Tänka sig, igår kom tre getter till gården! Visst har jag hunnit leka med tanken att framöver kunna ha djur men inte inom en så snar framtid. Jag som knappt hunnit fatta att jag äger hus och skog. Att lilla jag kan erbjuda tre getter utrymme är en storslagen känsla. Ännu mer storslaget är det att ha vänner som är bönder som har resurser och möjligheter till att vara självförsörjande. Det är bara att ta saken i egna händer, göra det man tror på och se till att göra det bra. Med dem bakom mig känns det så lättillgängligt med allt som kretsar kring jordbruk. Det är klart eftersom det är deras vardagsmat. Jag blir inspirerad av att få inblick i deras liv. När jag var liten drömde jag om att vara bonde. Sedan har jag mest hört gamla människor berätta om bondelivet förr i tiden. Nu känner jag bönder som är verksamma idag i modern tid. Ett steg närmre min egen verklighet. Att tänka storslagna tankar i en småskalig liv. Det ni! Förra helgen skottade vi ut skiten som fanns kvar i fårhuset och jag njöt över att ägna mig åt riktigt grovjobb. Arbeta med hela kroppen. Som att hela mitt väsen längtat efter att skita ner mig. Igår kom traktorn med halm, hö, korn och så getterna så klart! Att kunna låna min väns getter är ett utmärkt tillfälle att få prova på hur det är att leva med djur på gården. Jag tackar och tar emot.

Jag tänker ofta att jag skulle passat bra in i den förgångna tiden. Fattigt, kallt och slitsamt på många sätt, jovisst jag förstår det. Jag påstår inte att mitt liv hade varit bättre. Men det är som att jag lättare kan se mig existera i det. Ett småskaligt jordbruk någonstans i inlandet. Den bilden känns bekant på ett förunderligt vis. Kanske är det mitt intresse för historia? Om det så må vara gamla hus, människor eller saker så fascinerar det mig. Allt som är gammalt bär på en historia. Vad gör då inte marken som vi själva står på? Vem har egentligen plöjt upp vägen för oss? Jag tycker det känns angeläget och helt naturligt att tänka kring detta. Vissa tycker säkert att jag är en riktig bakåt strävare som ägnar mer tid åt tänka bakåt än framåt. Tiden är ett förunderligt ting och Ju enklare desto bättre. Berätta! Berika! Bevara! som Sune Jonsson säger. Det är enkelt med natur. Gå utanför dörren så står du där mitt bland ljuden, färgerna och dofterna. Klappa och mata djuren, upplev dem leva och dö. Stå där som ett träd. Jag tror att vi lättare förstår oss själva om vi också förstår vår historia. Men allting står inte i skolböckerna som våra historielärare präntade in i oss. Ibland kan det räcka med att strosa runt i skogen och se saker växa. Att mata getter varje dag för att de ska leva och frodas eller att ge plats åt en gammal människa på bussen. Jag vill uppleva liv för att det får mig att känna mig mer levande. Växt, djur, människa. Gammal som ung.  Det ger mig en känsla av att saker och ting är på riktigt. Kanske är jag född med ett gammalmodigt hjärta men jag kan omöjligt nöja mig med att enbart uppleva saker genom en bildskärm. Jag vill stå mitt i. Låta min kropp och själ vara delaktig i det som händer utanför mitt hus.  Jag vill tro att lever vi nära allt som är friskt och levande blir ens egen död mindre skrämmande. Det är ju bara livets gång. Allt kött ska bli till hö, det är ju bara så det är.

Välkomna Diamanta, Geta & Gullspira! Om några veckor ska ni få hoppa ut i hagen!