Igår ägde Söndagscafé rum på Träffpunkten i Sikeå i regi av jag och David Ganters via styrelsen Träffpunkten. Vi bjöd på pizzasnurror, morotskaka och kokostoppar och så klart, kaffe i överflöd! En salig skara strömmade in från trakten. Gammal som ung. Språkvän som ingrodd sikabo. Linda Niska Selberg bjöd på mingelmusik och sjöng med sin ljuva stämma ”My funny valentine”. Anna Sundström Lindmark & jag bjöd på ett samtal om våra farföräldrar och hur de påverkat och väckt konstens kraft inom oss. Anna med sin bok ”I skuggan av ett geni” om hennes farfar Alvar Lindmark. Jag med min videoinstallation om min farmor Kerstin Larsson ”En förebild. Flera fotspår”.

Ett improviserat samtal om varför vi skapar, varför vi har ett så starkt behov av att förstå vår historia för att lättare kunna blicka framåt. Som så många andra samtal jag haft med Anna känns det alltid givande. Den stora skillnaden  idag var att vi hade en publik med oss som lyssnande. Vad betyder relationer mellan generationer? Vad är ett arv? Är jag en  bakåtsträvare bara för att jag har ett starkt behov av att tänka bakåt, gå till botten med mitt förflutna? Sådana frågor kom upp och samtalet fortgår –

Jag delar med mig av ett utdrag från mitt projekt  där jag skrivit en text om mig och min farmors relation. Jag satt och läste denna text gång på gång vid hennes dödsbädd, på hennes minnesstund. Nu läser jag den då och då, för att minnas dig ”Å kära farmor”.