En luffare i bakfickan

Allt är bestämt, nästa tåg

inlindad i gamla känslor

under kappan ryms en hel värld

biter nervöst på fingrarna

snusläppen är ovanligt stor

du tog sista slurken hemma

 

Skickade flaskpost och tog farväl

din dammiga trädgård

pussade katten och låste dörren

svalde nyckeln

 

Madame står i fönstret och tjuvkikar

kaffet kokar över

blomkrukan faller i tusen bitar

hela köket står i lågor för dig

snart är du bara en prick

 

Loket andas nytt

människor skickar avskedsbrev

skriver utan en tanke

rynkorna växer ihop och utanför

målas världen blå

slumrar in i dvala

 

Du knaprar på skorpor

smulor bygger berg

kanske blir vi gruvarbetare

kanske blir vi något annat

 

Möts i små sekunder

blicken likt grumligt vatten

örnen ovanför

svarta nävar knyts

ett barn gallskriker på avstånd

gäspar in drömmarna

 

Tågrälsen talar i otakt

främmande skogar växer in i mig

löven förmultnar i resväskorna

förvandlas till smuts

 

Tidningar om människoöden

de hemlösa som försvinner

sinnessjuka minnen

alkoholisters framtidsdrömmar

naiva glasögon är nytt får året

endast för blåögda

 

Lindar halsduken hårdare

andas oroligt

rösterna knackar på

skvallrar om livets mening

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s