeans fulla av grönska, myggbett, getingstick, blåbär, brännässlor. Det bränns, det känns, att leva. En droppe i oändligt hav. Måsarna skrattar åt min förvridna hjärna som inte kan tänka klart. Så som en gyttjig inlandssjö. Det är bara jag som äger min tid.