Mitt konstnärliga arbete

Jag tror jag föddes med ett gammalmodigt hjärta:

Vad samlar jag på? Rötter och urblekta fotografier. Fåglar, rörelsemönster, andetag. Minnen som knappt existerar. Okända dödsannonser. Förruttnelse ställt mot livet självt. Moln av tvivel. Samtal och dagboksanteckningar. Svårigheten i att vara. Enkelhet.

Jag tillåter någon annan bli huvudpersonen i min historia. Det vi alla har gemensamt: att vara människa. Ett självbiografiskt stoff där minnen blickar framåt. En fascination för svunna tider där jag vill återvinna det gamla och det döda. Omsorgsfullt blickar jag inåt bland olästa brev och ruttna släktträd. Kan man förtränga minnen? Jag skriver om min samtid men ser hela tiden tillbaka för att förstå det som är nu.

Rör mig i min egen tidsrymd. Mellan vardag och dröm. Kan de förenas? Jag vill förmedla och förundras, nyfiket betrakta. Stannar upp. Gräver i gamla minnen och sätter in dem i nya sammanhang. Återkommer ständigt till tidens betydelse. Samlar och sorterar, när kan jag kombinera bild och text? När ska jag själv ingripa? Jag undersöker och skärskådar det jag gör och finner en stor glädje i detta arbete. Att själv få forma mitt språk och varsamt närma mig det outsagda.

Dragningskraften till att våga blottlägga mig själv är stor. En hänsynslöshet i min undersökande blick. En kamp om vem jag är och vad jag skulle kunna vara. Tanken om att livet är ett skådespeleri där vi har våra olika roller. Genom att själv delta i det jag gör försöker jag ta makt över situationerna som uppstår. Framkalla det jag behöver för att skala av, bygga nytt. Liksom en energiström jag inte kan kontrollera.