Idag lekte jag och Henning nakna i sängen efter tidig frukost. H absoluta favoritsyssla! Solen lyste in genom stort munblåst fönster och jag fick plötsligt infall att fotografera. Jag har inte redigerat ett dugg utan de starka kontrasterna är skapta i sig själva. Två klösmärken på näsan och dregelrand längst halsen, jajemen! När ungen är omöjlig att klippa naglar på och nya tänder nalkas. Så som det kan vara för en 1 åring med två månader på nacken.

Många fotograferar i en studio självaste 1-års bilden. Jag och mina syskon har haft sjömanskläder, så söta och prydliga så. Fast fotografen har fått locka med leksaker för att fånga uppmärksamhet och undanhålla storgråt (har jag fått berättat för mig senare). Jag har ärligt talat inte ens tänkt tanken förrän mamma frågade. Kanske för att jag fotar Henning så mycket i vardagen? Jag är inget proffs men jag gillar att fota. Leta rätt miljö och sinnesstämning. Ta tillvara på ljuset som är. När jag väl fångar mitt barns uppmärksamhet är det fint att veta att det är hans egen mammas totala närvaro han möter. Du är det vackraste jag vet, Henning min.