Den röda genomskinliga LP skivan snurrar hennes texter runt runt i mig. Varje låttext som en novell som tåls att upprepas. Jag vill öppna boken om och om igen. Lyssna igen och igen. Så som jag vill lyssna på vattnet. Hennes melodier och ord är lika mycket droppar på ett plåttak en kall sommardag som Aprilregnet som härbärgerar just nu utanför mitt fönster. Havets makter och sjöns spegelblanka magi. Jag var på Frida Hyvönen spelning i Robertsfors i lördags och på Väven i Umeå i december. Båda gångerna har jag blivit berörd på det där sättet som imponerar på mig. Jag känner ett jädrans anamma djupt därinne. Jag kan. Jag vill också. Som om min klangbotten plötsligt väcker mig. Vibrerar till. Vad är det jag vill? Inte nödvändigtvis sjunga och spela så briljant som Frida men jag vill ge mig hän – våga göra det jag tror på. Helt och fullt. Mitt i denna pepp slår saknaden av farmor över mig. Jag har börjat upptäcka ett mönster. Att när jag känner mig berörd börjar jag sakna farmor något enormt. Det är nästan som att hon knackar mig på axeln. Julia, du har väl inte glömt konsten? Det är en gåva att kunna nå ut till andra och den gåvan får du aldrig ignorera för då kommer du gå sönder. Kanske blev det extra påtagligt i lördags när Frida i sitt mellansnack berättar om att låten Sjön utspelar sig i Ultervattnet där hennes farmor och farfar hade sommarstuga. Texten kryper in i mina egna minnen av när jag, min syster och kusin var på stranden i Ultervattnet om somrarna när farmor fortfarande bodde kvar där. Vi gjorde stora sandslott medan farmor och hennes syster Vivan sprang omkring i vattnet och fjantade sig. Farmor lärde sig aldrig simma och var därför galen av oro när vi befann oss i närheten av vatten. Ändå lät hon oss vara där. Så typiskt farmors öppna famn. Tack farmor för alla fina minnen från Ultervattnet som jag hann uppleva till 8 års ålder. Tack Frida för hur du imponerar på mig.

Visst jag känner tacksamhet

att någon visar intresse

Vet att all kultur och hela

ordningen förväntar sig det

Du vill vara nära mig

Luta huvudet mot mig

Fånga strålarna från mig

Jag kan inte klandra

Men frågan är

Kan du imponera på mig? Kan du imponera på mig?

Frågan är

Kan du imponera på mig? Kan du imponera på mig? Kan du imponera på mig? Kan du imponera på mig?

Frågan är

Kan du imponera på mig? Kan du imponera på mig?

Du tycker det är härligt med en kvinna som kan allt

Spela, sjunga, byta däck, tänka fritt och koka palt

Tror du att jag är glad och nöjd med att få slita hårdast

Min önskan är är att lägga mig i en varm famn och vårdas

Men frågan är

Fixar du att ta hand om mig utan att tycka synd om dig själv?

Fixar du att ta hand om mig utan att tycka synd om dig själv?

Frågan är

Fixar du att ta hand om mig utan att bli undergiven?

Fixar du att ta hand om mig utan att bli undergiven?

Jag ser dig, du försöker leva upp till min nivå

Likt en lydig och tapper soldat du sträcker dig på tå

Du försöker tala mitt språk

Du försöker knäcka min kod

Vet du vad, det kanske inte går

Vet du, jag ska ge dig en ledtråd

Kan du inte imponera på mig genom att bara va den du är så får du ta och maka på dig Då har du inget att göra här

För du kommer irritera dig på det hur fruktansvärt kapabel jag är

Efter ett tag kommer du försöka få mig att göra mig mindre än jag är

Min kapacitet är obarmhärtig mot den som inte svarar upp

Vi har sett den skörda offer

Vi har sett den skrämma vuxna män

Jag lovar, jag har sett det hända tusen gånger

Jag lovar, hon har sett det hända tusen gånger

Jag lovar, ni har sett det hända tusen gånger

Nu sjunger vi om det i våra sånger