Äntligen! Min första skidtur börjar på egen mark. Hög på känslan av att äga granarna runtom mig. Här kan jag göra vad jag vill. Kan jag komma närmare friheten? Utrymme hallelujah! Inga regler, tider, samtal som hindrar mig. Här kan jag ha på mig en gammal pilotdräkt utan att någon ser. Bara för att jag tycker det känns kul. Jag flyger fram på åkern. Det går inte fort för det är ont om snö, stenar och grästuvor sticker fram. Isen är klen men jag skymtar en rosa 80-tals horisont som är vacker. Jag andas i takt med mig själv. Det är tyst. Endast en avlägsen skoter som ger ifrån sig ett glädjetjut. Ljuset har börjat återvända. Det går inte snabbt men jag flyger. Med skidorna behöver jag inte vara rädd för att falla. Spruckna knäskålar och brustna hjärtan känns avlägset en dag som denna. Bryta mönster! Bryta mark! En skidtur in i ljuset.