Parafras: En omskrivning i syfte att förenkla eller förtydliga. En återgivning av ett konstverks original. En slags vidareutveckling.

Jag minns när jag gick på konstskola och inte alls förstod vad en parafras var. Hit och dit hörde jag om konstnärer som gjort en parafras på ett tidigare verk. Ofta strävar vi efter att göra något originellt och unikt. Jag tror det ligger i människans natur. Att skapa nytt. Vi vill få folk att häpna över att se och uppleva något de tidigare aldrig varit med om. Frågan är hur eftersträvansvärt det egentligen är? Varför får vi inte låna ideér från varandra? Eftersom vi alla är unika snöflingor kommer den lånande idén vi är så förtjust i ändå omvandlas när verket kommer ur just dig. Eftersom vi är sociala varelser som omges i en ständig kommunikation med omvärlden tänker jag att det är omöjligt att veta vad som kommer ur en själv. Vi samlar hela tiden på oss saker, fyller våra förråd med både sådant vi tycker om och i slutändan kanske inte alls gillar. Hur ska jag veta om den nya chokladsmaken är god om jag inte smakar? Den nya fina förpackningen lockade mig till att testa. Det räcker så. Jag erkänner. Jag är en hipster precis som alla andra. Försöker vara speciell utan att tro att jag är någon. För jag bor trots allt i Sverige och där gäller det att febrilt hålla fast vid jantelagen. För vad händer annars?

När jag för några år sedan var i min morbrors museum uppkom min första parafras. Mitt bland alla gamla föremål kom en av alla fina Sune Jonsson fotografier upp i mitt huvud. Det var som att han satt där, farbrorn på kökssoffan med guds orden och bröllopsfotografiet. Jag sprang och hämtade mormor & morfar och skylten ovanför sängen och satte mig tillrätta i soffan. Här är jag med bilden enbart i mitt huvud. Kanske förstår ni eller inte alls. Är det här en parafras? Eller mer en parantes? Jag är ännu inte helt säker. Det jag vet är att det kändes fint att för ett ögonblick få sitta där med Sune Jonsson vid min sida. Föreställa mig honom trycka av ett nytt fotografi.