Take away yoga

”Det finns en plats. Lika stor som universum, lika verklig som ditt eget hem, lika trygg som en älskades famn. En plats som följer varje steg, inte kan försvinna, inte kan gå vilse, inte kan dö, bara vill liv. Här blommar blommorna vintertid, här finns ingen ondska, inget mörker. Här känner du storheten som orden är för små för, här kan du inte undgå att känna dig älskad, här är alla känslor tillåtna, vackra, rena. Här hinner du tänka alla tankar klart. Du kan inte misslyckas, inte göra fel, du kan inte kasta bort något. När hjärtat kallar blir du buren på ett sätt som du bara känner igen om du tidigare blivit buren av livet självt. När sanningen talar vet du svaret och att det inte finns någon annan väg att gå, än att återvända hem”.

Sofia Sivertsdotter

img_2379

I lördags var jag på Take away yoga med Ulrika Cassel på Yogastudion i Umeå. Tre lördagar i rad får vi vägledning till hemmapraktik. Speciellt riktade mot oss som bor utanför stan och kan ha svårt att ta oss till lektioner. Ulrika säger så klokt ”Det handlar inte om att prestera utan enbart om självkärlek. Om du upprepar samma sak flera gånger i veckan blir resultatet inte heller lika viktigt, det är hemligheten med självpraktik”. Även om jag det senaste året har fått in en rutin att göra min egen lilla morgonyoga varje arbetsdag förvandlas nu mina rutiner till något annat. En ny dörr öppnas – jag vill vara modig nog att stå kvar. Andas ny ren luft. När jag senast gick på yogakurs i stresshantering  i samma lokal led jag av återkommande panikångest attacker. Jag blir nu påmind om den obehagliga känslan och upptäcker till min förtjusning att känslan inte återuppstår, jag andas ut. Ler inombords. Att saker och ting hela tiden är i rörelse, kanske är det vad yogan mest betyder för mig. Att jag enbart kan stå på en yogamatta och bara svetta ur mig en massa jag gått och burit på. Jag behöver varken prata eller åka någonstans. Allt jag behöver göra är att lyssna till min kropp och själ. Bland det svåraste som finns är att acceptera saker men här tar jag mig tid att öva, om och om igen. Detta är ett ypperligt tillfälle att acceptera även det jag har svårt att acceptera. Och det är alltid skönt att dela. Ulrika leder oss in i en trygg avslappnad atmosfär. Jag känner mig betydelsefull. Jag känner att från och med nu ska jag inte behöva undvika att säga att jag utför min morgonyoga. Varför skämmas för något som uppenbarligen förbättrar min allmänna hälsa? Även om det är ett ihopplock och inte enbart ”riktiga” yogapositioner. Att gå upp en halvtimme tidigare varje morgon känns numera naturligt. Jag tackar gudarna för att det går att införa nya rutiner. Att jag inte pratat så mycket om min morgonyoga handlar om att det ibland känns så jobbigt att få duktiga flickan stämpeln upptryckt i ansiktet. Shit vad du är hurtig, hur pallar du? Hur ska jag förklara att min heliga morgonstund inte alls innebär prestige. Snarare en kärlekshandling mot mig själv. Att tillåta mig sakta få vakna upp i min egen takt. I handling göra något som jag känner mig stärkt av. Det har blivit en vana precis som att göra min havregrynsgröt till frukost därefter. Med solhälsningar vill jag tacka Ulrika för denna fina idé om Take away yoga. Och ja, jag har en härlig träningsvärk efter annorlunda solhälsningar än vad jag är van vid. Det vanedjur som jag är.

Tips! https://www.facebook.com/events/1813323438908870/

Tips 2! Anna Kåvers bok om acceptans. Jag vet, många blir anti alla självhjälpsböcker som finns i överflöd men jag kan bara rekommendera den varmt. Jag blev lugn som sälen i själen efter att ha läst denna bok.

att-leva-ett-liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s